Andra äktenskapet har alltsedan den kom ut 1939 räknats till Dagmar Edqvists främsta romaner. Dess insiktsfulla skildring av äktenskapliga svårigheter och av en man mellan tre kvinnor har gett romanen ett intresse utöver den spänning som ligger i medryckande intrigen. Det är en berättelse inte bara om kärlek och äktenskap, utan också om hur samhällets normer och sexualmoral påverkar och drabbar förhållanden och människor.

När boken återutgavs på 1950-talet beskrevs den så här: ”Läroverksläraren Herbert Roest är i sitt förhållande till hustrun, väninnan och den kvinnliga eleven ett typfall ur svensk vardag av stort allmänt intresse. Han är dessutom huvudperson i en ovanligt livfull roman, som lockar till både sympati och diskussion.”

Efter ett upplöst äktenskap och en ny kärleksupplevelse i Frankrike har den svenska författaren David Stockmar, huvudperson i Angela Teresas gäster, tagit sin tillflykt till den lilla Medelhavsstaden Solaz för att få vara obunden och fri. Fri i Spanien – enkelt för svensken men ouppnåeligt för Jordi, den idealistiske studenten som hörde till den förlorande sidan i inbördeskriget och, förföljd och kuvad men stolt, knappt vill ta emot hans vänskap och sympati. Det dröjer emellertid inte länge förrän David anser att hans ”frihet” är ofruktbar. Lucienne Marie, den franska flickan som han älskar men har flytt ifrån, kommer till honom på hans bön, och deras kärlek når en ny och ljuvlig mognad i Angela Teresas vackra hus bland apelsinlundarna. Men samtidens spanska verklighet tränger även dit. De båda gästerna blir indragna i ett dramatiskt händelseförlopp, som utgör berättelsens spännande kulmen.

Angela Teresas gäster är en starkt fascinerande roman om andligen fullvuxna människor och deras sätt att möta kärlekens, samlevnadens och samtidens problem.

Afrikas öde och en handfull afrikanska öden flätas samman i en dramatisk och spännande handling i Dagmar Edqvists roman Den svarta systern. Evie Wilson, hustru till en flodinspektör, hittas en morgon mördad i sin ensliga bungalow långt ute i bushen. Vem är den skyldige? Tjänaren som försvann? Den svarta väninnan Rosana som kom på besök med en försoningsgåva efter ett stort gräl? Den äkta mannen som hade ett inte alldeles tillfredsställande alibi?

Det hela ter sig till en början som ett rasmord och känslorna piskas upp i det fredliga hörn av Tanganyika där händelserna utspelas. Med stor finess låter Dagmar Edqvist gåtans vidare utveckling ge en spegel av ett afrikanskt land som då nått ett långt stycke mot sin frigörelse. Hon ställer mot varandra människor av gamla och nya skolan. Fördomar och oförstånd finns både hos svarta och vita likaväl som människokärlek och god vilja; de senare egenskaperna företräds framförallt av en färgad advokat och en domare med svensk bakgrund. Tillsammans ger de sig in på att finna den svåråtkomliga lösningen och bringa rättvisan till seger och upprörda sinnen till ro.

Många fortfarande aktuella problem berör människorna i Dagmar Edqvists roman Efter flykten; kvinnans frigörelse, ras- och religionsskillnader, nationalism eller internationalism, politiska motsättningar i de afrikanska utvecklingsländerna.

På sitt kloka och klarsynta sätt diskuterar författaren alla dessa frågor med läsarna samtidigt som hon engagerar dem i spännande berättelser om relationer mellan huvudpersonerna, en hel rad pregnant tecknade människor. Men det mesta intresset koncentreras till en enda, mycket sympatisk huvudperson. Det är en av de tre systrarna från Möten i Marocko, Viveca, änka efter en amerikansk dirigent. Hon hjälpte en marockansk ämbetsman, Hammou, att fly från Marocko när utrensningar hotade 1973.

Efter flykten sammanbor de i Paris, första tiden i arabslumkvarteren. Så småningom får båda arbete, Viveca blir medarbetare med artiklar om musikliv och kvinnofrågor i en amerikansk tidskrift. Hon upplever en ny självständighet, också ekonomisk, och samtidigt vaknar intresset för kvinnans frigörelse. Det senare till glädje för hennes mor hemma i Lund, en gammal kvinnoförkämpe. I Vivecas och Hammous samliv krävs trots kärleken stora ansträngningar för att överbrygga motsättningar mellan en arabs kvinnosyn och den nya västerländska.

När Hammou efter ett par år får tillåtelse att återvända till Marocko vill han ta med sig Viveca. Hon skulle i så fall ge upp arbete, vänner, ekonomiskt oberoende Men Viveca tvekar…

Eldflugorna är en laddad och intensiv roman från 1960-talets Afrika. Huvudpersonerna är två unga människor i Tanganyika: Tom Mawe är assistent åt en vit brunnsborrare, Phebe Togire leder kurser för den nya statens kvinnor. Båda är intelligenta och kämpande människor som finner varandra i tron på framtiden.

Men mot det nya står det på många håll en osynlig mur av vidskepelse, grymhet och primitiva lagar. Medan Tom studerar till ingenjör i London, korsas deras framtidsplaner av hövdingen George. Han åker visserligen i lyxbil med förgyllda beslag och vitklädd chaufför, men han är en företrädare för det gamla sättet att leva, för de gamla lagarna och det gamla förtrycket.

Dagmar Edqvist har skickligt vävt samman de väldiga problemen i Afrikas u-länder med en originell och spännande kärlekshistoria som i blixtbelysning speglar samma problem. Handlingen utspelas på Tanganyikas landsbygd, i London och i Dar-es-Salaam – en bakgrund sjudande av liv, vitalitet och nya idéers kamp med de gamla.

”Och Ingegerd blev kvar, ännu mera ensam, mera förlorad än hon hade varit innan han kom. Hon stod stilla, höll sig upprätt; hon vågade inte se tillbaka på det hon hade gjort, inte framåt på det hon måste igenom. Hennes förlamade tankar och känslor slöto sig om detta enda: hålla sig upprätt.”

Efter att ha utsatts för en överfallsvåldtäkt faller den unga distriktssköterskan Ingegerds liv samman. En sträng uppfostran har lärt henne att heder är den största dygden, och hon bryter därför förlovningen med sin fästman och ger sig iväg. Men våldtäktsmannen kommer i hennes väg återigen och den här gången kan hon slå tillbaka, Ingegerd grips av skräck och hon skjuter honom. Gripen för överlagt mord förs hon till sinnessjukhuset för att utredas, och där möter hon läkaren Thomas som var samma person som tagit emot henne den där ödesdigra natten för länge sedan. Thomas lyckas vinna Ingegerds förtroende och gör allt för att få henne frikänd.

