Ebervall & Samuelson – författare

Det är en oupphörligt fascinerande berättelse om en osannolik figur i svenskt nöjesliv, och Bode (som verkligen trampade i klaveret enastående ofta) förtjänar att ihågkommas för mer än de ovan nämnda ekivoka kupletterna. Strafflös är en bra, tragisk, komisk och intressant roman. Helhetsbetyg: 4, Mycket bra. Bibliotekstjänst

Johnny Bode är idag mest hågkommen för sina obscena visor, som fick ett osannolikt genomslag på det frigjorda och radikala sextiotalet i Sverige. Men han var mycket mer än bara en rolig tjockis som skrev snusk. I själva verket var han en av de mest firade låtskrivarna under svenskt 1900-tal och han uppträdde med alla de stora, från Hasse Ekman till Ulla Billquist. Han tjänade enorma summor som han raskt satte sprätt på, och för att kunna festa vidare ställde han till med fiffel och båg. Bode blev skandalernas man.

Men den verkliga skandalen var att han som tjugofyraåring spärrades in på sinnessjukhus ett helt oproportionerligt straff för några små penningbedrägerier.I åratal satt han inlåst, utan att få vård, och i rashygienens namn blev han tvångssteriliserad. Det är svårt att tänka sig ett värre övergrepp, och det i en tid som inte ligger så långtifrån vår.

Strafflös är författarnas åttonde roman där de än engång gräver i ett gammalt och omtalat rättsfall. Mycket har skrivits om Johnny Bode. Men ingen har skrivit om de rättsövergrepp han utsattes för. Förrän nu.

De som menar att subversiva röster tystas i den svenska samtiden borde läsa den nya boken om Johnny Bode. Skånska Dagbladet

Ebervall och Samuelson låter Bodes sorglöshet prägla berättelsen, men väjer inte för de mustiga detaljerna eller kriminella handlingarna i Bodes liv. Deras blick är empatisk och tar fasta på de rättsövergrepp han utsattes för. Bakvägen skildrar de en mörk del av Sveriges historia, där alla skulle rätta in sig i ledet. Boken är välskriven och följer i stort sett verkliga händelser. Johnny Bode framställs i "Strafflös" som ett stort barn, ett musikaliskt geni utan förmåga att långsiktigt förvalta sin talang. Den absurda humorn saknas inte, men det är faktiskt både fint och uppfriskande med ett perspektiv där hans historia berättas utan att det lurar ett gapflabb runt hörnet. Falu-Kuriren

Jag har läst och uppskattat Lena Ebervalls och Per E Samuelsons tidigare romaner om bland andra Olle Möller (var han verkligen en mördare?), Gustaf V:s påstådde älskare Kurt Haijby och bombmannen Lars Tingström men hmhm vet om inte den gripande berättelsen om svindlaren, rucklaren och artisten Johnny Bode är den som gripit mig mest. Dast Magazine

Det var krig. Nazisterna hade tagit över Köpenhamn och lyktorna var släckta längs Öresunds danska kustlinje.

Jane Horney var ung och vacker, äventyrlig på gränsen till dumdristig. I en manlig värld av SS-officerare och Gestapomän, dubbelspioner och agenter rörde hon sig mellan Stockholm, Köpenhamn och Berlin utan att förstå hur farligt det var. Det var kärleken som drev henne mot ett fruktansvärt öde. Hennes fiender svärtade ner hennes namn i decennier efter krigets slut.

Lena Ebervall och Per E Samuelson är advokatparet som skriver om faktiska personer i romanens form. På ett både underhållande och berörande sätt har de förmågan att förflytta läsaren till en annan tid och plats. Sannsagorna om Kurt Haijby och Florence Stephens har blivit stora framgångar. Stormfågel är deras sjätte roman där de än en gång gräver i ett gammalt  och mycket omtalat rättsfall.

Det var tidigt sjuttiotal. En politisk tid. Unga entusiastiska journalister ägnade sig åt att gräva i statens hemligheter och avslöjade en spionorganisation som inte ens riksdagen kände till. Det ledde till en våldsam konfrontation. Staten slog tillbaka med polisrazzior och fängelsestraff.

