Dan Hallemar – författare

Så träffande sagt att jag nästan får en tår i ögat: Folkbiblioteken är ju praktiskt taget det sista vi har kvar av det offentligas ofta monumentala och samtidigt självklart vardagliga närvaro i stadsbilden både en läs- och blädderupplevelse. Göran Greider recenserar Folkbiblioteket i Expressen

Folkbiblioteken har varit platser som genom konkret arkitektur har förändrat människors livsmöjligheter såväl som samhällens vägval. Boken Folkbiblioteket presenterar över trettio bibliotek och belyser dess arkitektur och roll som mötesplats, med olika exempel från hela Sverige: från de centrala stadsbiblioteken till filialbibliotek utanför centrum. Boken visar förändringar som skett i arkitekturen över tid; hur olika tankar och synsätt avspeglar sig i arkitekturen och i användningen av biblioteken. Den åskådliggör också bibliotekens roll i samhället, bibliotekens demokratiska uppdrag och dess plats för litteratur och media.   Texterna är skrivna av arkitekturjournalisten Dan Hallemar med bilder av Bert Leandersson. Boken innehåller även inledande texter om bibliotekens arkitektur av Claes Caldenby, professor emiritus, tidigare professor i arkitekturens teori och historia, och om folkbibliotekens utveckling i Sverige och dess historia av Joacim Hansson, professor i biblioteks-, och informationsvetenskap.     Dan Hallemar är skribent och redaktör. Han har sedan början på 2000-talet varit verksam i dags- och fackpress, däribland Expressen Kultur, Svenska Dagbladet, Sydsvenska Dagbladet och tidskriften Arkitektur. Han har varit skribent och redaktör för ett flertal bokprojekt såsom Guide till svensk Landskapsarkitektur, Höga hus Stockholm, Tio byggnader som definierade 1960-talet och Tio byggnader som definierade 1920-talet samt Äta ute om svensk samtida restaurangarkitektur och Svenska villor. Han driver sedan sex år podcasten Staden tillsammans med urbanhistorikern Håkan Forsell och är förläggare på Arkitektur förlag. Han har mottagit Sveriges Arkitekters Kritikerpris 2013 och samma år Olle Enquist-medaljen för förtjänstfull gärning inom arkitekturområdet.   Bert Leandersson är frilansfotograf med inriktning mot arkitektur och konst. Har arbetat tillsammans med författare Helena Lind i ett flertal bokprojekt, t.ex Kalla badhus,Från Haga till Hammarkullen och Moderna kyrkor i Sverige. Duon producerade också utställning från Funkis till folkhem som visades på Göteborgs Stadsmuseum 2007.    Claes Caldenby, professor emiritus, tidigare professor i arkitekturens teori och historia. Han är författare till över 85 böcker och 850 artiklar i fackpress och dagspress med inriktning främst mot aktuella arkitektur- och stadsbyggnadsfrågor och mot 1900-talets och särskilt den svenska efterkrigstidens arkitekturhistoria. Joacim Hansson, professor i biblioteks-, och informationsvetenskap. Han har givit ut ett flertal böcker om bibliotek och bibliotekarieprofessionen. För kulturrådets räkning publicerade han nyligen rapporten Folkbibliotek i glesbygd - kunskapsläge och praktiska erfarenheter (2019).      

”Det är inte borrmaskinen vi vill ha utan hålet.” Det är kanske det mest klassiska exemplet för att förklara idén bakom ”kollaborativ konsumtion”. Grundprincipen är att det är tillgången som är det väsentliga, inte själva ägandet.

Vi går från privat ägande till att dela på tillgångar, från gågatan till internet. Vi lånar, byter, hyr, köper second-hand och delar istället för att köpa nytt – och sparar på så sätt på miljön, samtidigt som vi bygger upp förtroende och gemenskap.

Det är i alla fall idén. De sociala nätverken har tagit delandet till en helt ny skala, och vi ser både stora företag och sociala rörelser växa fram över Europa.

Årets bok från Naturskyddsföreningen tar tempen på den trend som kallats allt ifrån ”peer-to-peer-samhället” till ”delandets ekonomi”. Eller som vi föredrar att kalla det: att ägodela.

Är denna konsumentrevolution miljövänlig? Hur tar vi vara på den potential som finns? Och vad ska man tänka på när man börjar ägodela?

”Det är inte borrmaskinen vi vill ha utan hålet.” Det är kanske det mest klassiska exemplet för att förklara idén bakom ”kollaborativ konsumtion”. Grundprincipen är att det är tillgången som är det väsentliga, inte själva ägandet.

Vi går från privat ägande till att dela på tillgångar, från gågatan till internet. Vi lånar, byter, hyr, köper second-hand och delar istället för att köpa nytt – och sparar på så sätt på miljön, samtidigt som vi bygger upp förtroende och gemenskap.

Det är i alla fall idén. De sociala nätverken har tagit delandet till en helt ny skala, och vi ser både stora företag och sociala rörelser växa fram över Europa.

Årets bok från Naturskyddsföreningen tar tempen på den trend som kallats allt ifrån ”peer-to-peer-samhället” till ”delandets ekonomi”. Eller som vi föredrar att kalla det: att ägodela.

Är denna konsumentrevolution miljövänlig? Hur tar vi vara på den potential som finns? Och vad ska man tänka på när man börjar ägodela?