Dagmar Edqvists (1903–2000) rika produktion har vunnit många läsare och omfattar både intelligenta och moderna äktenskapsromaner samt historiska romaner, som alla är skrivna med psykologisk skärpa och förfining. Fallet Ingegerd Bremssen utkom 1937 och bygger på ett verkligt våldtäktsfall.

”Vad finns bakom din stolthet och ditt självplågeri, Christer? En önskan att bara bli lämnad i fred? Eller – en önskan att ändå bli älskad?”

Dagmar Edqvists (1903–2000) rika produktion har vunnit många läsare och omfattar både intelligenta och moderna äktenskapsromaner samt historiska romaner – alla skrivna med psykologisk skärpa och förfining. Pjäsen Filippa, om sjuksköterskan Filippa som vårdar den rullstolsbundna godsägaren Christer Lendz, utkom för första gången 1936.

På en liten lotsplats i vårt lands yttersta förpost mot öst landar en dag tre flyktingar, som för med sig en pust från krigets blödande och dödande länder på andra sidan havet till fyrmästarfamiljen som tar emot dem. De främmande nödställda människorna väcker moderskänslan hos fyrmästarens hustru som skickat sina barn till fastlandet. Hon ger sig i en ögonblickets förtvivlan hän åt en av flyktingarna men upptäcker snart att det inte är främlingen utan sin egen man hon älskar. Till sin förtvivlan finner hon sig plötsligt i en till synes olöslig konflikt. Antingen ska allt ryckas ifrån henne, barnen och mannen, eller också måste hon genom bedrägeri göra den man hon älskar till far åt en annans barn. Är deras kärlek stark nog när allt sätts på spel?

”Hon är mycket mera, sade han enkelt. Det beror bara på att jag är ett fördömt vrak och ur stånd att försörja en hustru, att vi inte är gifta för länge sen. Nu stannar hon här, traktens skvallerkäringar må säga vad de vill.”

Ingenjören Mikael Bourg återvänder hem till Sverige från sin tjänstgöring i Afrika, stukad och malariasjuk. Hemma finner han att hans odåga till son slösar bort sitt liv på nöjen, och att hans förmögna ex-fru inte gjort något åt saken. I den unga bibliotekarien Ebba Garland finner han dock kärleken, men hans egen sjukdom hindrar honom från att hitta ett arbete – och att han skulle försörjas av sin fru är inte tänkbart enligt de rådande normerna. Kan deras okonventionella kärlek överleva?

Dagmar Edqvists (1903–2000) rika produktion har vunnit många läsare och omfattar både intelligenta och moderna äktenskapsromaner samt historiska romaner – alla skrivna med psykologisk skärpa och förfining. Kamrathustru är hennes debut från 1932, som även filmatiserades 1941 med titeln Livet går vidare.

På det gamla Gotland for männen på handelsfärd och kvinnorna skötte det dagliga livet på gårdarna – och väntade.

Sen år tillbaka går unga Gunlaug var dag till stranden och ser mot havslinjen där ett skepp försvann med hennes nyvordne make. En dag ger havet igen en man, men en annan man, en skeppsbruten.

Hur länge skall en god hustru vänta? Hon skall vänta, säger hennes svärfar, den skrämmande blotprästen Kolbein. Hennes mor Audun däremot, en "stor kvinna", tänker på gårdens framtid. Dock, de unga lyder andra signaler än de äldres råd – då som nu – och ser inte hur deras drama går mot en våldsam urladdning.

Mannen från havet – om konflikten mellan gammal kvinnomakt och pockande mansvälde, båda med rötter i kulten – är en av Dagmar Edqvists bästa romaner. Spännande, skriven på ett spänstigt språk och med värme och förståelse i människoskildringen. Romanen följs av den fristående fortsättningen Mannen som kom hem.

Mannen som kom hem är den unge vikingen Öyvind, som återvänt från Konstantinopel efter att ha tjänstgjort som livvakt åt den sköna furstinnan Irene. Han har stött på ett nytt sätt att leva och gjort bekantskap med en oändligt rikare kultur än på sin hemö. Den unge gotlänningen, slavhandlare och stridsman, har upplevt en sensuell kärlek som tar sig andra uttryck än i den karga Norden. Han har låtit döpa sig trots att många kristna lärosatser är främmande för honom. Och han har mött en betvingande personlighet, en han gärna valt till "hövding och fulltrogen vän" som satt sitt märke i hans själ som en hand i våt lera. Med den barlasten kommer han en dag tillbaka till Gotland.

När Öyvind återvänder till Gotland möts han till sin förvåning av hat och misstro. Är han en hjälte som uträttat stordåd i fjärran länder? Är han en ogärningsman som rymt från ansvar, dräpt sin vän och lever i otillåten förbindelse? Det får avgöras av den som läst Dagmar Edqvists händelserika, varma och tänkvärda roman om en man mellan två kulturer och två världar.

"Mannen som kom hem" är en fristående fortsättning på romanen "Mannen från havet", båda skildringar av vikingatidens Gotland.

En ung man med alla utsikter till en vacker karriär och med en förtjusande fästmö vid sin sida drabbas under militärtjänsten av en olyckshändelse och blir blind. Alla hans framtidsutsikter är med ens raserade, han måste förlika sig med en helt ny och svårt handikappad tillvaro och försöka anpassa sig efter den...

Hur ska Bengt Vyldecke försörja sig? Lösningen blir hans hobby, musiken, men den väg han måste gå innan hobbyn kan bli ett levebröd är lång och svår. Kanske hade han aldrig orkat gå den till slut om han inte fått en ny kvinna vid sin sida i stället för den som svek honom. Men även Ingrid har egna problem och sin egen kamp.

Musik i mörker är berättelsen om deras gemensamma väg, hur de tillsammans trevar sig fram, hoppas, förtvivlar och lär av livet och varandra.

Bengt och Ingrids öde skildras även i novellen ”Blind man upplever våren” som ingår i novellsamlingen Romeo i stallet och andra noveller.

Tiden är mitten av 1300-talet, en tid då Hansan och den katolska kyrkan – två storheter som man i dag skulle kalla multinationella sökte betvinga den demokratiska bonderepubliken Gotland, sökte rasera dess gamla lagliga och ekonomiska uppbyggnad. Det är också den tid då digerdöden kom.

