Claes Hylinger – författare

Pärlan var en krog vid Skanstorget i Göteborg, där kvarterets törstiga regelbundet träffades med glas i hand. En av stamgästerna hade förmågan att omärkligt förvandla krogsamtalen till något djupare, ja, han kunde med sin närvaro förändra atmosfären i lokalen. Somliga märkte ingenting av detta, andra absorberade hans inflytande utan att reflektera, andra åter fascinerades av hans sällsamma personlighet. Författare var en av gästerna. Om den väg han gått - från barnaår till mogen ålder - för att hamna på denna krog; om vänskapen med den originelle stamgästen och om de historier som berättades - om allt detta handlar ''Kvällarna på Pärlan''.

Denna berättelses jag är en ung författare som reser till Finland för att skriva en bok om den gamle skalden Karl August Tavaststjerna. I Finland möter han Angelica. Hon liknar de gamla stumfilmsstjärnorna, Buster Keatons och Chaplins förtjusande motspelerskor, men hon påminner också om kvinnorna och änglarna på Fra Angelicos fresker. Hon är en svarthårig ängel."Hon föll uti mitt tycke. Det rådde jag inte för."Ett långt farväl är en vemodig, humoristisk och sällsynt charmerande kärleksroman.

"En av de vackraste böcker som finns om kärlek ... Läs den!" (Expressen.)

Knut heter en ung man som kommit med i ett hemligt sällskap med säte i Paris. Dess medlemmar har som igenkänningstecken att säga något om vädret till varandra. De bedriver en förströdd, men givande verksamhet och kan dyka upp när man minst anar det. Kontakten med sällskapet livar upp Knuts en smula håglösa tillvaro i Göteborg. På allvar tar livet fart när han hamnar på en liten dansk ö i Kattegatt, hemvist för andra och mer suspekta organisationer och aktiviteter, från äkta loppcirkus till falsk yoga. Och vad är kontentan av detta? Kanske att det som syntes ske, skedde inte, och under tiden gick ett annat mönster lugnt i fullbordan.

26 januari

På väg över Delsjövägen. Röd gubbe. Jag tittade åt båda håll, ingen bil så långt ögat nådde, trotsade den röda gubben och gick. På andra sidan vägen stod en liten gumma.

”Sådär är väldigt farligt att göra”, sa hon till mig. ”Väldigt väldigt farligt. Det kan gå väldigt illa!” Jag la henens varning på minnet och fortsatte.

Claes Hylinger är det lilla formatets och det lätta handlagets mästare. Hans blick för det ovanliga i det vardagliga, för poängen i det banala, är osvikligt säker. Nya dagar och nätter innehåller korta berättelser, infall, betraktelser, reseminnen och vers – det är en bok att läsa i och sedan gå styrkt ut på egna strövtåg.

Dagboksblad, dikter, prosa.

2/2 1970Här är parker och statyer,här är stoj och här är glam.Och på alla avenyertrippar parisiskor fram.

4/2På Le Supermarché, rue de Seine, köpte jag två kaffekoppar med fat, två klädhängare och en flaska vodka. I kassan satt en ung flicka, som skrattade när jag hyvade upp korgen på disken. Klädhängarna hade jag hängt på handtaget. ”Ni tycks köpa allting parvis”, skrattade hon. ”Varför köper ni inte två buteljer också?” Det var en god idé. Jag skrattade tillbaka.

8/2 söndagKillen som klipper tunnelbanebiljetterna märkte knappt när jag lämnade fram min biljett. Trevande grep han den och klippte den utan att ta blicken från den pocketbok som han var försjunken i. Boken hette ”L’île d’espérance”, Hoppets ö.(Apollinaire:Comme la vie est lenteEt comme l’Espérance est violente)

”Claes Hylinger, trettiårig göteborgare, blir man inte klok på. Är han en dilettant eller en slipad yrkesförfattare? Är han pekoralist eller språkvirtuos? Humorist eller allvarsman? Den lataste skribent vårt sekel sett? Eller är den lättja han skryter med bara en av hans många masker?

Många frågor har surrat i mitt huvud då jag läst Claes Hylinger. Det är en roande gissningslek. Hylinger slinker ur greppet. Ju längre leken pågår, desto mer övertygad har jag blivit om hans originalitet och betydenhet. Gud skydde hans slingerbultsvägar!”(Olof Lagercrantz, Dagens Nyheter)

Knut heter en ung man som kommit med i ett hemligt sällskap med säte i Paris. Dess medlemmar har som igenkänningstecken att säga något om vädret till varandra. De bedriver en förströdd, men givande verksamhet och kan dyka upp när man minst anar det. Kontakten med sällskapet livar upp Knuts en smula håglösa tillvaro i Göteborg. På allvar tar livet fart när han hamnar på en liten dansk ö i Kattegatt, hemvist för andra och mer suspekta organisationer och aktiviteter, från äkta loppcirkus till falsk yoga.

