Elisabeth Lampinen – författare

Elsa och Lisen är studenter i Uppsala under 80-talet. De omger sig av starka kvinnor som för en kamp mot en alltmer sårbar manlig dominans. Men mitt bland alla studier, fester och politiska möten finns också något annat - kärleken. Hur mycket man än kämpar mot den kommer man inte ifrån den. En flyktig blick, några ord. Vårluften, kvällshimlens röda nyans. Elsa blir så småningom djupt förälskad i en manlig student. Men hon står också inför flera val som för alltid kommer att förändra hennes och Lisens tillvaro...Elisabeth Lampinen är en svensk författare och psykolog. Hon skriver framför allt romantiska böcker. Något som utmärker hennes texter är att de kan läsas av alla åldrar.

Adrian och Livet är en existentiell roman om en ung man i 80-talets Sverige. Boken är en fristående fortsättning på "Mördarhänder eller Boken om Adrian". Efter att i 3 år mer eller mindre ha isolerat sig i en liten norrländsk kuststad, dit han tog sin tillflykt i samband med en svår kris, försöker Adrian nu hitta sig själv igen. I boken får vi träffa Adrian, några av hans vänner samt nära och kära. Vi får följa med på en både yttre och inre resa. Boken visar på vilka läkande krafter som kan finnas och frigöras i människor, delvis med hjälp av en terapeutisk process - inte som något allena saliggörande, nej men som en hjälpande hand. Adrian är från bokens första sida på väg tillbaka. Till Livet. Han försöker hitta sig själv, sin balans och plats, sin acceptans och ro. Boken rymmer en hel del psykologiska och filosofiska tankegångar, som bland annat speglar främst Adrians utveckling, men även tar upp allmänmänskliga frågor om det viktiga i tillvaron och om vad en människa är. Adrian och Livet utspelar sig till olika delar i Uppsala, i den norrländska ej namngivna kuststaden, samt i Härjedalen, i Messlingen – "Byn vid vägens ände" som den kallades förr. Författaren är leg. psykolog, bosatt i Uppsala. Hon har tillbringat mycket av sin barndom i Norrland, särskilt då i Härjedalen och Messlingen.

Rött är Kärlekens färg - En sorts kärleksroman, är en roman där flickor och kvinnor är i fokus. Trots det har männen varken en undanskymd eller oviktig roll, nej inte alls. Vi får följa huvudpersonen Elsa, ung lärarstudent, och barndomsvännen Lisen, barnpsykolog, i 1980-talets Uppsala. Den delvis dramatiska tillvaron blandas med dåtidshistoriska utblickar och tongångarna från universitetslivet. Tonåringen Kim som vi får möta lite längre in i boken, utgör ett viktigt tillskott till bokens tema, som speglas i rubriken kärleken. Kärlek i olika former, och med frågan om vad som ryms i begreppet, vad som är värt namnet och vad som händer när det missbrukas. Vilka som får betala priset, och vilka vägar som kan uppenbara sig att välja på. Vad som behövs för att inte bara överleva utan också faktiskt leva. Våga ta stegen som kan lindra och leda till att hitta mark som bär. Eller inte. Det är en berättelse med flera bottnar och undertoner, som framgår alltmer ju längre in ibland sidorna läsaren kommer. Berättelsen är spännande och griper tag. Den tar läsaren genom flera både tanke- och känslonivåer, där ljus och mörker blandas. Den är ändå lättläst och begriplig. Boken handlar helt enkelt om det viktigaste som finns i livet - Äkta värden, och att ha någon att hålla i handen. Någon som finns, ser och förstår. Temat och berättelsen är allmängiltiga och riktar sig till alla åldrar, från ungdomsåren och uppåt. Att de flesta personerna är unga spelar ingen roll alls.

Barndomens Paradis är en berättelse bestående av flera. Boken beskriver situationer som barnet är i, eller den vuxne i efterhand försöker hantera, förhålla sig till, bearbeta. Den skildrar det som är eller har varit. Barndomens paradis borde finnas för alla. Att barndomen är det paradis som barnet behöver, även om mörker också finns där, men alltid skydd och omsorg, en trygghet som säkrar och bevarar den kraft vi alla behöver. Det kan symboliseras av en plats där frid råder, kan vara personer som tryggar oavsett allt. I barndomens paradis är det okey att vara både blyg och modig, stark och svag. Okey att bara vara. Där blir du sedd och bekräftad och älskad för den du är. Där är kärleken villkorslös och de äkta värdena regerar. Som det ska vara. Barndomen är med oss även som vuxna. Ibland en dörr på glänt, ibland vidöppen. Barndomen vi bär med oss kan vara hur som och spelar roll för hur vi kan möta de nya barnen. Vuxna behöver inte vara perfekta men göra så gott de kan. Och aldrig gå över gränsen.

Barndomens Paradis är en berättelse bestående av flera. Boken beskriver situationer som barnet är i, eller den vuxne i efterhand försöker hantera, förhålla sig till, bearbeta. Den skildrar det som är eller har varit. Barndomens paradis borde finnas för alla. Att barndomen är det paradis som barnet behöver, även om mörker också finns där, men alltid skydd och omsorg, en trygghet som säkrar och bevarar den kraft vi alla behöver. Det kan symboliseras av en plats där frid råder, kan vara personer som tryggar oavsett allt. I barndomens paradis är det okey att vara både blyg och modig, stark och svag. Okey att bara vara. Där blir du sedd och bekräftad och älskad för den du är. Där är kärleken villkorslös och de äkta värdena regerar. Som det ska vara. Barndomen är med oss även som vuxna. Ibland en dörr på glänt, ibland vidöppen. Barndomen vi bär med oss kan vara hur som och spelar roll för hur vi kan möta de nya barnen. Vuxna behöver inte vara perfekta men göra så gott de kan. Och aldrig gå över gränsen.