Daniel Gustafsson – författare

"Fine de Claire är en av årets bästa romaner, kanske till och med årtiondets. Det är en roman jag aldrig kommer att sluta tänka på." Annika Wall, Borås Tidning.

Hon sätter sig i bilen och kör söderut genom Sverige och vidare ut på kontinenten. Hon har mycket att lämna bakom sig, men också ett mål: ostronodlingarna på den franska atlantkusten. Där, vid resans slut, ska hennes förflutna och nutid stråla samman i en avgörande handling.

Fine de Claire är en roman om sedimenten och avlagringarna i en människas liv, lika massiva och svårgenomträngliga som i landskapet eller historien. En berättelse om ansvar och ensamhet, där själlösa motell vid Europas autostrador erbjuder såväl frihet som fysiska möten och minnesförlust - ett slags road trip över omärkligt glidande kontinentalplattor och en samtidsskildring i vilken en äventyrsberättelse från 1800-talet också tränger fram.

Daniel Gustafsson (född 1972) är författare och översättare, främst från ungerska. Hans första roman, Odenplan, nominerades till Augustpriset 2019.

"En kolonial berättelse om våld och övergrepp och rasism som ekar varje gång vi i västvärlden idag lägger de allt billigare ostronen på våra tallrikar (. . . ) Jag gillar den extremt mycket. Jag skulle säga att det är som Joseph Conrads Mörkrets hjärta för vår tid, och framför allt gör han det så elegant, han förenar melankoli och raseri, och det är ett svårt arbete som han behärskar perfekt." Ulrika Milles, Kulturnyheterna SVT.

"Romanfigurerna är så rikt gestaltade, liksom hela, även de som bara förekommer på några sidor. De lever!" Greta Schüldt, Dagens Nyheter. 

" . . . en civilisationskritisk uppgörelse med människans industriella rovdrift på naturen ( . . . ) Ju längre berättelsen löper desto tydligare vävs sambanden. Romanen växer till något som imponerar och övertygar." Fredrik Borneskans, UNT.

" . . . en detaljrik och flödande roman, full av vindlande meningar (. . .) som litteraturintresserad är det bara att jubla över en underbar läsupplevelse." Elin Grelsson, Expressen.

Ingenmansland är ett mysterieäventyr i träskmarkerna i hertigdömet Krylomar. Rollpersonerna hjälper S:t Sebaels orden att spåra ockulta flodpirater och en försvunnen ordensbroder.

Rollpersonerna anlitas för att hjälpa S:t Sebaels orden att finna spår efter ockulta flodpirater som offrar människor till en mörk gudom. Samtidigt söker de efter en försvunnen ordensbroder. Piraterna gömmer sig bland någon av träskets bosättningar av människor som på olika sätt lever av träsk­ets naturtillgångar. Äventyret har en öppen struktur, där rollpersonerna väljer i vilken ordning som personer och platser ska intro­duceras. I träsket finns ett flertal faror förutom flodpiraterna ? giftiga reptiler, ogästvänliga träskbor och ett särskilt hungrigt träsk­monster med smak för människokött.

36 sidor, G5-format i tvåfärg. Boken är skriven av Daniel Gustafsson och illustrerad av Anders Johansson samt Eric Spånberg.

PDF ingår alltid via en kod i produkten (om den saknas, kontakta Helmgast)

Nominerad till Augustpriset 2019 i kategorin Årets skönlitterära bok.

Han glömmer att ge sin son vantarna på morgonen. Men att ta sig till skolan med ett par nya blir svårare än han tänkt. Från den tillfälliga lägenheten rör han sig ut i stadslandskapet vid Odenplan, där de fashionabla, nyrika gatorna måste ge plats även åt det trasiga och bortsållade. Såväl ovan som under jord pågår livet, eller den livsfientliga strävan efter ordning. I romanen Odenplan bryts personliga skuldtrauman mot omvärldens hårda former, centraleuropeiska minnen slår in i ett sönderfallande medvetande och gör stadens färger och lukter fantasmagoriskt påträngande. Och ett par vantars värde omförhandlas ständigt.

Daniel Gustafsson, född 1972, är översättare från engelska och ungerska. Odenplan är hans första roman.

"... en värdig och ytterst stilsäker debut som rör sig i en centraleuropeisk tradition som jag förknippar med Peter Handke och Herta Müller..." Ulf Karl Olov Nilsson, Svenska Dagbladet  

"Daniel Gustafsson skriver med en imponerande säkerhet (...) Texten är avskalad och vackert klar, handlingen både driven och dröjande på ett sätt som faktiskt ibland för tanken till Virginia Woolf." Annina Rabe, Expressen  

"...en roman om ett tillstånd, och det är något som författaren framför allt fångar indirekt. Alla dessa detaljrika beskrivningar av till exempel kvarteren runt Odenplan, eller av den långsamma promenaden genom korridoren på en vårdcentral, tjänar till att metodiskt ringa in den här mannens kris. Och Daniel Gustafsson (en sen debutant, född -72) är stilsäker." Lennart Bromander, Aftonbladet  

"Gustafsson skapar en spänning besläktad med drömmens naturliga dramaturgi - det man verkligen måste eller vill göra drabbas av en obegriplig tröghet (...) Med associationen som metod öppnas skeendet mot miniberättelser i den större (...) Jag kan verkligen tycka om det sättet att skriva. Det visar att inget ord är oskyldigt, utan alltid en riskfylld påminnelse om något annat, om något som öppnar en fördämning till ett flöde av fler ord och nya bilder." Malin Ullgren, Dagens Nyheter  

"Varje skicklig författare vet att den obetydligaste händelse kan bli avgörande om den skrivs på rätt sätt. (...) Daniel Gustafsson har debuterat med en varsamt skriven roman om livets skörhet, och det med den äran." Andrea Lundgren, Göteborgs-Posten          

"Fine de Claire är en av årets bästa romaner, kanske till och med årtiondets. Det är en roman jag aldrig kommer att sluta tänka på." Annika Wall, Borås Tidning.