Människorna i romanen är många, men två står i den spännande handlingens förgrund: Orleif och Michael. De var vänner som pojkar, men de skildes åt och då de åter möttes var en konflikt mellan dem oundviklig. Ty Orleif blev sjöfarare, Gutnaltingets utsände och till slut landsdomare. Hett blod sjöd i honom, till kvinnor hade han lust, och häftigt engagerade han sig för de fria gutniska böndernas rätt. Michael blev präst och en nitisk sådan, som obönhörligt höll på den kanoniska rätten och kyrkans privilegier.

Denna händelsemättade och färgrika historiska roman är högst aktuell. Den kamp som människorna på det medeltida Gotland utkämpade, har människor att kämpa än i dag. Vi möter Orleif och Michael i många gestalter även nu.

Möten i Marocko är till att börja med en syskonträff: systrarna Vivi, Bibi och Ann-Marie från Lund har blivit kvinnor på mellan trettio och fyrtio. Viveca är nybliven änka efter en amerikansk dirigent, Ann-Marie fil.lic. och gift med en prudentlig konsthistoriker. De möts efter åtskilliga år hos Bibi som är läkare på ett Röda Kors-sjukhus i Marrakesh och hennes man, den burduse men människovänlige Björn.

Under några vårveckor 1973 återupplever de barndomens förtrolighet och konflikter – och sina mycket olika äktenskap – samtidigt som de ser sig om i landet från hägnet av ett internationellt sjukhus eller aningslöst beskådar märkvärdigheterna i ett feodalt styrt u-land från turismens glatta konstisbana.

Men en av dem råkar trampa genom isen och får känna på otryggheten hos landets egna...

Möten i Marocko visar Dagmar Edqvists välkända förmåga att ta upp allvarliga, aktuella problem på ett både underhållande och spännande sätt. Romanen efterföljs av den fristående fortsättningen Efter flykten (1977).

I Osynliga stängsel ställs ett par synnerligen olika människor mot varandra: en hängiven, pliktmedveten officer som sätter sitt yrke högt och en kvinnlig medicinstuderande med en radikal idealist till far och en aktiv pacifist till mor. Kärleken dem emellan kan naturligtvis inte bli utan konflikter. Båda uppfattar den andras ideal som ett hot mot sina egna, och till slut kommer det till en brytning.

Andra världskriget får dem dock att modifiera sin uppfattning, och de finner till slut att de i grund och botten vill kämpa för samma sak, fast med olika medel.

Om uppgifter i livet handlar Dagmar Edqvists roman Paradisets portar, där hon återvänder till det svenska 1950-talets miljö. I skildringen av far och son, överingenjören på Odensholms bruk och hans son, den lysande unge vetenskapsmannen, ställs mot varandra skyldigheter dels mot mänskligheten och de närmaste, dels mot kallet och uppgiften. Ur den motsättningen växer på den gamla bruksherrgården en dramatisk konflikt som ger romanen en stark yttre och inre spänning.

Paradisets portar också om kärleken i livet. Två kvinnor står i centrum – den kloka medelålders Pauline och den hårt spända unga Sandra möter båda problem i sina äktenskap, i förhållandet till sina män och deras yrken. Hur de problemen utvecklas och löses skildrar Dagmar Edqvist med den värme, förståelse och finess som gett henne en rangplats bland våra svenska berättare.

En svensk författare har rest till Paris på stipendium. Det har dragit ut på tiden och hans hustru, den duktiga tandläkaren med vilken han levt i ett tryggt och solitt kamratäktenskap är redan ensam på andra året. För att få arbetsro att fullborda den roman han har under arbete överger han Paris och slår sig ner i en liten sömnig landsortsstad i Bourgogne.

Här träffar han Lucienne Marie, en ung fransyska, innehavare av ortens apotek, även hon en ensam outsider i den lilla staden och därtill med krigs- och ockupationstidens svåra erfarenheter bakom sig. Hon är livlig, varm och spontan, med ett drag av charmerande slarvighet och David tror sig hos henne ha funnit allt det han saknat hos sin hustru Estrid där hemma. Åt dennas svåra situation ägnar han inte många tankar så länge hennes med tiden allt knappare meddelanden inlöper punktligt, och han tröstar sig med att hon nog inte saknar honom så mycket, förankrad som hon är i yrkesarbete och vardagliga bestyr.

När hon till slut bryter sin långa förbehållsamhet måste David till sin skam erkänna att hon inte alls är den kvinna han trott sig känna så väl, och samtidigt inser han också att hennes grepp om honom är långt starkare än han vetat om. Har den unga fransyskan för honom representerat värme, glädje, och frigjord sensualitet så representerar Estrid å andra sidan något som för honom är lika nödvändigt, hem, trygghet, den fasta punkt som mannen vill känna att han när som helst kan återvända till, hans Penelope.

Det måste finnas en rebell i någon vrå inom människan – det är den insikten som kommer en kvinna i en av novellerna att välja en osäker framtid som dock står i överensstämmelse med den egna personlighetens krav hellre än att ”diska sig in i ett äktenskap som på sin höjd var en skaplig ålderdomsförsäkring”. I ett par andra är det kärleken som visar sin makt att befria: en till och med smått komisk kärlekshistoria ger den kuvade tjänarinnan hennes behövliga mått av självkänsla; den unga lärarinnan, känslomässigt låst efter en brutal chock, blir genom en okonventionell upplevelse löst i sitt inre och får kraft att förstå och förlåta andra. Den Dagmar Edqvist som i ”fallet Ingegerd Bremssen” visade så djup insikt i psykiska sammanhang träder fram bland annat i historien om den hårt tillknutna Deborah Feldt eller i novellen om den klent utrustade pojken som inte tålde påfrestningen av å ena sidan överskattningen, å andra sidan underskattningen av hans förmåga. Ömsint moderlighet träder fram i ett par andra noveller: om den lite löjliga gamla skolfröken som trofast vakade över andras barn; om den nyblivna modern och hennes skräckslagna oro för första barnets hälsa, välfärd och nattsömn – det var ”som att ha en liten tiger i rummet”.

Dagmar Edqvists många vänner skall återfinna alla hennes goda egenskaper i dessa väl berättade noveller.

Unga Margareta bryter hastigt upp från sin skyddade herrgårdsmiljö, tar plats på en lastångare och skriver in sig i Sjöfarande kvinnors fackförening. Hon ska, med eller utan familjens respekt, bli en självrespekterande människa som kan stå på egna ben.

