Emma Cline – författare

"Gästen är en otroligt slug roman, i klass med Ottessa Moshfeghs Ett år av vila och avkoppling. Emma Cline är så skicklig på att fånga både det som döljer sig under en perfekt yta och maktspelet mellan män och kvinnor, där både män och kvinnor utnyttjar varandra för att överleva - fast på olika sätt.”Annika Wall, Borås Tidning

”I Gästen skriver Cline fram en olycksbådande stämning av förfall, en känsla av att en katastrof när som helst kommer att inträffa. Det kan handla om något konkret, som ett oövervakat barn nära vattnet, eller något mer symboliskt, som att de pooler Alex kommer till tycks bli allt smutsigare. …  Det är modigt och skickligt att våga störa och kittla läsaren på detta sätt utan att erbjuda någon omedelbar dramaturgisk tillfredsställelse.”Johanna Käck, Dagens Nyheter

”Emma Cline skriver med sensuellt driv”Amanda Svensson, Sydsvenskan

”Att två av mina associationer går till John Cheever och Bret Easton Ellis är ett gott betyg. … Emma Cline skriver fram en värld där alla vet sitt och andras värde, oavsett vilket kapital som räknas. … Gästen är en skickligt skriven och konstruerad roman, rekommenderad läsning”Kristian Ekenberg, Gefle Dagblad...............................................................

Sommaren går mot sitt slut på Long Island och Alex har just blivit ombedd att lämna huset där hon bott den senaste tiden med sin äldre pojkvän. Någonting gick fel och relationen är över: han ska se till att hon får skjuts till stationen så att hon kan ta tåget hem till stan.

Men Alex stannar kvar. Först följer hon med i det som händer motståndslöst, sen med alltmer precision i sitt agerande. Hon är ung och snygg, utan ekonomiskt kapital men med en exakt förståelse för vad andra vill ha av henne och behöver henne till. Long Island är välbärgat med enorma villor och formklippta häckar, solen gassar ner på de privata strandklubbarna och någonstans måste allt denna rikedom kunna öppna sig mot den som inte har något?

Alex har en plan men den kräver att hon håller sig flytande i en vecka, fram till Labor Day. I den nya tillvaron har hon gjort sig fullständigt beroende av andra. Kroppen är en valuta, hennes förmåga att läsa av rummet en annan, en förhandlingsbar moral en tredje. Emma Clines gåtfulla huvudperson rör sig från plats till plats och lämnar mänsklig förstörelse i sina spår.

Gästen är en andlöst spännande roman med stark underström, vibrerande nära gestaltad och samtidigt så ovanligt öppen att hela boken framstår som en spegel................................................................

”Så stark är vissheten om den egna rätten till framgång, om att det förflutna kan upphöra att existera bara man undviker att vända sig om. På så vis är Gästen en berättelse om hänsynslösheten i den amerikanska drömmen - och om den förödelse som ligger och pyr i dess spår.”Johanna Käck, Dagens Nyheter

”I den pragmatiska, kalkylerande livskonstnären Alex har Cline skapat något så ovanligt som en sympatisk cyniker. Det är ett komplext personporträtt, där Alex, trots att hon skenbart är avtrubbad, likgiltig och avstängd, faktiskt uppvisar ett betydligt större känsloregister än de flesta. I relationen till sina offer pendlar hon mellan förakt och ömhet, egoism och generositet. Hon är en sann människokännare, en form av betraktare som validerar människors existens bara genom att finnas där, som ser och bekräftar deras sanna natur.”Amanda Svensson, Sydsvenskan

”Clines bildspråk är ofta sådär träffsäkert utan att ansträngningen bakom görs märkbar.  … en hyperrealistisk roman som doppar sig i Baudrillards simulacrum-teori likväl som den är en svidande uppgörelse med hur vår tids besatthet av yta har gjort oss helt okänsliga för ansvar och omsorg. Här går Cline längre in i det som är trasigt i oss, och om hennes tidigare böcker har varit genomgående bra tvekar jag inte att kalla den här för bättre.”Björn Kohlström, Bernur

”Detta är en välskriven roman, med en stark huvudkaraktär som känns trovärdig. Att historien utspelar sig under en så kort period är imponerande och det hela tiden lite dimmiga tidsperspektivet är lika bra skrivet som klassperspektiven.”Emilia Nilsson, BTJ 4 av 5

»Det var skratten som fick mig att titta upp, och flickorna som fick mig att fortsätta titta.«

Så börjar Evie Boyds berättelse om den sommar i Kalifornien 1969 som förändrade allt.