Och vad är kontentan av detta? Kanske att det som syntes ske, skedde inte, och under tiden gick ett annat mönster lugnt i fullbordan.

- Jag undrar vad resten av sällskapet tyckte?- Det var ju bara jag här.- Vad menar ni? Här var ju fullt av folk.Han skrattade generat.- Jag tog fel, jag trodde ni var medlem.- Av vad då?- Av ingenting.

Knut är en ung svensk på uppdrag i Paris och så ter sig hans första kontakt med det hemliga sällskap som länge lockar och gäckar honom, till dess han slutligen får dess minst sagt överraskande hemligheter uppenbarade för sig.

"Det hemliga sällskapet" är en kvick, graciös och underhållande roman från Göteborg och Paris. På samma gång är det en högst tänkvärd berättelse om hur en ung man kan nå fram till ett sätt att förhålla sig i livet. En godbit för Claes Hylingers ständigt växande läsarskara.

Minns ni Knut, en ung man som kommit med i ett hemligt sällskap med säte i Paris. Dess medlemmar har som igenkänningstecken att säga något om vädret till varandra. De bedriver en förströdd, men givande verksamhet och kan dyka upp när man minst anar det.

Unge Knut är inte så purung längre. Hans kontakter med Det hemliga sällskapet i Paris har ebbat ut. Ändå hade han fått ett halvt löfte om att få arbeta för detta gäckande sällskap, vars hemligheter han bara anar.”Har ni något emot att resa, Knut? Inte? Utmärkt, ha alltid en resväska packad. Håll er beredd!”Och sedan gick åren..Men så en dag...

I det hemliga sällskapets tjänst är en fristående fortsättning på Det hemliga sällskapet och Den stora sammankomsten. En godbit för Claes Hylingers ständigt växande läsarskara.

Pärlan var en krog vid Skanstorget i Göteborg, där kvarterets törstiga regelbundet träffades med glas i hand. En av stamgästerna hade förmågan att omärkligt förvandla krogsamtalen till något djupare, ja, han kunde med sin närvaro förändra atmosfären i lokalen. Somliga märkte ingenting av detta, andra absorberade hans inflytande utan att reflektera, andra åter fascinerades av hans sällsamma personlighet. Författare var en av gästerna. Om den väg han gått - från barnaår till mogen ålder - för att hamna på denna krog; om vänskapen med den originelle stamgästen och om de historier som berättades - om allt detta handlar ''Kvällarna på Pärlan''.

När hon vände ansiktet mot solen, blundade och strök tillbaka håret bakom örat, kunde jag ostört beundra henne. De höga kindknotorna, den smala näsan, de mjuka, energiska dragen ... jag kan inte beskriva henne. Hon påminde mig om de gamla stumfilmsstjärnorna som jag var så förtjust i, Buster Keatons och Chaplins motspelerskor, den sköna Mabel Normand, den söta Edna Purviance eller oförglömliga Paulette Goddard ... Hon hade samma ansiktsform, observerade jag, som kvinnorna och änglarna på Fra Angelicos fresker – men hon var en svarthårig ängel. I mina tankar gav jag henne namnet Angelica. Hon föll uti mitt tycke. Det rådde jag inte för.

Ett långt farväl är en vemodig, humoristisk och sällsynt charmerande kärleksroman. Den handlar om den gamle skalden Tawaststjerna, om staden Helsingfors och flanörerna i Esplanaden.

Att sitta i Oslo på Karl Johan

och hålla ett glas pilsner i sin hand

bland rosor och syrener och kastajer minsann,

det nöjet plär jag unna mig ibland ...

Från Oslo gick färden till Ulvik vid

Hardangerfjorden där skalden

Olav H. Hauge lever och diktar.

Hurtigruten tog längs den

norska kusten förbi Lofoten och

Nordkap till Vadsø i nordost.

Jag bytte ord och tankar med fiskare

och bönder jag mötte på resan och

med författarna också.

C.H.

Vi lever i en orolig tid.Ingen varthän vi går.Här skall berättas om älskog och strid,om döden och ungdomens vår.

Skämt och allvar på samma gångpräglar min enkla min enkla men muntra sång.(Där blandas allt jag kunnat bli med det jag faktiskt blivitoch det som jag upplevat har med det jag blott har skrivit.)

Hat och åtrå, glädje, smärta,heta känslor, djupa tankardväljes i stora hjärtansom i krigarbröstet bankar.

Kyssar, rosor och väldig härlek -ömma ord som viskas förgråtet ...så går det till i krig och i kärlek.Där är allt tillåtet.

C.H.