Ombord på lastångaren Aramis lär sig Margareta snabbt skillnaden mellan att resa som passagerare och att resa som sjöfolk. Resorna till Skottland, Portugal och Barcelona innebär så mycket mer än ankomst och avresa, hemland och fjärran länder – det innebär också ett ständigt, ofrånkomligt vardagsarbete. Och är livet till sjöss hårt för en man, så är det ännu hårdare för en kvinna

Dragningen till den avige kapten Ebbeson gör heller inte Margaretas situation enklare. I motsatsställningen mellan folk och befäl känner Margareta självklart för folket. Förråder hon dem då när hon gläder sig åt stunderna hon tillbringar med kaptenen? Och vem är egentligen hans hustru Hilda som väntar i land? Den våghalsiga flickdrömmen om sjölivet visar sig vara mer komplicerad än hon först trott, och mycket hinner hända innan Margareta mönstrat av.

Författaren Dagmar Edqvist (1903–2000) gick i sin ungdom själv ett par månader med en lastångare i Medelhavet och längs Afrikas kust, och tack vare arbetet som stewardess kunde hon skildra en äkta sjömiljö. Rymlingen fast är en sensuell kärlekshistoria till havs med en gripande psykologisk konflikt, och utkom första gången 1933. Romanen är även förlaga till filmen En kvinna ombord från 1941.

Det är ett något osäkert äktenskap kärnfysikern Kåre Vallon och Sandra förenats i. Han försummar henne för sitt arbete, och hon börjar snart visa påfallande intresse för Kåres mera världsvana chefer. Urladdningen i äktenskapet låter inte vänta på sig.

Bitter flyr Kåre till ett av FN:s afrikanska forskningscentra i ett vilt bergslandskap under Ekvatorn – en trakt som Dagmar Edqvist kände från egna resor. Han träffar läkaren Kathryn Vincent, som också lämnat Sverige litet skadskjuten efter kärleksbesvikelser.

Hennes inlevelse i de svarta patienternas värld öppnar Kåres ögon för den. Genom henne upplever han dåtidens brännande afrikanska problem, i henne möter han en annan sorts kvinna än Sandra – en kvinna med vanskligheter men med ett mycket rikare mänskligt register. Hans spirande känsla för henne betyder inte bara personlig lycka eller olycka utan större kärleksförmåga, vidgad medkänsla. Hållfastheten i denna känsla sätts på prov i romanens laddade avslutningsparti.

Skuggan blir kortare är en dramatisk roman om intellektuella människor och om 1950-talets svåra samlevnadsproblem – mellan man och kvinna, mellan olika troende, mellan olika etniciteter.

”I trots mot sin egen skuldkänsla fastslog hon: Helge älskade jag, Andreas hatade jag. Hon vägrade erkänna, att åtminstone vanemänniskan och hustrun i henne också saknade Andreas.”

Tre män och Cecilia kretsar kring forskaren Cecilia Hastings och de män som hennes liv är förknippat med. Under en kort tid omkommer både hennes man och älskare, kvar lämnas Cecilia gravid med sin älskares barn. Hennes kamp för att få leva ett självständigt liv med egen försörjning och för rätten att få föda sitt utomäktenskapliga barn utan skam berörde kontroversiella ämnen när romanen utkom 1935.

Dagmar Edqvists (1903–2000) rika produktion har vunnit många läsare och omfattar både intelligenta och moderna äktenskapsromaner samt historiska romaner – alla skrivna med psykologisk skärpa och förfining.

I denna roman har Dagmar Edqvist vänt sig till ett tidevarv och en miljö som är rik på färgstarka människor, fylld av hetsiga sinnen och omvälvande händelser – häxprocessernas tid i Sverige.

I den unge medicinaren Arvid Stålhecks gestalt skildrar hon det begynnande motståndet mot vidskepelsens krafter, som vid den tiden regerar både det officiella och det folkliga Sverige. Den religiösa skepsis och den tilltro till vetenskapens framtid som är Arvids andliga rustning, ser ut att få sitt komplement av inre styrka, när han hos den myndiga fru Beritta på Lindås återser barndomsvännen Katarina och i hennes starka väsen möter kärleken.

Men det finns en till på Lindås som åtrår hans kärlek. Ingela lever på nåd hos fru Beritta, men hennes ödmjukhet har sina sprickor. Till slut står hon inte längre ut med att vara den grå och förbisedda – hon uppbådar det desperationens mod som behövs för att tillgripa den farliga utvägen med trolldrycken – kärleksdrycken. Och från den nattliga timme då Ingela stiger inom dörren till Arvids kammare med bägaren i sin hand tar händelserna en hetsigare och ödesdigrare vändning.

På ett övertygande sätt leder Dagmar Edqvist – i tecknet av den halvt lustfyllda skräcken för andemakterna och den blinda grymhet som är dess följeslagare – berättelsen fram mot dess dunkla efterspel träder tidsålderns människor levande och verkliga för läsarens ögon. Tvärs genom virveln av spänning och förvirring har de ett bud till vår tid.

En sommar på Gotland i slutet av 60-talet möts två ungdomar vid en utgrävning. Ann Jakobsson studerar arkeologi och är dotter i bondgården på vars mark utgrävningen sker. Mats Ring deltar som tecknare och fotograf.

Senare i Stockhom återupptar de kontakten. De nalkas varandra från skilda utgångspunkter. Ann är trygg, med djupa rötter i den gotländska landsbygden. Mats, uppvuxen hos fosterföräldrar och på pojkhem, har inga rötter någonstans. Hon är akademiker, van att uttrycka sig i ord, och han konstnär med bilden som språk. Men de finner varandra, flyttar ihop och gifter sig så småningom. Och fastän de älskar var¬andra medför deras skilda bakgrund och inriktning konflikter, som sätter deras äktenskap på hårda prov.

Arvid Stålheck, en ung medicinare, lärjunge till Rudbeck och Cartesius, har år 1674 just återkommit till Sverige från sin disputation i Leyden och hemma i Lindås socken i Småland blivit indragen i en häxprocess. Han känner sig medskyldig till en ung kvinnas död och han blir skild från sin trolovade, Katarina. Hennes mor, fru Beritta, har makt att hålla henne inlåst.

Men sextonhundratalets svenskar var ett segt släkte och ibland i stånd att genomföra icke-krigiska aktioner. Både Katarina och Arvid har en hetta inom sig, de finner sig inte fogligt i tvång, även om tiden påbjuder lydnad som främsta bud for kvinnor, barn, soldater och underlydande. Om deras kamp för att återförenas och om det växlingsrika liv de sedan lever tillsammans, först i Dorpat i Livland och sedan i Stockholm, där Arvid också kommer det unga kungaparet Karl XI och Ulrika Eleonora nära, handlar Vänta på vind.