I början av sommaren är hon fjorton år, uttråkad och otålig. Snart måste väl allting börja? Pappan har lämnat hennes mor för en yngre kvinna och en tyst förtvivlan präglar hemmet.

Det är i parken som Evie får syn på flickorna, en grupp med långa trassliga hår och smutsiga klänningar. De rotar i soporna efter mat och har något vilt över sig, men verkar samtidigt fria. När Evie några dagar senare möter en av dem, Suzanne, får hon följa med till en ranch där den karismatiske Russell lever med sin »storfamilj«, unga kvinnor som verkar göra vad som helst för honom. Evie dras in i Russells trollkrets. Först när hon är för långt in för att kunna backa förstår hon att det som håller på att hända är någonting fruktansvärt, något som kommer att sluta med död.

Den 27-åriga Emma Clines romandebut är en av de senaste årens stora litterära händelser. 35 länder köpte på kort tid rättig heterna. Romanen bygger löst på historien om Charles Manson och de mord som han fick sina kvinnliga följare att begå i slutet av 60-talet.

"Flickorna" skildrar unga kvinnors utsatthet, men också deras motståndskraft. Det är en skimrande och fängslande roman om makt och sexualitet, mörk, störande och exceptionellt klarsynt.

"Årets bästa bok!”Jonna Bergh, STYLEBY

"en närstudie av makt och våld, så rik och observant att det är omöjligt att prata om. /.../ Lika brutalt som det är sagoskimrande. /.../ svindlande välformulerad och så exakt i ordvalet att var och varannan mening blir ett litet stilleben som jag måste beundra en stund. Samtidigt har Cline just det eleganta driv i berättandet, som man så ofta finner hos amerikanska författare med akademisk examen i skrivkonst. /.../ Det finns de som har jämfört Cline med Zadie Smith. Själv tänker jag på en tidig Jayne Anne Phillips, som också visste hur man skriver fram skimret ur unga kvinnors smuts /.../ Att 'Flickorna' är en lysande debutroman, värd alla rosor och superlativ som den har fått ta emot finns ingen tvekan om."– Malin Lindroth, Göteborgs-Posten

"Cline skriver en på en gång drömsk och precis poetisk prosa där sinnesintrycken får stor plats. Dofterna, synintrycken, ljuden, allt återges med en lågintensiv, elektrisk intensitet. 'Flickorna' är sorglig, vacker, rå och originell och Emma Cline en författare att hålla ögonen på."– Amanda Svensson, Sydsvenskan

"när Cline föreställer sig dynamiken i Russels flock; de intrikata maktspelen, lojaliteten och konkurrensen, det ängsliga beroendet, är hon suveränt skicklig, med inlevelse både i kvinnors mörker och mäns oreflekterade överordning. /.../ Clines roman är full av sådana fascinerande iakttagelser av kvinnors självdestruktiva kärleksstrategier, språkligt så slipade att de liksom darrar, som knivblad."– Pia Bergström, Aftonbladet

"Snarare än en snaskig kriminalhistoria är detta en känslig, skarpögd roman om maktmekanismer och bekräftelsebehov där sektens kvinnor är i fokus." – Jenny Lindh, M Magasin

"Cline har ett oerhört gehör för hur unga kvinnor navigerar kring sin tillskrivna plats i världen. Det latenta samhälleliga våldet - en ovälkommen hand, ett hånfullt skratt, en plötslig kommentar om ens utseende - kopplas ihop med den dödliga motreaktionen: missriktad, men i sin kraft och sitt omfång begriplig."– Rebecka Kärde, Dagens Nyheter

"en stilistisk njutning att läsa, mycket på grund av att den unga författaren (Cline är 27 år gammal) helt uppenbart är intresserad av litterär stil och atmosfär och därtill oerhört begåvad." – Andrés Stoopendaal, Borås Tidning

»"Flickorna" är en mästerlig och intensivt uppslukande roman – imponerande inte bara för en så ung författare; imponerande för vilken författare som helst, i vilken tid som helst.«RICHARD FORD

Originalets titel: The Girls.Översättning: Erik MacQueen.

