Inom organisationsteori och management finns ett nytt intresse för döden och de mörka sidorna av organisationer -- en trend som kanske är en reaktion mot ett fält där positiv psykologi och win-win-tankar alltför ofta dominerar. På tal om döden kan ses som ett uttryck för detta.

Boken är ett resultat av ett tvärvetenskapligt samtal om döden mellan sex företagsekonomer, en teolog, en religionsfilosof, två religionsvetare, en konstnär, en konstvetare, en etnolog och en forskare i palliativ vård. I sina tio essäer resonerar skribenterna om individers och organisationers relation till döden. 

Vi möter här arbetare i Kirunagruvan som lyssnar på berget och begrundar riskerna för dödsolyckor på 1365 meters djup, en präst med bred erfarenhet av begravningsgudstjänster, barn som reflekterar över den egna förtidiga döden, och röster från den tid då man i Sverige började kremera kroppar och planerade nya rum för detta. Vi möter även de mogna personer som aningen provokativt kan beskrivas som symboliskt döda på arbetsmarknaden och black metal-musiker som ser döden som det enda autentiska att sträva efter. Vi får en belysning av självmordet som individuell men kanske också kollektiv dödsdrift, vi får höra hur kyrkogårdsbesökare skapar band till sina döda, och vi får se mänskliga kvarlevor bli till attraktiva dödslandskap i museivärlden. I ett fotografiskt sista kapitel hör vi existentiella rop från den ensliga naturen. 

På tal om döden riktar sig till alla som vill skaffa sig en förståelse av död och döende i det svenska samhället.

Inom organisationsteori och management finns ett nytt intresse för döden och de mörka sidorna av organisationer -- en trend som kanske är en reaktion mot ett fält där positiv psykologi och win-win-tankar alltför ofta dominerar. På tal om döden kan ses som ett uttryck för detta.

Boken är ett resultat av ett tvärvetenskapligt samtal om döden mellan sex företagsekonomer, en teolog, en religionsfilosof, två religionsvetare, en konstnär, en konstvetare, en etnolog och en forskare i palliativ vård. I sina tio essäer resonerar skribenterna om individers och organisationers relation till döden. 

Vi möter här arbetare i Kirunagruvan som lyssnar på berget och begrundar riskerna för dödsolyckor på 1365 meters djup, en präst med bred erfarenhet av begravningsgudstjänster, barn som reflekterar över den egna förtidiga döden, och röster från den tid då man i Sverige började kremera kroppar och planerade nya rum för detta. Vi möter även de mogna personer som aningen provokativt kan beskrivas som symboliskt döda på arbetsmarknaden och black metal-musiker som ser döden som det enda autentiska att sträva efter. Vi får en belysning av självmordet som individuell men kanske också kollektiv dödsdrift, vi får höra hur kyrkogårdsbesökare skapar band till sina döda, och vi får se mänskliga kvarlevor bli till attraktiva dödslandskap i museivärlden. I ett fotografiskt sista kapitel hör vi existentiella rop från den ensliga naturen. 

På tal om döden riktar sig till alla som vill skaffa sig en förståelse av död och döende i det svenska samhället.