Andra äktenskapet har alltsedan den kom ut 1939 räknats till Dagmar Edqvists främsta romaner. Dess insiktsfulla skildring av äktenskapliga svårigheter och av en man mellan tre kvinnor har gett romanen ett intresse utöver den spänning som ligger i medryckande intrigen. Det är en berättelse inte bara om kärlek och äktenskap, utan också om hur samhällets normer och sexualmoral påverkar och drabbar förhållanden och människor.

När boken återutgavs på 1950-talet beskrevs den så här: ”Läroverksläraren Herbert Roest är i sitt förhållande till hustrun, väninnan och den kvinnliga eleven ett typfall ur svensk vardag av stort allmänt intresse. Han är dessutom huvudperson i en ovanligt livfull roman, som lockar till både sympati och diskussion.”

Efter ett upplöst äktenskap och en ny kärleksupplevelse i Frankrike har den svenska författaren David Stockmar, huvudperson i Angela Teresas gäster, tagit sin tillflykt till den lilla Medelhavsstaden Solaz för att få vara obunden och fri. Fri i Spanien – enkelt för svensken men ouppnåeligt för Jordi, den idealistiske studenten som hörde till den förlorande sidan i inbördeskriget och, förföljd och kuvad men stolt, knappt vill ta emot hans vänskap och sympati. Det dröjer emellertid inte länge förrän David anser att hans ”frihet” är ofruktbar. Lucienne Marie, den franska flickan som han älskar men har flytt ifrån, kommer till honom på hans bön, och deras kärlek når en ny och ljuvlig mognad i Angela Teresas vackra hus bland apelsinlundarna. Men samtidens spanska verklighet tränger även dit. De båda gästerna blir indragna i ett dramatiskt händelseförlopp, som utgör berättelsens spännande kulmen.

Angela Teresas gäster är en starkt fascinerande roman om andligen fullvuxna människor och deras sätt att möta kärlekens, samlevnadens och samtidens problem.

Afrikas öde och en handfull afrikanska öden flätas samman i en dramatisk och spännande handling i Dagmar Edqvists roman Den svarta systern. Evie Wilson, hustru till en flodinspektör, hittas en morgon mördad i sin ensliga bungalow långt ute i bushen. Vem är den skyldige? Tjänaren som försvann? Den svarta väninnan Rosana som kom på besök med en försoningsgåva efter ett stort gräl? Den äkta mannen som hade ett inte alldeles tillfredsställande alibi?

Det hela ter sig till en början som ett rasmord och känslorna piskas upp i det fredliga hörn av Tanganyika där händelserna utspelas. Med stor finess låter Dagmar Edqvist gåtans vidare utveckling ge en spegel av ett afrikanskt land som då nått ett långt stycke mot sin frigörelse. Hon ställer mot varandra människor av gamla och nya skolan. Fördomar och oförstånd finns både hos svarta och vita likaväl som människokärlek och god vilja; de senare egenskaperna företräds framförallt av en färgad advokat och en domare med svensk bakgrund. Tillsammans ger de sig in på att finna den svåråtkomliga lösningen och bringa rättvisan till seger och upprörda sinnen till ro.

Många fortfarande aktuella problem berör människorna i Dagmar Edqvists roman Efter flykten; kvinnans frigörelse, ras- och religionsskillnader, nationalism eller internationalism, politiska motsättningar i de afrikanska utvecklingsländerna.

På sitt kloka och klarsynta sätt diskuterar författaren alla dessa frågor med läsarna samtidigt som hon engagerar dem i spännande berättelser om relationer mellan huvudpersonerna, en hel rad pregnant tecknade människor. Men det mesta intresset koncentreras till en enda, mycket sympatisk huvudperson. Det är en av de tre systrarna från Möten i Marocko, Viveca, änka efter en amerikansk dirigent. Hon hjälpte en marockansk ämbetsman, Hammou, att fly från Marocko när utrensningar hotade 1973.

Efter flykten sammanbor de i Paris, första tiden i arabslumkvarteren. Så småningom får båda arbete, Viveca blir medarbetare med artiklar om musikliv och kvinnofrågor i en amerikansk tidskrift. Hon upplever en ny självständighet, också ekonomisk, och samtidigt vaknar intresset för kvinnans frigörelse. Det senare till glädje för hennes mor hemma i Lund, en gammal kvinnoförkämpe. I Vivecas och Hammous samliv krävs trots kärleken stora ansträngningar för att överbrygga motsättningar mellan en arabs kvinnosyn och den nya västerländska.

När Hammou efter ett par år får tillåtelse att återvända till Marocko vill han ta med sig Viveca. Hon skulle i så fall ge upp arbete, vänner, ekonomiskt oberoende Men Viveca tvekar…

Eldflugorna är en laddad och intensiv roman från 1960-talets Afrika. Huvudpersonerna är två unga människor i Tanganyika: Tom Mawe är assistent åt en vit brunnsborrare, Phebe Togire leder kurser för den nya statens kvinnor. Båda är intelligenta och kämpande människor som finner varandra i tron på framtiden.

Men mot det nya står det på många håll en osynlig mur av vidskepelse, grymhet och primitiva lagar. Medan Tom studerar till ingenjör i London, korsas deras framtidsplaner av hövdingen George. Han åker visserligen i lyxbil med förgyllda beslag och vitklädd chaufför, men han är en företrädare för det gamla sättet att leva, för de gamla lagarna och det gamla förtrycket.

Dagmar Edqvist har skickligt vävt samman de väldiga problemen i Afrikas u-länder med en originell och spännande kärlekshistoria som i blixtbelysning speglar samma problem. Handlingen utspelas på Tanganyikas landsbygd, i London och i Dar-es-Salaam – en bakgrund sjudande av liv, vitalitet och nya idéers kamp med de gamla.

”Och Ingegerd blev kvar, ännu mera ensam, mera förlorad än hon hade varit innan han kom. Hon stod stilla, höll sig upprätt; hon vågade inte se tillbaka på det hon hade gjort, inte framåt på det hon måste igenom. Hennes förlamade tankar och känslor slöto sig om detta enda: hålla sig upprätt.”

Efter att ha utsatts för en överfallsvåldtäkt faller den unga distriktssköterskan Ingegerds liv samman. En sträng uppfostran har lärt henne att heder är den största dygden, och hon bryter därför förlovningen med sin fästman och ger sig iväg. Men våldtäktsmannen kommer i hennes väg återigen och den här gången kan hon slå tillbaka, Ingegerd grips av skräck och hon skjuter honom. Gripen för överlagt mord förs hon till sinnessjukhuset för att utredas, och där möter hon läkaren Thomas som var samma person som tagit emot henne den där ödesdigra natten för länge sedan. Thomas lyckas vinna Ingegerds förtroende och gör allt för att få henne frikänd.

