Daniel Hånberg Alonso – författare

På en godslåda i en hamn i Franska Guyana. Tio år senare på ett dokument i en Sydamerikansk diktators kontor. Två kvinnoögon - symbolen för en mystisk flerhundraårig grupp av människor som kallar sig själva för Gräsfolket. Frågan på allas läppar är: Vad betyder Lauras ögon? Följ med Thomas Blake när han anlitas av en hemlig statlig organisation för att jaga rätt på svaret. En jakt som kommer leda honom rakt in i en härva av mord, konspirationer och begynnelsen av en skön ny värld. "Lauras ögon" är den andra boken av Daniel Hånberg Alonso i serien om äventyraren Thomas Blake och är den fristående fortsättningen på "Afrikas öga".

Josef Block är trettiosju år gammal. Cirka trettiosju år. Svårt att veta exakt när han större delen av sitt liv hoppat runt mellan olika tidsepoker på uppdrag av allehanda klienter som vill ha svar från det förflutna. Ty Josef Block är något så unikt som Sveriges enda metatemporala privatdetektiv. Vad hände egentligen med farfarsfarfadern som hittades livlös, dränkt i öl? Varför dog en rad för varandra okända människor under mystiska omständigheter – alla på olika konserter? Och vilket öde mötte egentligen Blocks gamla plågoandar från barndomens 1910-tal? Med sin unika förmåga att förflytta sig i tiden har Block vigt sitt liv åt att räta ut alla frågetecken hos de som vänt sig till honom, men även de från hans eget förflutna.

Thomas Blake, äventyrare enligt visitkortet, vet inte vad han ger sig in på när han anställs av Unicorp för att leta reda på en gammal afrikansk artefakt - en 1200 år gammal bronsrelik som på pricken ska likna företagets logotyp. Under sin jakt på “Afrikas öga” blir han en bricka i ett internationellt spel om pengar och makt.Äventyrsparodin “Afrikas öga” av Daniel Hånberg Alonso är första delen i trilogin om äventyraren Thomas Blake som drar genren till sin mest skruvade spets.

Josef Block är trettiosju år gammal. Cirka trettiosju år. Svårt att veta exakt när han större delen av sitt liv hoppat runt mellan olika tidsepoker på uppdrag av allehanda klienter som vill ha svar från det förflutna. Ty Josef Block är något så unikt som Sveriges enda metatemporala privatdetektiv. Vad hände egentligen med farfarsfarfadern som hittades livlös, dränkt i öl? Varför dog en rad för varandra okända människor under mystiska omständigheter – alla på olika konserter? Och vilket öde mötte egentligen Blocks gamla plågoandar från barndomens 1910-tal? Med sin unika förmåga att förflytta sig i tiden har Block vigt sitt liv åt att räta ut alla frågetecken hos de som vänt sig till honom, men även de från hans eget förflutna.

Tid är ett ytterst relativt begrepp för Josef Block. Han är nämligen Sveriges enda metatemporala privatdetektiv och med sin förmåga att hoppa i tiden löser han olika fall i Stockholms historia. I uppföljaren till ”Block – En deckare ur balans i tiden” konfronteras han om och om igen med sina livsval och de regler han dragit upp för sig själv för att hålla sitt förnuft i schack. Vare sig han chockeras av behandlingen av romerna i Stockholms förorter på 60-talet, hamnar i skottlinjen för mordet i Diplomatstaden, hjälper spritsmugglare i Stockholms skärgård att fly tullare under förbudstiden eller förföljer en seriemördare i skuggan av telefontornet i början av förra seklet. Varje fall tycks dessutom på ett eller annat sätt leda honom närmare den mystiska Mannen i vitt. Ett möte som mer än han vill erkänna det blir en uppgörelse med hans egna demoner.

Fredrik Opal har en identitetskris. Journalistbanan går åt fanders medan hans chef på extraknäcket Willys är fem år yngre och sportar en fjunmustasch. Inte blir det bättre av att en gammal skolkamrat inte bara påstår att statsministern har mördats och bytts ut mot en utomjording, han vill dessutom bli Fredriks sidekick. Vare sig Fredrik vill det eller inte dras han in en konspirationsteori och tvingas inse att Sverigedemokraterna kanske ändå inte är det konstigaste i politiken idag. För Sverige i tiden är en fyndig satir med en stor käftsmäll mot nutida svensk politik.

Alla använder emojier idag, på ett eller annat sätt, men få vet var de kommer ifrån eller varför just dessa små figurer blivit en del av vår vardag. Hur har de lyckats bli en sådan självklar del av våra liv? Varför stod en amerikansk president på Vita husets gräsmatta och namedroppade emojin i ett tal? Vilka är egentligen organisationen som bestämmer vilka emojier som ska finnas och varför har dess chef en t-shirt med texten ”Shadowy Emoji Overlord” på ryggen? Kan vem som helst föreslå en emoji? Hur fungerar det? Vad är skillnaden mellan en emoji, emoticon och en smiley? Och vad tusan är en kaomoji? Frågorna är många om de roliga figurerna som blivit en del av våra liv. Hur tog egentligen små japanska ikoner över världen? För att kunna besvara det behöver vi bege oss ut på en resa. En resa som tar oss via antikens Turkiet, rymdkapplöpning, en kvinnlig radiolegend, acid house, giriga fransmän, antikapitalistiska serietecknare, toalettskyltar, en döv ingenjör, japanska tonårstjejer, datornördar och inte minst bajs. Det är en historia om människans kreativitet. Om vårt ständiga behov av att uttrycka våra känslor. Det här är historien om emojin.