Många minns skriverierna runt IB-affären. Men vad var det egentligen som hände? Hade maktens män skäl att slå till så oerhört hårt? Var rikets säkerhet verkligen i fara? Eller handlade det om rent förtryck av det fria ordet?

Som så ofta är fallet överträffar sanningen dikten. IB-affären slutade så illa därför att maktfullkomliga män på högsta politiska nivå i Sverige till varje pris ville skydda sig själva. De hade sysslat med topphemlig -olaglig -  åsiktsregistrering av oskyldiga medborgare i decennier. De hade i största hemlighet skickat information om svenska medborgares politiska engagemang vidare till Israels ökända underrättelsetjänst. Och för att dölja vad de hade gjort offrade de utan att tveka både visselblåsare och journalister.  

Berättelsen om det journalistiska arbetet att avslöja IB och det politiska ansvaret kring vad som pågick är spännande som ... en agentroman! ... Skildringen här, liksom boken i dess helhet är välskriven, fascinerande, ja spännande samtidshistoria, svensk efterkrigstid nu sedd i ett betydligt klarare ljus så här med femtio års distans. Dala-Demokraten

Den ene var en bohemisk mångmiljonär, den andre en högt uppsatt och karismatisk domare. Deras vägar korsades vid landets största och viktigaste domstol.

Hur kunde det som sedan hände faktiskt hända? Hur kunde en domare förskingra miljonbelopp i åratal utan att bli stoppad? Leden slöts, locket lades på. För till varje pris skulle domaren skyddas. Av sina egna kollegor, de högsta juristerna i landet.

Alltihop börjar i ett mörkt och kallt trettiotal. Och det slutar inte förrän på femtiotalet.

Domardansen är advokatparet Lena Ebervall & Per E Samuelsons femte roman där de gräver i gamla rättsfall och kastar nytt ljus över rättsaffärer som annars skulle ha gömts i det förflutnas skuggor.

 En klar och tydlig framställning av ett synnerligen trassligt skeende boken är lättläst och spännande.Carsten Palmaer, Aftonbladet

En berättelse om girighet, maktmissbruk och vänskapskorruption i det svenska folkhemmet. Bitter Wölkert, Advokaten

Advokatparet Ebervall och Samuelson har återigen skrivit en roman som bygger på ett gammalt och mycket intressant rättsfall. Boken är välskriven och mycket väl genomarbetad, och som läsare häpnar man mer och mer för varje kapitel. Hur kunde det hända? Kan det hända igen? Händer det just nu? Den här boken är omöjlig att lägga ifrån sig. Läs den!                                                         Anna Warner, Skaraborgs Allehanda 

På morgonen den 7 november 1980 försvann 11-årige Johan Asplund spårlöst från sitt hem i Sundsvall.

Försvinnandet var inte bara en familjetragedi, det blev också upptakten till en masspsykos som kan jämföras med medeltidens häxprocesser och starten på det haveri som ledde till vår tids största rättsliga härdsmälta.

Efter en spektakulär rättegång, ledd av brottarlegendaren och advokaten Pelle Svensson, dömdes en man för bortförandet, men processen ifrågasattes och hånades av det juridiska etablissemanget.

Det var bara början.

Tretton år efter Johans försvinnande säger sig en patient på rättspsyk i Säter ligga bakom hans död. Med stöd av utredare, åklagare och psykologer övertygade Thomas Quick rättsväsendet om att han var skyldig till åtta mord. Hela Sverige lyssnade på hans vidriga fantasier, och i valet mellan det rimliga och det orimliga valde alla att tro på det orimliga.

Romanen Domsagor är en grotesk sannsaga om hur ett barns försvinnande ledde till justitiemord, och hur motsättningar mellan polis och åklagare i Sundsvall i kombination med hatet mot uppkomlingsadvokaten Pelle Svensson bidrog till att skapa en seriemördare som inte fanns.  

Det var tidigt sjuttiotal. En politisk tid. Unga entusiastiska journalister ägnade sig åt att gräva i statens hemligheter och avslöjade en spionorganisation som inte ens riksdagen kände till. Det ledde till en våldsam konfrontation. Staten slog tillbaka med polisrazzior och fängelsestraff.