Dagmar Edqvists (1903–2000) rika produktion har vunnit många läsare och omfattar både intelligenta och moderna äktenskapsromaner samt historiska romaner, som alla är skrivna med psykologisk skärpa och förfining. Fallet Ingegerd Bremssen utkom 1937 och bygger på ett verkligt våldtäktsfall.

”Vad finns bakom din stolthet och ditt självplågeri, Christer? En önskan att bara bli lämnad i fred? Eller – en önskan att ändå bli älskad?”

Dagmar Edqvists (1903–2000) rika produktion har vunnit många läsare och omfattar både intelligenta och moderna äktenskapsromaner samt historiska romaner – alla skrivna med psykologisk skärpa och förfining. Pjäsen Filippa, om sjuksköterskan Filippa som vårdar den rullstolsbundna godsägaren Christer Lendz, utkom för första gången 1936.

På en liten lotsplats i vårt lands yttersta förpost mot öst landar en dag tre flyktingar, som för med sig en pust från krigets blödande och dödande länder på andra sidan havet till fyrmästarfamiljen som tar emot dem. De främmande nödställda människorna väcker moderskänslan hos fyrmästarens hustru som skickat sina barn till fastlandet. Hon ger sig i en ögonblickets förtvivlan hän åt en av flyktingarna men upptäcker snart att det inte är främlingen utan sin egen man hon älskar. Till sin förtvivlan finner hon sig plötsligt i en till synes olöslig konflikt. Antingen ska allt ryckas ifrån henne, barnen och mannen, eller också måste hon genom bedrägeri göra den man hon älskar till far åt en annans barn. Är deras kärlek stark nog när allt sätts på spel?

”Hon är mycket mera, sade han enkelt. Det beror bara på att jag är ett fördömt vrak och ur stånd att försörja en hustru, att vi inte är gifta för länge sen. Nu stannar hon här, traktens skvallerkäringar må säga vad de vill.”

Ingenjören Mikael Bourg återvänder hem till Sverige från sin tjänstgöring i Afrika, stukad och malariasjuk. Hemma finner han att hans odåga till son slösar bort sitt liv på nöjen, och att hans förmögna ex-fru inte gjort något åt saken. I den unga bibliotekarien Ebba Garland finner han dock kärleken, men hans egen sjukdom hindrar honom från att hitta ett arbete – och att han skulle försörjas av sin fru är inte tänkbart enligt de rådande normerna. Kan deras okonventionella kärlek överleva?

Dagmar Edqvists (1903–2000) rika produktion har vunnit många läsare och omfattar både intelligenta och moderna äktenskapsromaner samt historiska romaner – alla skrivna med psykologisk skärpa och förfining. Kamrathustru är hennes debut från 1932, som även filmatiserades 1941 med titeln Livet går vidare.

På det gamla Gotland for männen på handelsfärd och kvinnorna skötte det dagliga livet på gårdarna – och väntade.

Sen år tillbaka går unga Gunlaug var dag till stranden och ser mot havslinjen där ett skepp försvann med hennes nyvordne make. En dag ger havet igen en man, men en annan man, en skeppsbruten.

Hur länge skall en god hustru vänta? Hon skall vänta, säger hennes svärfar, den skrämmande blotprästen Kolbein. Hennes mor Audun däremot, en "stor kvinna", tänker på gårdens framtid. Dock, de unga lyder andra signaler än de äldres råd – då som nu – och ser inte hur deras drama går mot en våldsam urladdning.

Mannen från havet – om konflikten mellan gammal kvinnomakt och pockande mansvälde, båda med rötter i kulten – är en av Dagmar Edqvists bästa romaner. Spännande, skriven på ett spänstigt språk och med värme och förståelse i människoskildringen. Romanen följs av den fristående fortsättningen Mannen som kom hem.

Mannen som kom hem är den unge vikingen Öyvind, som återvänt från Konstantinopel efter att ha tjänstgjort som livvakt åt den sköna furstinnan Irene. Han har stött på ett nytt sätt att leva och gjort bekantskap med en oändligt rikare kultur än på sin hemö. Den unge gotlänningen, slavhandlare och stridsman, har upplevt en sensuell kärlek som tar sig andra uttryck än i den karga Norden. Han har låtit döpa sig trots att många kristna lärosatser är främmande för honom. Och han har mött en betvingande personlighet, en han gärna valt till "hövding och fulltrogen vän" som satt sitt märke i hans själ som en hand i våt lera. Med den barlasten kommer han en dag tillbaka till Gotland.

När Öyvind återvänder till Gotland möts han till sin förvåning av hat och misstro. Är han en hjälte som uträttat stordåd i fjärran länder? Är han en ogärningsman som rymt från ansvar, dräpt sin vän och lever i otillåten förbindelse? Det får avgöras av den som läst Dagmar Edqvists händelserika, varma och tänkvärda roman om en man mellan två kulturer och två världar.

"Mannen som kom hem" är en fristående fortsättning på romanen "Mannen från havet", båda skildringar av vikingatidens Gotland.

En ung man med alla utsikter till en vacker karriär och med en förtjusande fästmö vid sin sida drabbas under militärtjänsten av en olyckshändelse och blir blind. Alla hans framtidsutsikter är med ens raserade, han måste förlika sig med en helt ny och svårt handikappad tillvaro och försöka anpassa sig efter den...

Hur ska Bengt Vyldecke försörja sig? Lösningen blir hans hobby, musiken, men den väg han måste gå innan hobbyn kan bli ett levebröd är lång och svår. Kanske hade han aldrig orkat gå den till slut om han inte fått en ny kvinna vid sin sida i stället för den som svek honom. Men även Ingrid har egna problem och sin egen kamp.

Musik i mörker är berättelsen om deras gemensamma väg, hur de tillsammans trevar sig fram, hoppas, förtvivlar och lär av livet och varandra.

Bengt och Ingrids öde skildras även i novellen ”Blind man upplever våren” som ingår i novellsamlingen Romeo i stallet och andra noveller.

Tiden är mitten av 1300-talet, en tid då Hansan och den katolska kyrkan – två storheter som man i dag skulle kalla multinationella sökte betvinga den demokratiska bonderepubliken Gotland, sökte rasera dess gamla lagliga och ekonomiska uppbyggnad. Det är också den tid då digerdöden kom.