Att 'Flickorna' är en lysande debutroman, värd alla rosor och superlativ som den har fått ta emot finns ingen tvekan om.

Summer is coming to a close on the East End of Long Island, and Alex is no longer welcome. A misstep at a dinner party, and the older man she's been staying with dismisses her with a ride to the train station and a ticket back to the city. With few resources and a waterlogged phone, but gifted with an ability to navigate the desires of others, Alex stays on Long Island and drifts like a ghost through the hedged lanes, gated driveways, and sun-blasted dunes of a rarefied world that is, at first, closed to her. Propelled by desperation and a mutable sense of morality, she spends the week leading up to Labor Day moving from one place to the next, a cipher leaving destruction in her wake.

”Cline skriver inget förutsägbart nidporträtt. Snarare är det här en psykologisk studie av en patriarks fall, med eko av Gudfadern-filmerna.”Aftonbladet”så skarp och samtidigt inte ett ord för mycket”Arbetaren”Cline lyckas dra så mycket spänning och stress ur ett förlopp vi redan vet slutet på.”Landskrona Posten

”tät och febrig” Göteborgs-Posten”[Cline] gör det med total kontroll och väldigt mycket humor.”Svenska Dagbladet

Om ett dygn ska domen falla, den som kan förändra allt. Filmproducenten har flytt undan reportrarna och förskansat sig i ett lånat hus utanför New York. Han tänker på att han måste sätta igång med ett nytt filmprojekt, att någon borde filmatisera Don DeLillo; han tänker på sina barn och barnbarn, ska de komma och hälsa på? Staben runt omkring – assistenter, medarbetare, tjänstefolk, en massös – trippar på tå kring det faktum att något avgörande ska hända imorgon.

Med en berättarröst som ligger tätt inpå Harvey och skildrar hans vånda och alienering, projektioner, försvar och aggressioner lyckas Cline förvandla en figur som antagit symboliska dimensioner till en man av kött och blod. Hennes starka psykologiska porträtt kryper under skinnet på läsaren.

”Novellerna är samtida och mycket obehagliga, och det går inte att sluta läsa. ”Barometern”Emma Cline har en förståelse för det allra mest mänskliga - vårt icke-motstånd, vår svaghet och längtan - och den är närvarande i alla noveller.”Svenska Dagbladet

”Emma Clines minimalistiska realism med dovt undersug visar på djupa psykologiska insikter i människors gränslösheter.”Aftonbladet”det är som skildrare av modern förödmjukelse som Cline imponerar”Dagens Nyheter

En frånvarande pappa hämtar sin son på internatskolan efter en chockerande våldshandling. Två flickor som fascineras av Mansonmorden börjar fota varandra i en lek som spårar ur. En ung kvinna inser att hon kan tjäna pengar på att sälja sina använda trosor till främmande män.

I tio noveller målar Emma Cline upp ”ett samtida panorama av insikter, drivkrafter och begär” (Booklist). Hon intresserar sig för sökande, sexualitet och identitet, hur begär uppstår och sätter människor i rörelse, mot saker vi själva begriper – eller är blinda för. Det handlar om kärlekstörstande flickor och ensamma män, om hur längtan efter att bli sedd och få kontakt ofta leder in i förvirrande och våldsamma situationer.

Cline rör sig kalejdoskopiskt runt ett antal personer, barn och vuxna, individer och familjer, och placerar dem i situationer där allt verkar stå på spel. I ögonblicket då de tvingas handla uppenbarar sig obekväma sanningar.

An indelible portrait of girls, the women they become, and that moment in life when everything can go horribly wrong this stunning first novel is perfect for readers of Jeffrey Eugenides sThe Virgin Suicides and Jennifer Egan s A Visit from the Goon Squad. NAMED ONE OF THE BEST BOOKS OF THE YEAR BY THE WASHINGTON POST AND NPR Northern California, during the violent end of the 1960s. At the start of summer, a lonely and thoughtful teenager, Evie Boyd, sees a group of girls in the park, and is immediately caught by their freedom, their careless dress, their dangerous aura of abandon. Soon, Evie is in thrall to Suzanne, a mesmerizing older girl, and is drawn into the circle of a soon-to-be infamous cult and the man who is its charismatic leader. Hidden in the hills, their sprawling ranch is eerie and run down, but to Evie, it is exotic, thrilling, charged a place where she feels desperate to be accepted. As she spends more time away from her mother and the rhythms of her daily life, and as her obsession with Suzanne intensifies, Evie does not realize she is coming closer and closer to unthinkable violence. Emma Cline s remarkable debut novel is gorgeously written and spellbinding, with razor-sharp precision and startling psychological insight.

