Jakob och hans herre adelsmannen är på resa på franska landsbygden. Herren får tråkigt och begär att hans talföre tjänare ska berätta om sina kärlekseskapader. Jakob lyder gärna, men blir avbruten. Oupphörligen blir han avbruten. Av tillfälligheter, upptåg och urspårande resonemang, av allsköns lösa existenser, av författaren själv och av ständigt nya berättelser. Vilka i sin tur avbryts. Oupphörligen.  

Men vad gör väl det? Allt står ju ändå redan skrivet i den stora rullen därovan. Inte sant? Encyklopediredaktören, upplysningsmannen, erotikförfattaren, konstkritikern med mera Denis Diderots antiroman Jakob Fatalisten är tillkommen i omgångar mellan 1765 och 1780, en tid då romaner ännu var lågstatuslitteratur. Den har roat och fått fart på tankarna hos Goethe och Hegel, Marcel Proust och James Joyce. Och oupphörligen hittar den nya läsare. Trots att den inte står skriven i den stora rullen därovan. Eller kanske just därför.  

David Sprengels översättning från 1925 återges här i oförvanskad form under redaktion av Jan Stolpe. Sven-Olov Wallenstein har skrivit efterordet.

Essäer om måleriet gavs ursprungligen ut som appendix till 1765 års Salonger. Texten är Diderots första försök att formulera de principer som väglett honom som kritiker. Här tydliggörs de spänningar som genomsyrar alla Salongerna: mellan moralens krav och närheten till livet i dess komplexitet, mellan den konstnärliga formens självständighet och den uttryckta tankens prioritet, mellan geniets frihet och naturens ordning.  Men det är inte fråga om någon färdig systematik: Diderots reflektioner förblir öppna, hans essäer är endast ett steg på vägen i ett tänkande statt i konstant förvandling. 

Denna reviderade översättning av Yvonne Sandberg är försedd med ett efterord av Sven-Olov Wallenstein om Diderot och konstkritiken.

Brev om de blinda, som publicerades 1749 och som resulterade i att Diderot fängslades och satt inspärrad på slottet Vincennes under fyra månader, är inte en skrift som primärt ägnas blindhet. Diderot söker istället svar på sådana allmängiltiga frågor som inbegrips i termerna filosofi och estetik, bl. a. genom att iaktta och intervjua blinda. Begreppet filosofi var då mera liktydigt med vårt oprecisa »vetenskap« än filosofi som den definieras idag. För Diderot hade fysik och metafysik samma aktualitet. Skriftens huvudteman är dels kritik mot den aktade akademiledamoten Réaumur och dennes vetenskapliga metoder inom medicinen, dels utläggningen av en ateistisk världsåskådning.

Inledning, efterskrift och översättning av Tore Wretö.

Memoirs of a Nun, which began as a joke and grew into a masterpiece, was one of the loudest salvos fired in the continuing battles between the clergy and the intelligentsia which defined so much of eighteenth-century French history.  Diderot''s story of a novice held in a convent against her will and forced to undergo curious spiritual and sexual trials displays all the brilliance, icy wit, and worldliness of the Enlightenment at its best.

Jakob och hans herre adelsmannen är på resa på franska landsbygden. Herren får tråkigt och begär att hans talföre tjänare ska berätta om sina kärlekseskapader. Jakob lyder gärna, men blir avbruten. Oupphörligen blir han avbruten. Av tillfälligheter, upptåg och urspårande resonemang, av allsköns lösa existenser, av författaren själv och av ständigt nya berättelser. Vilka i sin tur avbryts. Oupphörligen.  

Men vad gör väl det? Allt står ju ändå redan skrivet i den stora rullen därovan. Inte sant? Encyklopediredaktören, upplysningsmannen, erotikförfattaren, konstkritikern med mera Denis Diderots antiroman Jakob Fatalisten är tillkommen i omgångar mellan 1765 och 1780, en tid då romaner ännu var lågstatuslitteratur. Den har roat och fått fart på tankarna hos Goethe och Hegel, Marcel Proust och James Joyce. Och oupphörligen hittar den nya läsare. Trots att den inte står skriven i den stora rullen därovan. Eller kanske just därför.  

David Sprengels översättning från 1925 återges här i oförvanskad form under redaktion av Jan Stolpe. Sven-Olov Wallenstein har skrivit efterordet.

Essäer om måleriet gavs ursprungligen ut som appendix till 1765 års Salonger. Texten är Diderots första försök att formulera de principer som väglett honom som kritiker. Här tydliggörs de spänningar som genomsyrar alla Salongerna: mellan moralens krav och närheten till livet i dess komplexitet, mellan den konstnärliga formens självständighet och den uttryckta tankens prioritet, mellan geniets frihet och naturens ordning.  Men det är inte fråga om någon färdig systematik: Diderots reflektioner förblir öppna, hans essäer är endast ett steg på vägen i ett tänkande statt i konstant förvandling. 

Denna reviderade översättning av Yvonne Sandberg är försedd med ett efterord av Sven-Olov Wallenstein om Diderot och konstkritiken.

Brev om de blinda, som publicerades 1749 och som resulterade i att Diderot fängslades och satt inspärrad på slottet Vincennes under fyra månader, är inte en skrift som primärt ägnas blindhet. Diderot söker istället svar på sådana allmängiltiga frågor som inbegrips i termerna filosofi och estetik, bl. a. genom att iaktta och intervjua blinda. Begreppet filosofi var då mera liktydigt med vårt oprecisa »vetenskap« än filosofi som den definieras idag. För Diderot hade fysik och metafysik samma aktualitet. Skriftens huvudteman är dels kritik mot den aktade akademiledamoten Réaumur och dennes vetenskapliga metoder inom medicinen, dels utläggningen av en ateistisk världsåskådning.

Inledning, efterskrift och översättning av Tore Wretö.

Memoirs of a Nun, which began as a joke and grew into a masterpiece, was one of the loudest salvos fired in the continuing battles between the clergy and the intelligentsia which defined so much of eighteenth-century French history.  Diderot''s story of a novice held in a convent against her will and forced to undergo curious spiritual and sexual trials displays all the brilliance, icy wit, and worldliness of the Enlightenment at its best.