Människorna i romanen är många, men två står i den spännande handlingens förgrund: Orleif och Michael. De var vänner som pojkar, men de skildes åt och då de åter möttes var en konflikt mellan dem oundviklig. Ty Orleif blev sjöfarare, Gutnaltingets utsände och till slut landsdomare. Hett blod sjöd i honom, till kvinnor hade han lust, och häftigt engagerade han sig för de fria gutniska böndernas rätt. Michael blev präst och en nitisk sådan, som obönhörligt höll på den kanoniska rätten och kyrkans privilegier.

Denna händelsemättade och färgrika historiska roman är högst aktuell. Den kamp som människorna på det medeltida Gotland utkämpade, har människor att kämpa än i dag. Vi möter Orleif och Michael i många gestalter även nu.

Möten i Marocko är till att börja med en syskonträff: systrarna Vivi, Bibi och Ann-Marie från Lund har blivit kvinnor på mellan trettio och fyrtio. Viveca är nybliven änka efter en amerikansk dirigent, Ann-Marie fil.lic. och gift med en prudentlig konsthistoriker. De möts efter åtskilliga år hos Bibi som är läkare på ett Röda Kors-sjukhus i Marrakesh och hennes man, den burduse men människovänlige Björn.

Under några vårveckor 1973 återupplever de barndomens förtrolighet och konflikter – och sina mycket olika äktenskap – samtidigt som de ser sig om i landet från hägnet av ett internationellt sjukhus eller aningslöst beskådar märkvärdigheterna i ett feodalt styrt u-land från turismens glatta konstisbana.

Men en av dem råkar trampa genom isen och får känna på otryggheten hos landets egna...

Möten i Marocko visar Dagmar Edqvists välkända förmåga att ta upp allvarliga, aktuella problem på ett både underhållande och spännande sätt. Romanen efterföljs av den fristående fortsättningen Efter flykten (1977).

I Osynliga stängsel ställs ett par synnerligen olika människor mot varandra: en hängiven, pliktmedveten officer som sätter sitt yrke högt och en kvinnlig medicinstuderande med en radikal idealist till far och en aktiv pacifist till mor. Kärleken dem emellan kan naturligtvis inte bli utan konflikter. Båda uppfattar den andras ideal som ett hot mot sina egna, och till slut kommer det till en brytning.

Andra världskriget får dem dock att modifiera sin uppfattning, och de finner till slut att de i grund och botten vill kämpa för samma sak, fast med olika medel.

Om uppgifter i livet handlar Dagmar Edqvists roman Paradisets portar, där hon återvänder till det svenska 1950-talets miljö. I skildringen av far och son, överingenjören på Odensholms bruk och hans son, den lysande unge vetenskapsmannen, ställs mot varandra skyldigheter dels mot mänskligheten och de närmaste, dels mot kallet och uppgiften. Ur den motsättningen växer på den gamla bruksherrgården en dramatisk konflikt som ger romanen en stark yttre och inre spänning.

Paradisets portar också om kärleken i livet. Två kvinnor står i centrum – den kloka medelålders Pauline och den hårt spända unga Sandra möter båda problem i sina äktenskap, i förhållandet till sina män och deras yrken. Hur de problemen utvecklas och löses skildrar Dagmar Edqvist med den värme, förståelse och finess som gett henne en rangplats bland våra svenska berättare.

En svensk författare har rest till Paris på stipendium. Det har dragit ut på tiden och hans hustru, den duktiga tandläkaren med vilken han levt i ett tryggt och solitt kamratäktenskap är redan ensam på andra året. För att få arbetsro att fullborda den roman han har under arbete överger han Paris och slår sig ner i en liten sömnig landsortsstad i Bourgogne.

Här träffar han Lucienne Marie, en ung fransyska, innehavare av ortens apotek, även hon en ensam outsider i den lilla staden och därtill med krigs- och ockupationstidens svåra erfarenheter bakom sig. Hon är livlig, varm och spontan, med ett drag av charmerande slarvighet och David tror sig hos henne ha funnit allt det han saknat hos sin hustru Estrid där hemma. Åt dennas svåra situation ägnar han inte många tankar så länge hennes med tiden allt knappare meddelanden inlöper punktligt, och han tröstar sig med att hon nog inte saknar honom så mycket, förankrad som hon är i yrkesarbete och vardagliga bestyr.

När hon till slut bryter sin långa förbehållsamhet måste David till sin skam erkänna att hon inte alls är den kvinna han trott sig känna så väl, och samtidigt inser han också att hennes grepp om honom är långt starkare än han vetat om. Har den unga fransyskan för honom representerat värme, glädje, och frigjord sensualitet så representerar Estrid å andra sidan något som för honom är lika nödvändigt, hem, trygghet, den fasta punkt som mannen vill känna att han när som helst kan återvända till, hans Penelope.

Det måste finnas en rebell i någon vrå inom människan – det är den insikten som kommer en kvinna i en av novellerna att välja en osäker framtid som dock står i överensstämmelse med den egna personlighetens krav hellre än att ”diska sig in i ett äktenskap som på sin höjd var en skaplig ålderdomsförsäkring”. I ett par andra är det kärleken som visar sin makt att befria: en till och med smått komisk kärlekshistoria ger den kuvade tjänarinnan hennes behövliga mått av självkänsla; den unga lärarinnan, känslomässigt låst efter en brutal chock, blir genom en okonventionell upplevelse löst i sitt inre och får kraft att förstå och förlåta andra. Den Dagmar Edqvist som i ”fallet Ingegerd Bremssen” visade så djup insikt i psykiska sammanhang träder fram bland annat i historien om den hårt tillknutna Deborah Feldt eller i novellen om den klent utrustade pojken som inte tålde påfrestningen av å ena sidan överskattningen, å andra sidan underskattningen av hans förmåga. Ömsint moderlighet träder fram i ett par andra noveller: om den lite löjliga gamla skolfröken som trofast vakade över andras barn; om den nyblivna modern och hennes skräckslagna oro för första barnets hälsa, välfärd och nattsömn – det var ”som att ha en liten tiger i rummet”.

Dagmar Edqvists många vänner skall återfinna alla hennes goda egenskaper i dessa väl berättade noveller.

Unga Margareta bryter hastigt upp från sin skyddade herrgårdsmiljö, tar plats på en lastångare och skriver in sig i Sjöfarande kvinnors fackförening. Hon ska, med eller utan familjens respekt, bli en självrespekterande människa som kan stå på egna ben.