“To read their stories felt to me the way I suspect other people feel hearing jazz for the first time,” recalls Curtis Sittenfeld of her initial encounter with the Best American Short Stories series. “They were windows into emotions I had and hadn’t had, into other settings and circumstances and observations and relationships.” Decades later, Sittenfeld was met by the same feeling selecting the stories for this year’s edition. The result is a striking and nuanced collection, bringing to life awkward college students, disgraced public figures, raunchy grandparents, and mystical godmothers. To read these stories is to experience the transporting joys of discovery and affirmation, and to realize that story writing in America continues to flourish. 

THE BEST AMERICAN SHORT STORIES 2020 INCLUDES T. C. BOYLE • EMMA CLINE • MARY GAITSKILL 

ANDREA LEE • ELIZABETH McCRACKEN • ALEJANDRO PUYANA WILLIAM PEI SHIH • KEVIN WILSON and others

An absentee father collects his son from boarding school after a shocking act of violence. A nanny to a celebrity family hides out in Laurel Canyon in the aftermath of a tabloid scandal. A young woman sells her underwear to strangers. A notorious guest arrives at a placid, not-quite rehab in the Southwest. In ten remarkable stories, Emma Cline portrays moments when the ordinary is disturbed, when daily life buckles, revealing the perversity and violence pulsing under the surface. She explores characters navigating the edge, the limits of themselves and those around them: power dynamics in families, in relationships, the distance between their true and false selves. They want connection, but what they provoke is often closer to self-sabotage. What are the costs of one’s choices? Of the moments when we act, or fail to act? These complexities are at the heart of Daddy, Emma Cline’s sharp-eyed illumination of the contrary impulses that animate our inner lives.

A mesmerising portrait of an aging man’s last pilgrimage, from the New York Times best selling author of The Girls and The Guest. A private plane cuts through the winter night, somewhere over Greenland. David, a retired executive, sits back in his leather seat, playing solitaire on his phone. Click. Click. Drag. Click. The notebook in his jacket pocket is filled with familiar phrases, urgent reminders to himself, but he struggles to recognize his own handwriting. A mystery, among many mysteries. The world, once so knowable, has been rendered inscrutable. This is what David knows: Cody, his assistant, asleep in the seat next to him, will shepherd him along the voyage. A stopover in London. Dinner with his adult daughter. A meeting in France with an old friend, estranged for decades. His final destination is Zurich. David glides through hotel rooms and airports and foreign cities, running out the clock on his mortal life. His grasp on the present slips away, and the past rushes in: the Sunday roasts of childhood. The stiff clothes meant only for church. A summer at a school friend’s house. The losses and missteps that punctuate a life. As David’s arrival in Zurich looms, an exquisitely rendered portrait of an unravelling mind emerges, both darkly humorous and profoundly moving. Hypnotic and startlingly original, Switzy probes the depths of human consciousness, revealing what a man is left with when the accomplishments and compromises that have defined him, and the illusions he's relied on, vanish.

»Det var skratten som fick mig att titta upp, och flickorna som fick mig att fortsätta titta.«

Så börjar Evie Boyds berättelse om den sommar i Kalifornien 1969 som förändrade allt.

I början av sommaren är hon fjorton år, uttråkad och otålig. Snart måste väl allting börja? Pappan har lämnat hennes mor för en yngre kvinna och en tyst förtvivlan präglar hemmet.

Det är i parken som Evie får syn på flickorna, en grupp med långa trassliga hår och smutsiga klänningar. De rotar i soporna efter mat och har något vilt över sig, men verkar samtidigt fria. När Evie några dagar senare möter en av dem, Suzanne, får hon följa med till en ranch där den karismatiske Russell lever med sin »storfamilj«, unga kvinnor som verkar göra vad som helst för honom. Evie dras in i Russells trollkrets. Först när hon är för långt in för att kunna backa förstår hon att det som håller på att hända är någonting fruktansvärt, något som kommer att sluta med död.