Många minns skriverierna runt IB-affären. Men vad var det egentligen som hände? Hade maktens män skäl att slå till så oerhört hårt? Var rikets säkerhet verkligen i fara? Eller handlade det om rent förtryck av det fria ordet?

Som så ofta är fallet överträffar sanningen dikten. IB-affären slutade så illa därför att maktfullkomliga män på högsta politiska nivå i Sverige till varje pris ville skydda sig själva. De hade sysslat med topphemlig   olaglig   åsiktsregistrering av oskyldiga medborgare i decennier. De hade i största hemlighet skickat information om svenska medborgares politiska engagemang vidare till Israels ökända underrättelsetjänst. Och för att dölja vad de hade gjort offrade de utan att tveka både visselblåsare och journalister.  

Johnny Bode är idag mest hågkommen för sina obscena visor, som fick ett osannolikt genomslag på det frigjorda och radikala sextiotalet i Sverige. Men han var mycket mer än bara en rolig tjockis som skrev snusk. I själva verket var han en av de mest firade låtskrivarna under svenskt 1900-tal och han uppträdde med alla de stora, från Hasse Ekman till Ulla Billquist. Han tjänade enorma summor som han raskt satte sprätt på, och för att kunna festa vidare ställde han till med fiffel och båg. Bode blev skandalernas man.

Men den verkliga skandalen var att han som tjugofyraåring spärrades in på sinnessjukhus ett helt oproportionerligt straff för några små penningbedrägerier.I åratal satt han inlåst, utan att få vård, och i rashygienens namn blev han tvångssteriliserad. Det är svårt att tänka sig ett värre övergrepp, och det i en tid som inte ligger så långtifrån vår.

Strafflös är författarnas åttonde roman där de än engång gräver i ett gammalt och omtalat rättsfall. Mycket har skrivits om Johnny Bode. Men ingen har skrivit om de rättsövergrepp han utsattes för. Förrän nu.

Det var krig. Nazisterna hade tagit över Köpenhamn och lyktorna var släckta längs Öresunds danska kustlinje. Jane Horney var ung och vacker, äventyrlig på gränsen till dumdristig. I en manlig värld av SS-officerare och Gestapomän, dubbelspioner och agenter rörde hon sig mellan Stockholm, Köpenhamn och Berlin utan att förstå hur farligt det var. Det var kärleken som drev henne mot ett fruktansvärt öde. Hennes fiender svärtade ner hennes namn i decennier efter krigets slut. LENA EBERVALL och PER E SAMUELSON är advokatparet som skriver om faktiska personer i romanens form. På ett både underhållande och berörande sätt har de förmågan att förflytta läsaren till en annan tid och plats. Sannsagorna om Kurt Haijby och Florence Stephens har blivit stora framgångar. STORMFÅGEL är deras sjätte roman där de än en gång gräver i ett gammalt och mycket omtalat rättsfall.

Det var tidigt sjuttiotal. En politisk tid. Unga entusiastiska journalister ägnade sig åt att gräva i statens hemligheter och avslöjade en spionorganisation som inte ens riksdagen kände till. Det ledde till en våldsam konfrontation. Staten slog tillbaka med polisrazzior och fängelsestraff.

Många minns skriverierna runt IB-affären. Men vad var det egentligen som hände? Hade maktens män skäl att slå till så oerhört hårt? Var rikets säkerhet verkligen i fara? Eller handlade det om rent förtryck av det fria ordet?

Som så ofta är fallet överträffar sanningen dikten. IB-affären slutade så illa därför att maktfullkomliga män på högsta politiska nivå i Sverige till varje pris ville skydda sig själva. De hade sysslat med topphemlig   olaglig   åsiktsregistrering av oskyldiga medborgare i decennier. De hade i största hemlighet skickat information om svenska medborgares politiska engagemang vidare till Israels ökända underrättelsetjänst. Och för att dölja vad de hade gjort offrade de utan att tveka både visselblåsare och journalister.