Ombord på lastångaren Aramis lär sig Margareta snabbt skillnaden mellan att resa som passagerare och att resa som sjöfolk. Resorna till Skottland, Portugal och Barcelona innebär så mycket mer än ankomst och avresa, hemland och fjärran länder – det innebär också ett ständigt, ofrånkomligt vardagsarbete. Och är livet till sjöss hårt för en man, så är det ännu hårdare för en kvinna

Dragningen till den avige kapten Ebbeson gör heller inte Margaretas situation enklare. I motsatsställningen mellan folk och befäl känner Margareta självklart för folket. Förråder hon dem då när hon gläder sig åt stunderna hon tillbringar med kaptenen? Och vem är egentligen hans hustru Hilda som väntar i land? Den våghalsiga flickdrömmen om sjölivet visar sig vara mer komplicerad än hon först trott, och mycket hinner hända innan Margareta mönstrat av.

Författaren Dagmar Edqvist (1903–2000) gick i sin ungdom själv ett par månader med en lastångare i Medelhavet och längs Afrikas kust, och tack vare arbetet som stewardess kunde hon skildra en äkta sjömiljö. Rymlingen fast är en sensuell kärlekshistoria till havs med en gripande psykologisk konflikt, och utkom första gången 1933. Romanen är även förlaga till filmen En kvinna ombord från 1941.

Det är ett något osäkert äktenskap kärnfysikern Kåre Vallon och Sandra förenats i. Han försummar henne för sitt arbete, och hon börjar snart visa påfallande intresse för Kåres mera världsvana chefer. Urladdningen i äktenskapet låter inte vänta på sig.

Bitter flyr Kåre till ett av FN:s afrikanska forskningscentra i ett vilt bergslandskap under Ekvatorn – en trakt som Dagmar Edqvist kände från egna resor. Han träffar läkaren Kathryn Vincent, som också lämnat Sverige litet skadskjuten efter kärleksbesvikelser.

Hennes inlevelse i de svarta patienternas värld öppnar Kåres ögon för den. Genom henne upplever han dåtidens brännande afrikanska problem, i henne möter han en annan sorts kvinna än Sandra – en kvinna med vanskligheter men med ett mycket rikare mänskligt register. Hans spirande känsla för henne betyder inte bara personlig lycka eller olycka utan större kärleksförmåga, vidgad medkänsla. Hållfastheten i denna känsla sätts på prov i romanens laddade avslutningsparti.

Skuggan blir kortare är en dramatisk roman om intellektuella människor och om 1950-talets svåra samlevnadsproblem – mellan man och kvinna, mellan olika troende, mellan olika etniciteter.

”I trots mot sin egen skuldkänsla fastslog hon: Helge älskade jag, Andreas hatade jag. Hon vägrade erkänna, att åtminstone vanemänniskan och hustrun i henne också saknade Andreas.”

Tre män och Cecilia kretsar kring forskaren Cecilia Hastings och de män som hennes liv är förknippat med. Under en kort tid omkommer både hennes man och älskare, kvar lämnas Cecilia gravid med sin älskares barn. Hennes kamp för att få leva ett självständigt liv med egen försörjning och för rätten att få föda sitt utomäktenskapliga barn utan skam berörde kontroversiella ämnen när romanen utkom 1935.

Dagmar Edqvists (1903–2000) rika produktion har vunnit många läsare och omfattar både intelligenta och moderna äktenskapsromaner samt historiska romaner – alla skrivna med psykologisk skärpa och förfining.

I denna roman har Dagmar Edqvist vänt sig till ett tidevarv och en miljö som är rik på färgstarka människor, fylld av hetsiga sinnen och omvälvande händelser – häxprocessernas tid i Sverige.

I den unge medicinaren Arvid Stålhecks gestalt skildrar hon det begynnande motståndet mot vidskepelsens krafter, som vid den tiden regerar både det officiella och det folkliga Sverige. Den religiösa skepsis och den tilltro till vetenskapens framtid som är Arvids andliga rustning, ser ut att få sitt komplement av inre styrka, när han hos den myndiga fru Beritta på Lindås återser barndomsvännen Katarina och i hennes starka väsen möter kärleken.

Men det finns en till på Lindås som åtrår hans kärlek. Ingela lever på nåd hos fru Beritta, men hennes ödmjukhet har sina sprickor. Till slut står hon inte längre ut med att vara den grå och förbisedda – hon uppbådar det desperationens mod som behövs för att tillgripa den farliga utvägen med trolldrycken – kärleksdrycken. Och från den nattliga timme då Ingela stiger inom dörren till Arvids kammare med bägaren i sin hand tar händelserna en hetsigare och ödesdigrare vändning.

På ett övertygande sätt leder Dagmar Edqvist – i tecknet av den halvt lustfyllda skräcken för andemakterna och den blinda grymhet som är dess följeslagare – berättelsen fram mot dess dunkla efterspel träder tidsålderns människor levande och verkliga för läsarens ögon. Tvärs genom virveln av spänning och förvirring har de ett bud till vår tid.

En sommar på Gotland i slutet av 60-talet möts två ungdomar vid en utgrävning. Ann Jakobsson studerar arkeologi och är dotter i bondgården på vars mark utgrävningen sker. Mats Ring deltar som tecknare och fotograf.

Senare i Stockhom återupptar de kontakten. De nalkas varandra från skilda utgångspunkter. Ann är trygg, med djupa rötter i den gotländska landsbygden. Mats, uppvuxen hos fosterföräldrar och på pojkhem, har inga rötter någonstans. Hon är akademiker, van att uttrycka sig i ord, och han konstnär med bilden som språk. Men de finner varandra, flyttar ihop och gifter sig så småningom. Och fastän de älskar var¬andra medför deras skilda bakgrund och inriktning konflikter, som sätter deras äktenskap på hårda prov.

Arvid Stålheck, en ung medicinare, lärjunge till Rudbeck och Cartesius, har år 1674 just återkommit till Sverige från sin disputation i Leyden och hemma i Lindås socken i Småland blivit indragen i en häxprocess. Han känner sig medskyldig till en ung kvinnas död och han blir skild från sin trolovade, Katarina. Hennes mor, fru Beritta, har makt att hålla henne inlåst.

Men sextonhundratalets svenskar var ett segt släkte och ibland i stånd att genomföra icke-krigiska aktioner. Både Katarina och Arvid har en hetta inom sig, de finner sig inte fogligt i tvång, även om tiden påbjuder lydnad som främsta bud for kvinnor, barn, soldater och underlydande. Om deras kamp för att återförenas och om det växlingsrika liv de sedan lever tillsammans, först i Dorpat i Livland och sedan i Stockholm, där Arvid också kommer det unga kungaparet Karl XI och Ulrika Eleonora nära, handlar Vänta på vind.