Den 27-åriga Emma Clines romandebut är en av de senaste årens stora litterära händelser. 35 länder köpte på kort tid rättig heterna. Romanen bygger löst på historien om Charles Manson och de mord som han fick sina kvinnliga följare att begå i slutet av 60-talet.

"Flickorna" skildrar unga kvinnors utsatthet, men också deras motståndskraft. Det är en skimrande och fängslande roman om makt och sexualitet, mörk, störande och exceptionellt klarsynt.

"en närstudie av makt och våld, så rik och observant att det är omöjligt att prata om. /.../ Lika brutalt som det är sagoskimrande. /.../ svindlande välformulerad och så exakt i ordvalet att var och varannan mening blir ett litet stilleben som jag måste beundra en stund. Samtidigt har Cline just det eleganta driv i berättandet, som man så ofta finner hos amerikanska författare med akademisk examen i skrivkonst. /.../ Det finns de som har jämfört Cline med Zadie Smith. Själv tänker jag på en tidig Jayne Anne Phillips, som också visste hur man skriver fram skimret ur unga kvinnors smuts /.../ Att 'Flickorna' är en lysande debutroman, värd alla rosor och superlativ som den har fått ta emot finns ingen tvekan om."– Malin Lindroth, Göteborgs-Posten

"Cline skriver en på en gång drömsk och precis poetisk prosa där sinnesintrycken får stor plats. Dofterna, synintrycken, ljuden, allt återges med en lågintensiv, elektrisk intensitet. 'Flickorna' är sorglig, vacker, rå och originell och Emma Cline en författare att hålla ögonen på."– Amanda Svensson, Sydsvenskan

"när Cline föreställer sig dynamiken i Russels flock; de intrikata maktspelen, lojaliteten och konkurrensen, det ängsliga beroendet, är hon suveränt skicklig, med inlevelse både i kvinnors mörker och mäns oreflekterade överordning. /.../ Clines roman är full av sådana fascinerande iakttagelser av kvinnors självdestruktiva kärleksstrategier, språkligt så slipade att de liksom darrar, som knivblad."– Pia Bergström, Aftonbladet

"Snarare än en snaskig kriminalhistoria är detta en känslig, skarpögd roman om maktmekanismer och bekräftelsebehov där sektens kvinnor är i fokus." – Jenny Lindh, M Magasin

"Cline har ett oerhört gehör för hur unga kvinnor navigerar kring sin tillskrivna plats i världen. Det latenta samhälleliga våldet - en ovälkommen hand, ett hånfullt skratt, en plötslig kommentar om ens utseende - kopplas ihop med den dödliga motreaktionen: missriktad, men i sin kraft och sitt omfång begriplig."– Rebecka Kärde, Dagens Nyheter

"en stilistisk njutning att läsa, mycket på grund av att den unga författaren (Cline är 27 år gammal) helt uppenbart är intresserad av litterär stil och atmosfär och därtill oerhört begåvad." – Andrés Stoopendaal, Borås Tidning

»"Flickorna" är en mästerlig och intensivt uppslukande roman – imponerande inte bara för en så ung författare; imponerande för vilken författare som helst, i vilken tid som helst.«RICHARD FORD

Originalets titel: The Girls.Översättning: Erik MacQueen.

Att 'Flickorna' är en lysande debutroman, värd alla rosor och superlativ som den har fått ta emot finns ingen tvekan om.

Att 'Flickorna' är en lysande debutroman, värd alla rosor och superlativ som den har fått ta emot finns ingen tvekan om.

Malin Lindroth, Göteborgs-Posten

Det är i parken som Evie får syn på flickorna, en grupp med långa trassliga hår och smutsiga klänningar. De rotar i soporna efter mat och har något vilt över sig, men verkar samtidigt fria. När Evie några dagar senare möter en av dem, Suzanne, får hon följa med till en ranch där den karismatiske Russell lever med sin »storfamilj«, unga kvinnor som verkar göra vad som helst för honom. Evie dras in i Russells trollkrets. Först när hon är för långt in för att kunna backa förstår hon att det som håller på att hända är någonting fruktansvärt, något som kommer att sluta med död.

Flickorna skildrar unga kvinnors utsatthet, men också deras motståndskraft. Det är en skimrande och fängslande roman om makt och sexualitet, mörk, störande och exceptionellt klarsynt.

