Elisabeth Brännström – författare

När Erik Brännström, en hemmansägare från Medle i Västerbotten hittas skjuten genom ena tinningen efter en ”blöt” lördagskväll i januari 1911 blir detta inledningen till en av Norrlands längsta rättegångar genom tiderna. Eriks fru, Teolinda Brännström, häktas nästan omedelbart i samband med mordet och förs till häktet tillsammans med gårdens inneboende, rallaren Frans Persson från Skåne. Rykten om Frans och Teolindas förhållande till varandra har snurrat runt i bygden och nästan alla är säkra på att de haft en olaglig kärleksförbindelse, något som de själva envist nekar till. Medan de sitter i häkte fortsätter rykteskarusellen att snurra och allt märkligare incidenter dras fram till allmänhetens beskådande. Det ryktas bland annat om att ett brev skrivet i blod sugglats ut från Teolindas cell och att en kvinna med hennes signalement köpt en revolver i en av Skellefteås järnaffärer.Detta och mycket annat tas upp under de många rannsakningarna och en märklig historia som inte bara involverar Erik, Teolinda och Frans börjar skymta fram bland de många skuggor som omger fallet."Författaren Elisabeth Brännström har i Teolindas bittra tårar skildrat mordet på hennes gammelfarfars bror ErikBrännström 1911, och det efterföljande rättsfallet där den mördades hustru Teolinda Brännström samtinneboende Frans Persson stod i fokus. Texten är tematiskt uppbyggd och framställd i kronologisk ordning vilketgör det lätt för läsaren att få en klar överblick. Förutom att skildra historien i centrum målar författaren även uppen bild av den miljö huvudpersonerna vistades i och förklarar olika aktuella företeelser i samtiden. Stundomförefaller texten mycket spekulativ då författarens analyser och antaganden vävs in i texten. Samtidigt dramatiserardetta historien, väcker intresse och ger berättelsen liv. Detta är en spännande historia, full av oklarheter ochdimridåer, med ett fall som än till idag förblivit olöst."Ur BTJ häfte 13101175, Hanna Troëng"Natten till den 29 januari 1911 mördades författaren, Elisabeth Brännströms, gammelfarfars bror Erik Brännström i byn Medle Utanför Skellefteå. Erik sköts i huvudet med en revolver efter en fest i hemmet. Nästa morgon häktades hans fru, Teolinda Brännström, syster till författarens gammelfarmor Anna, för mordet tillsammans med gårdens inneboende, Frans Persson från Skåne. På bygden trodde man att de två hade haft en utomäktenskaplig affär och att denna skapade ett motiv för mordet på Erik. Det hade skvallrats mycket om Teolinda och Frans men båda nekade envist till både kärleksaffären och mordet.Teolinda och Frans sattes i fängelse. Frans släpptes i juni och hans fall ställdes på framtiden, men Teolinda satt fram till oktober. Hon dömdes först som ensam skyldig till mordet, men i en senare rättegång släpptes hon på grund av bristande bevis. Fallet kom att bli ett av Skellefteås största rättsfall någonsin.Fallet blev mycket omskrivet i lokalpressen och hjälpte till med att starta upp lokaltidningen Norra Västerbotten som slog upp fallet under stora rubriker och lyckades med att publicera rapporter från rättssalen samma dag som de hölls, något som var helt nytt på den tiden. Svensk journalistisks föregångare till skandalpress.Fallet förblev olöst, men Frans och Teolinda blev lidande under resten av sina liv eftersom de flesta ändå trodde att de varit skyldiga till mordet.Boken är inte skönlitterär, utan måste betraktas som en faktabok med vissa skönlitterära inslag. Författaren berättar ingående om rättsfallet och tiden före mordet på Erik Brännström och väver in bakgrundsfakta gällande tidsströmningar, kvinnans situation i tidens kontext och ingående beskrivningar av hembygdens konstitution. Boken är mycket grundlig researchad.Författarens Elisabeth Brännström har en ovanlig mix i sin berättarstil, en mix av lättläst kvällstidningsjournalistik och tyngre detaljerad historieboksskrivning. Författarens släktskap med både mordoffret och den mordanklagade gör att historien känns angelägen. Detta är en bok som kräver sin läsare, en mordgåta som inte läses som en lättsmält deckare utan som en autentisk mordgåta med alla de komplikationer som verkligheten innebär."Källa:http://bookiecookiez.wordpress.com/2012/11/12/teolindas-bittra-tarar/"Unnur Sólrún Bragadóttir: Född 1951. Debuterade som 19-åring och har gett ut ett tio-tal böcker i hemlandet Island. Idag bor hon i Malmö och arbetar som modersmålslärare i isländska. 2011 kom hennes lyrikdebut på svenska, All den tid som gått.Lotten Säfström: Född 1966. Berättar i självbiografin Jag ville bara dansa, från 2012, om sitt liv som missbrukare och hemlös. Idag är hon sjukskriven men ägnar all tid hon orkar åt att skriva och föreläsa om sitt liv och författande. Elisabeth Brännström: Född 1955. Arbetar som lärare och gav ut kriminalbiografin Teolindas bittra tårar i april i år.Maria Bielke von Sydow: Född 1969. Har arbetat som studie- och yrkesvägledare och utbildningschef i Karlskrona. Debuterade i år med romanen Ingmar Bergman kände aldrig skuld, den första delen i en trilogi. Idag föreläser hon i egenskap av författare och lägger sista handen vid Lorem Ipsum som kommer ut i april nästa år.Tips för den som vill ge ut på egen handVulkan (www.vulkan.se): Företag som hjälper till med allt från skrivarkurser till lektörsläsning, tryck och distribution. Solentro (www.solentro.se): Hjälper dig att publicera din egen bok och marknadsföra den i sin bokhandel på nätet.Författares Bokmaskin (www.bokmaskinen.se): Tillverkar vi böcker från manus till färdig bok (print-on-demand). Hjälper dig med allt från formgivning och bildbehandling till tryckning och bindning.Liv i Sverige (www.livisverige.org): Erbjuder gratis manusläsningar till författare som skriver om sitt eller någon annans liv.Egenutgivarna (www.egenutgivarna.se): Förening för alla som ger ut böcker på egen hand.Ge ut på eget förlag: Bok av Olle Vejde för dig som vill göra just det."Källa:http://www.skanskan.se/article/20121129/NOJE/711299979Författaren har fått ett stipendium för "Teolindas bittfra tårar" från Gustaf den 6 Adolfs minnesfond för svensk kultur. Författaren har tidigare även fått ett stipendium från Västerbottens Fornminnesförening.