Hon sätter sig i bilen och kör söderut genom Sverige och vidare ut på kontinenten. Hon har mycket att lämna bakom sig, men också ett mål: ostronodlingarna på den franska atlantkusten. Där, vid resans slut, ska hennes förflutna och nutid stråla samman i en avgörande handling. Fine de Claire är en roman om sedimenten och avlagringarna i en människas liv, lika massiva och svårgenomträngliga som i landskapet eller historien. En berättelse om ansvar och ensamhet, där själlösa motell vid Europas autostrador erbjuder såväl frihet som fysiska möten och minnesförlust - ett slags road trip över omärkligt glidande kontinentalplattor och en samtidsskildring i vilken en äventyrsberättelse från 1800-talet också tränger fram.

Daniel Gustafsson (född 1972) är författare och översättare, främst från ungerska. Hans första roman, Odenplan, nominerades till Augustpriset 2019.

"En kolonial berättelse om våld och övergrepp och rasism som ekar varje gång vi i västvärlden idag lägger de allt billigare ostronen på våra tallrikar (. . . ) Jag gillar den extremt mycket. Jag skulle säga att det är som Joseph Conrads Mörkrets hjärta för vår tid, och framför allt gör han det så elegant, han förenar melankoli och raseri, och det är ett svårt arbete som han behärskar perfekt." Ulrika Milles, Kulturnyheterna SVT.

"Romanfigurerna är så rikt gestaltade, liksom hela, även de som bara förekommer på några sidor. De lever!" Greta Schüldt, Dagens Nyheter. 

" . . . en civilisationskritisk uppgörelse med människans industriella rovdrift på naturen ( . . . ) Ju längre berättelsen löper desto tydligare vävs sambanden. Romanen växer till något som imponerar och övertygar." Fredrik Borneskans, UNT.

" . . . en detaljrik och flödande roman, full av vindlande meningar (. . .) som litteraturintresserad är det bara att jubla över en underbar läsupplevelse." Elin Grelsson, Expressen.

Nominerad till Augustpriset 2019 i kategorin Årets skönlitterära bok.

Han glömmer att ge sin son vantarna på morgonen. Men att ta sig till skolan med ett par nya blir svårare än han tänkt. Från den tillfälliga lägenheten rör han sig ut i stadslandskapet vid Odenplan, där de fashionabla, nyrika gatorna måste ge plats även åt det trasiga och bortsållade. Såväl ovan som under jord pågår livet, eller den livsfientliga strävan efter ordning. I romanen Odenplan bryts personliga skuldtrauman mot omvärldens hårda former, centraleuropeiska minnen slår in i ett sönderfallande medvetande och gör stadens färger och lukter fantasmagoriskt påträngande. Och ett par vantars värde omförhandlas ständigt.

Daniel Gustafsson, född 1972, är översättare från engelska och ungerska. Odenplan är hans första roman.

"... en värdig och ytterst stilsäker debut som rör sig i en centraleuropeisk tradition som jag förknippar med Peter Handke och Herta Müller..." Ulf Karl Olov Nilsson, Svenska Dagbladet  

"Daniel Gustafsson skriver med en imponerande säkerhet (...) Texten är avskalad och vackert klar, handlingen både driven och dröjande på ett sätt som faktiskt ibland för tanken till Virginia Woolf." Annina Rabe, Expressen  

"Odenplan är framför allt en roman om ett tillstånd, och det är något som författaren framför allt fångar indirekt. Alla dessa detaljrika beskrivningar av till exempel kvarteren runt Odenplan, eller av den långsamma promenaden genom korridoren på en vårdcentral, tjänar till att metodiskt ringa in den här mannens kris. Och Daniel Gustafsson (en sen debutant, född -72) är stilsäker." Lennart Bromander, Aftonbladet  

"Gustafsson skapar en spänning besläktad med drömmens naturliga dramaturgi - det man verkligen måste eller vill göra drabbas av en obegriplig tröghet (...) Med associationen som metod öppnas skeendet mot miniberättelser i den större (...) Jag kan verkligen tycka om det sättet att skriva. Det visar att inget ord är oskyldigt, utan alltid en riskfylld påminnelse om något annat, om något som öppnar en fördämning till ett flöde av fler ord och nya bilder." Malin Ullgren, Dagens Nyheter  

"Varje skicklig författare vet att den obetydligaste händelse kan bli avgörande om den skrivs på rätt sätt. (...) Daniel Gustafsson har debuterat med en varsamt skriven roman om livets skörhet, och det med den äran." Andrea Lundgren, Göteborgs-Posten