Den 27-åriga Emma Clines romandebut är en av de senaste årens stora litterära händelser. 35 länder köpte på kort tid rättig heterna. Romanen bygger löst på historien om Charles Manson och de mord som han fick sina kvinnliga följare att begå i slutet av 60-talet.

Emma Cline växte upp i Sonoma, Kalifornien. Hon tog sin examen vid Columbia University i New York, och har fått noveller publicerade i The Paris Review, Salon, Tin House och O The Oprah Winfrey Magazine. 2014 fick hon Paris Reviews Plimpton Prize, som tilldelas nya skönlitterära talanger. Hon har varit skribent hos The New Yorker. 

Årets bästa bok!

Jonna Bergh, STYLEBY 

en närstudie av makt och våld, så rik och observant att det är omöjligt att prata om. /.../ Lika brutalt som det är sagoskimrande. /.../ svindlande välformulerad och så exakt i ordvalet att var och varannan mening blir ett litet stilleben som jag måste beundra en stund. Samtidigt har Cline just det eleganta driv i berättandet, som man så ofta finner hos amerikanska författare med akademisk examen i skrivkonst. /.../  Det finns de som har jämfört Cline med Zadie Smith. Själv tänker jag på en tidig Jayne Anne Phillips, som också visste hur man skriver fram skimret ur unga kvinnors smuts /.../ Att 'Flickorna' är en lysande debutroman, värd alla rosor och superlativ som den har fått ta emot finns ingen tvekan om.

Malin Lindroth, Göteborgs-Posten

Cline skriver en på en gång drömsk och precis poetisk prosa där sinnesintrycken får stor plats. Dofterna, synintrycken, ljuden, allt återges med en lågintensiv, elektrisk intensitet. 'Flickorna' är sorglig, vacker, rå och originell och Emma Cline en författare att hålla ögonen på.

Amanda Svensson, Sydsvenskan

när Cline föreställer sig dynamiken i Russels flock; de intrikata maktspelen, lojaliteten och konkurrensen, det ängsliga beroendet, är hon suveränt skicklig, med inlevelse både i kvinnors mörker och mäns oreflekterade överordning. /.../ Clines roman är full av sådana fascinerande iakttagelser av kvinnors självdestruktiva kärleksstrategier, språkligt så slipade att de liksom darrar, som knivblad.

Pia Bergström, Aftonbladet

Snarare än en snaskig kriminalhistoria är detta en känslig, skarpögd roman om maktmekanismer och bekräftelsebehov där sektens kvinnor är i fokus.

Jenny Lindh, M Magasin

Cline har ett oerhört gehör för hur unga kvinnor navigerar kring sin tillskrivna plats i världen. Det latenta samhälleliga våldet - en ovälkommen hand, ett hånfullt skratt, en plötslig kommentar om ens utseende - kopplas ihop med den dödliga motreaktionen: missriktad, men i sin kraft och sitt omfång begriplig.

Rebecka Kärde, Dagens Nyheter

en stilistisk njutning att läsa, mycket på grund av att den unga författaren (Cline är 27 år gammal) helt uppenbart är intresserad av litterär stil och atmosfär och därtill oerhört begåvad.

Andrés Stoopendaal, Borås Tidning

'Flickorna' är en mästerlig och intensivt uppslukande roman – imponerande inte bara för en så ung författare; imponerande för vilken författare som helst, i vilken tid som helst.

Richard Ford

”Novellerna är samtida och mycket obehagliga, och det går inte att sluta läsa. ”Barometern”Emma Cline har en förståelse för det allra mest mänskliga - vårt icke-motstånd, vår svaghet och längtan - och den är närvarande i alla noveller.”Svenska Dagbladet

”Emma Clines minimalistiska realism med dovt undersug visar på djupa psykologiska insikter i människors gränslösheter.”Aftonbladet”det är som skildrare av modern förödmjukelse som Cline imponerar”Dagens Nyheter

En frånvarande pappa hämtar sin son på internatskolan efter en chockerande våldshandling. Två flickor som fascineras av Mansonmorden börjar fota varandra i en lek som spårar ur. En ung kvinna inser att hon kan tjäna pengar på att sälja sina använda trosor till främmande män.

I tio noveller målar Emma Cline upp ”ett samtida panorama av insikter, drivkrafter och begär” (Booklist). Hon intresserar sig för sökande, sexualitet och identitet, hur begär uppstår och sätter människor i rörelse, mot saker vi själva begriper – eller är blinda för. Det handlar om kärlekstörstande flickor och ensamma män, om hur längtan efter att bli sedd och få kontakt ofta leder in i förvirrande och våldsamma situationer.