- Jag undrar vad resten av sällskapet tyckte? - Det var ju bara jag här. - Vad menar ni? Här var ju fullt av folk. Han skrattade generat. - Jag tog fel, jag trodde ni var medlem. - Av vad då? - Av ingenting. Knut är en ung svensk på uppdrag i Paris och så ter sig hans första kontakt med det hemliga sällskap som länge lockar och gäckar honom, till dess han slutligen får dess minst sagt överraskande hemligheter uppenbarade för sig. Det hemliga sällskapet är en kvick, graciös och underhållande roman från Göteborg och Paris. På samma gång är det en högst tänkvärd berättelse om hur en ung man kan nå fram till ett sätt att förhålla sig i livet. En godbit för Claes Hylingers ständigt växande läsarskara.

26 januari På väg över Delsjövägen. Röd gubbe. Jag tittade åt båda håll, ingen bil så långt ögat nådde, trotsade den röda gubben och gick. På andra sidan vägen stod en liten gumma. ”Sådär är väldigt farligt att göra”, sa hon till mig. ”Väldigt väldigt farligt. Det kan gå väldigt illa!” Jag la henens varning på minnet och fortsatte. Claes Hylinger är det lilla formatets och det lätta handlagets mästare. Hans blick för det ovanliga i det vardagliga, för poängen i det banala, är osvikligt säker. Nya dagar och nätter innehåller korta berättelser, infall, betraktelser, reseminnen och vers – det är en bok att läsa i och sedan gå styrkt ut på egna strövtåg.

Minns ni Knut, en ung man som kommit med i ett hemligt sällskap med säte i Paris. Dess medlemmar har som igenkänningstecken att säga något om vädret till varandra. De bedriver en förströdd, men givande verksamhet och kan dyka upp när man minst anar det. Unge Knut är inte så purung längre. Hans kontakter med Det hemliga sällskapet i Paris har ebbat ut. Ändå hade han fått ett halvt löfte om att få arbeta för detta gäckande sällskap, vars hemligheter han bara anar.”Har ni något emot att resa, Knut? Inte? Utmärkt, ha alltid en resväska packad. Håll er beredd!”Och sedan gick åren.Men så en dag ...I det hemliga sällskapets tjänst (2002) är en fristående fortsättning på Det hemliga sällskapet och Den stora sammankomsten. Det här är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på www.albertbonniersforlag.se/pod

Pärlan var en krog vid Skanstorget i Göteborg, där kvarterets törstiga regelbundet träffades med glas i hand. En av stamgästerna hade förmågan att omärkligt förvandla krogsamtalen till något djupare, ja, han kunde med sin närvaro förändra atmosfären i lokalen. Somliga märkte ingenting av detta, andra absorberade hans inflytande utan att reflektera, andra åter fascinerades av hans sällsamma personlighet. Författare var en av gästerna. Om den väg han gått - från barnaår till mogen ålder - för att hamna på denna krog; om vänskapen med den originelle stamgästen och om de historier som berättades - om allt detta handlar ''Kvällarna på Pärlan''.

Har ni hört den här?En stockholmare var på semester i Lappland. I sällskap med några andra turister lyckades han bestiga Sveriges högsta fjäll, Kebnekaise. När han framåt kvällen kom ner igen till fjällstationen, såg han en gammal same sitta på en bänk utanför. Uppfylld av dagens händelser gick han fram till denne och berättade om sin bedrift.Den gamle plirade mot honom utan att säga något. Stockholmaren besinnade sig då och sa:”Ja, farbror har väl varit uppe på Kebnekaises topp många gånger?"”Nej”, sa lappen. ”Aldrig.””Inte det? Det var egendomligt… Hur kommer det sig?” ”Har int’ haft ärende.”Jag ber redan nu om ursäkt för den innehållslösa historia jag har att berätta. Och ändå – när jag tänker tillbaka på den ser jag hur innehållsrik den var. Den innehöll ett innehåll som oftast går oss förbi; och det går oss förbi därför att vi inte misslyckas tillräckligt… Ni kommer kanske att förstå vad jag menar.Berättelsen rör sig mellan London och Istanbul, Paris och Casablanca – och Göteborg förstås. Utan ärende.Claes Hylinger

"I yngre dagar tänkte jag ofta på varifrån jag kom och vart jag var på väg. Jag var övertygad om att jag kom från någonting bra och var på väg mot något ännu bättre. Nu tänker jag annorlunda på den saken, dock utan att ha ändrat mig.     Detär detta jag försöker reda ut i Hotell Erfarenheten. Betraktelser och berättelser avlöser varann, samt den sortens tankar man tänker, när man sitter och stirrar ut genom sitt fönster."

Claes Hylinger

"Claes Hylinger är inte bara en författare. Han är en genre, en alldeles egen genre.(...) Jag unnar varje läsare av litteratur att njuta av Claes Hylinger."

Mats Gellerfelt i Svenska Dagbladet

"Cles Hylinger är det lilla formatets och det lätta handlagets mästare. Hans blick för det ovanliga i det vardagliga, för poängen i det banala, är osvikligt säker."

Åke Runnquist

Omslag av Lennart Aschenbrenner