Cline rör sig kalejdoskopiskt runt ett antal personer, barn och vuxna, individer och familjer, och placerar dem i situationer där allt verkar stå på spel. I ögonblicket då de tvingas handla uppenbarar sig obekväma sanningar.

"Gästen är en otroligt slug roman, i klass med Ottessa Moshfeghs Ett år av vila och avkoppling. Emma Cline är så skicklig på att fånga både det som döljer sig under en perfekt yta och maktspelet mellan män och kvinnor, där både män och kvinnor utnyttjar varandra för att överleva - fast på olika sätt.”Annika Wall, Borås Tidning

”I Gästen skriver Cline fram en olycksbådande stämning av förfall, en känsla av att en katastrof när som helst kommer att inträffa. Det kan handla om något konkret, som ett oövervakat barn nära vattnet, eller något mer symboliskt, som att de pooler Alex kommer till tycks bli allt smutsigare. …  Det är modigt och skickligt att våga störa och kittla läsaren på detta sätt utan att erbjuda någon omedelbar dramaturgisk tillfredsställelse.”Johanna Käck, Dagens Nyheter

”Emma Cline skriver med sensuellt driv”Amanda Svensson, Sydsvenskan

”Att två av mina associationer går till John Cheever och Bret Easton Ellis är ett gott betyg. … Emma Cline skriver fram en värld där alla vet sitt och andras värde, oavsett vilket kapital som räknas. … Gästen är en skickligt skriven och konstruerad roman, rekommenderad läsning”Kristian Ekenberg, Gefle Dagblad...............................................................

Sommaren går mot sitt slut på Long Island och Alex har just blivit ombedd att lämna huset där hon bott den senaste tiden med sin äldre pojkvän. Någonting gick fel och relationen är över: han ska se till att hon får skjuts till stationen så att hon kan ta tåget hem till stan.

Men Alex stannar kvar. Först följer hon med i det som händer motståndslöst, sen med alltmer precision i sitt agerande. Hon är ung och snygg, utan ekonomiskt kapital men med en exakt förståelse för vad andra vill ha av henne och behöver henne till. Long Island är välbärgat med enorma villor och formklippta häckar, solen gassar ner på de privata strandklubbarna och någonstans måste allt denna rikedom kunna öppna sig mot den som inte har något?

Alex har en plan men den kräver att hon håller sig flytande i en vecka, fram till Labor Day. I den nya tillvaron har hon gjort sig fullständigt beroende av andra. Kroppen är en valuta, hennes förmåga att läsa av rummet en annan, en förhandlingsbar moral en tredje. Emma Clines gåtfulla huvudperson rör sig från plats till plats och lämnar mänsklig förstörelse i sina spår.

Gästen är en andlöst spännande roman med stark underström, vibrerande nära gestaltad och samtidigt så ovanligt öppen att hela boken framstår som en spegel................................................................

”Så stark är vissheten om den egna rätten till framgång, om att det förflutna kan upphöra att existera bara man undviker att vända sig om. På så vis är Gästen en berättelse om hänsynslösheten i den amerikanska drömmen - och om den förödelse som ligger och pyr i dess spår.”Johanna Käck, Dagens Nyheter

”I den pragmatiska, kalkylerande livskonstnären Alex har Cline skapat något så ovanligt som en sympatisk cyniker. Det är ett komplext personporträtt, där Alex, trots att hon skenbart är avtrubbad, likgiltig och avstängd, faktiskt uppvisar ett betydligt större känsloregister än de flesta. I relationen till sina offer pendlar hon mellan förakt och ömhet, egoism och generositet. Hon är en sann människokännare, en form av betraktare som validerar människors existens bara genom att finnas där, som ser och bekräftar deras sanna natur.”Amanda Svensson, Sydsvenskan

”Clines bildspråk är ofta sådär träffsäkert utan att ansträngningen bakom görs märkbar.  … en hyperrealistisk roman som doppar sig i Baudrillards simulacrum-teori likväl som den är en svidande uppgörelse med hur vår tids besatthet av yta har gjort oss helt okänsliga för ansvar och omsorg. Här går Cline längre in i det som är trasigt i oss, och om hennes tidigare böcker har varit genomgående bra tvekar jag inte att kalla den här för bättre.”Björn Kohlström, Bernur

”Detta är en välskriven roman, med en stark huvudkaraktär som känns trovärdig. Att historien utspelar sig under en så kort period är imponerande och det hela tiden lite dimmiga tidsperspektivet är lika bra skrivet som klassperspektiven.”Emilia Nilsson, BTJ 4 av 5

”Cline skriver inget förutsägbart nidporträtt. Snarare är det här en psykologisk studie av en patriarks fall, med eko av Gudfadern-filmerna.”Aftonbladet”så skarp och samtidigt inte ett ord för mycket”Arbetaren”Cline lyckas dra så mycket spänning och stress ur ett förlopp vi redan vet slutet på.”Landskrona Posten

”tät och febrig” Göteborgs-Posten”[Cline] gör det med total kontroll och väldigt mycket humor.”Svenska Dagbladet

Om ett dygn ska domen falla, den som kan förändra allt. Filmproducenten har flytt undan reportrarna och förskansat sig i ett lånat hus utanför New York. Han tänker på att han måste sätta igång med ett nytt filmprojekt, att någon borde filmatisera Don DeLillo; han tänker på sina barn och barnbarn, ska de komma och hälsa på? Staben runt omkring – assistenter, medarbetare, tjänstefolk, en massös – trippar på tå kring det faktum att något avgörande ska hända imorgon.

Med en berättarröst som ligger tätt inpå Harvey och skildrar hans vånda och alienering, projektioner, försvar och aggressioner lyckas Cline förvandla en figur som antagit symboliska dimensioner till en man av kött och blod. Hennes starka psykologiska porträtt kryper under skinnet på läsaren.

”Cline skriver inget förutsägbart nidporträtt. Snarare är det här en psykologisk studie av en patriarks fall, med eko av Gudfadern-filmerna.”Aftonbladet”så skarp och samtidigt inte ett ord för mycket”Arbetaren”Cline lyckas dra så mycket spänning och stress ur ett förlopp vi redan vet slutet på.”Landskrona Posten

”tät och febrig” Göteborgs-Posten”[Cline] gör det med total kontroll och väldigt mycket humor.”Svenska Dagbladet

Om ett dygn ska domen falla, den som kan förändra allt. Filmproducenten har flytt undan reportrarna och förskansat sig i ett lånat hus utanför New York. Han tänker på att han måste sätta igång med ett nytt filmprojekt, att någon borde filmatisera Don DeLillo; han tänker på sina barn och barnbarn, ska de komma och hälsa på? Staben runt omkring – assistenter, medarbetare, tjänstefolk, en massös – trippar på tå kring det faktum att något avgörande ska hända imorgon.

Med en berättarröst som ligger tätt inpå Harvey och skildrar hans vånda och alienering, projektioner, försvar och aggressioner lyckas Cline förvandla en figur som antagit symboliska dimensioner till en man av kött och blod. Hennes starka psykologiska porträtt kryper under skinnet på läsaren.

”Cline skriver inget förutsägbart nidporträtt. Snarare är det här en psykologisk studie av en patriarks fall, med eko av Gudfadern-filmerna.”Aftonbladet”så skarp och samtidigt inte ett ord för mycket”Arbetaren”Cline lyckas dra så mycket spänning och stress ur ett förlopp vi redan vet slutet på.”Landskrona Posten

”tät och febrig” Göteborgs-Posten”[Cline] gör det med total kontroll och väldigt mycket humor.”Svenska Dagbladet

Om ett dygn ska domen falla, den som kan förändra allt. Filmproducenten har flytt undan reportrarna och förskansat sig i ett lånat hus utanför New York. Han tänker på att han måste sätta igång med ett nytt filmprojekt, att någon borde filmatisera Don DeLillo; han tänker på sina barn och barnbarn, ska de komma och hälsa på? Staben runt omkring – assistenter, medarbetare, tjänstefolk, en massös – trippar på tå kring det faktum att något avgörande ska hända imorgon.

Med en berättarröst som ligger tätt inpå Harvey och skildrar hans vånda och alienering, projektioner, försvar och aggressioner lyckas Cline förvandla en figur som antagit symboliska dimensioner till en man av kött och blod. Hennes starka psykologiska porträtt kryper under skinnet på läsaren.