Fröet är matens bortglömda huvudrollsinnehavare. Det är fröerna som ser till att sushiriset mognar på andra sidan jorden, som säkrar vetet i pastan och som ordnar morgonkaffet. Nästan allt vi äter börjar med ett frö. Utan fröerna skulle tallrikarna gapa tomma. Så varför behandlas de så styvmoderligt?

Att mätta jordens befolkning har sällan eller aldrig varit så svårt. Extrem torka, skyfall och stigande havsvatten är bara några av utmaningarna. Mängden odlingsbar mark minskar i takt med klimatförändringarna och hoppet att föda världens befolkning står till mångfalden hos världens fröer. Det finns bara ett problem. Sedan början av 1900-talet har människan utrotat en stor andel av världens grödor.

I den här boken går Anna Liljemalm och Erik Abel på jakt efter framtidens mat. De letar vildris i Nepals djungler, träffar fröförädlare i Kenya och kliver in i frövalvet på Svalbard. I Flen och Vebomark besöker de också två familjer som aldrig har träffats, men som skickar brev med fröer till varandra. Det här är berättelsen om global matsäkerhet. Det är också en kärlekshistoria. En hyllning till de små rackarna som i alla år mättat världens befolkning. 

Anna Liljemalm är journalist och skriver regelbundet om klimat, mat och odling. Sedan barnsben har hon sparat tomatfrö och låtit dem torka på kaffefilter. Hon tycker fortfarande att det är lika fascinerande hur de pyttesmå prickarna förvandlas till två meter höga tomatplantor.

Våren 1635 får rikskansler Axel Oxenstierna ett brev som berättar att man funnit ett silverstreck på fjället Nása. Brevet andas hopp och fyndet liknas vid den spanske kungens rikedomar på andra sidan Atlanten. Med Guds hjälp kan detta bli ett svenskt Västindien. En räddning för den statskassa som är näst intill helt tömd av det trettioåriga kriget.

Närmare fyrahundra år senare står samhället åter inför en stor utmaning. Ett klimat i förändring. Fossila bränslen ska fasas ut och ersättas av andra resurser. Skog, malm, och el från vind och vatten. Även nu vänds blickarna norrut.

I boken Kolonin tar fotografen Erik Abel med oss till några av de platser där naturresurserna utvinns. Vi får möta människor som har en relation till de påverkade markerna. De som betalar priset för allas vårt välstånd.

Fröet är matens bortglömda huvudrollsinnehavare. Det är fröerna som ser till att sushiriset mognar på andra sidan jorden, som säkrar vetet i pastan och som ordnar morgonkaffet. Nästan allt vi äter börjar med ett frö. Utan fröerna skulle tallrikarna gapa tomma. Så varför behandlas de så styvmoderligt?

Att mätta jordens befolkning har sällan eller aldrig varit så svårt. Extrem torka, skyfall och stigande havsvatten är bara några av utmaningarna. Mängden odlingsbar mark minskar i takt med klimatförändringarna och hoppet att föda världens befolkning står till mångfalden hos världens fröer. Det finns bara ett problem. Människan har utrotat många av världens grödor. Hundratusentals sorter av ärta, böna och vete är borta för alltid.

I den här boken går Anna Liljemalm och Erik Abel på jakt efter framtidens mat. De letar vildris i Nepals djungler, träffar fröförädlare i Kenya och kliver in i frövalvet på Svalbard. I Flen och Vebomark besöker de också två familjer som aldrig har träffats, men som skickar brev med fröer till varandra. Det här är berättelsen om global matsäkerhet. Det är också en kärlekshistoria. En hyllning till de små rackarna som i alla år mättat världens befolkning. 

Fröet är matens bortglömda huvudrollsinnehavare. Det är fröerna som ser till att sushiriset mognar på andra sidan jorden, som säkrar vetet i pastan och som ordnar morgonkaffet. Nästan allt vi äter börjar med ett frö. Utan fröerna skulle tallrikarna gapa tomma. Så varför behandlas de så styvmoderligt?

Att mätta jordens befolkning har sällan eller aldrig varit så svårt. Extrem torka, skyfall och stigande havsvatten är bara några av utmaningarna. Mängden odlingsbar mark minskar i takt med klimatförändringarna och hoppet att föda världens befolkning står till mångfalden hos världens fröer. Det finns bara ett problem. Sedan början av 1900-talet har människan utrotat en stor andel av världens grödor.

I den här boken går Anna Liljemalm och Erik Abel på jakt efter framtidens mat. De letar vildris i Nepals djungler, träffar fröförädlare i Kenya och kliver in i frövalvet på Svalbard. I Flen och Vebomark besöker de också två familjer som aldrig har träffats, men som skickar brev med fröer till varandra. Det här är berättelsen om global matsäkerhet. Det är också en kärlekshistoria. En hyllning till de små rackarna som i alla år mättat världens befolkning. 

Fröet är matens bortglömda huvudrollsinnehavare. Det är fröerna som ser till att sushiriset mognar på andra sidan jorden, som säkrar vetet i pastan och som ordnar morgonkaffet. Nästan allt vi äter börjar med ett frö. Utan fröerna skulle tallrikarna gapa tomma. Så varför behandlas de så styvmoderligt?

Att mätta jordens befolkning har sällan eller aldrig varit så svårt. Extrem torka, skyfall och stigande havsvatten är bara några av utmaningarna. Mängden odlingsbar mark minskar i takt med klimatförändringarna och hoppet att föda världens befolkning står till mångfalden hos världens fröer. Det finns bara ett problem. Sedan början av 1900-talet har människan utrotat en stor andel av världens grödor.

I den här boken går Anna Liljemalm och Erik Abel på jakt efter framtidens mat. De letar vildris i Nepals djungler, träffar fröförädlare i Kenya och kliver in i frövalvet på Svalbard. I Flen och Vebomark besöker de också två familjer som aldrig har träffats, men som skickar brev med fröer till varandra. Det här är berättelsen om global matsäkerhet. Det är också en kärlekshistoria. En hyllning till de små rackarna som i alla år mättat världens befolkning. 

Anna Liljemalm är journalist och skriver regelbundet om klimat, mat och odling. Sedan barnsben har hon sparat tomatfrö och låtit dem torka på kaffefilter. Hon tycker fortfarande att det är lika fascinerande hur de pyttesmå prickarna förvandlas till två meter höga tomatplantor.

Våren 1635 får rikskansler Axel Oxenstierna ett brev som berättar att man funnit ett silverstreck på fjället Nása. Brevet andas hopp och fyndet liknas vid den spanske kungens rikedomar på andra sidan Atlanten. Med Guds hjälp kan detta bli ett svenskt Västindien. En räddning för den statskassa som är näst intill helt tömd av det trettioåriga kriget.

Närmare fyrahundra år senare står samhället åter inför en stor utmaning. Ett klimat i förändring. Fossila bränslen ska fasas ut och ersättas av andra resurser. Skog, malm, och el från vind och vatten. Även nu vänds blickarna norrut.

I boken Kolonin tar fotografen Erik Abel med oss till några av de platser där naturresurserna utvinns. Vi får möta människor som har en relation till de påverkade markerna. De som betalar priset för allas vårt välstånd.

Fröet är matens bortglömda huvudrollsinnehavare. Det är fröerna som ser till att sushiriset mognar på andra sidan jorden, som säkrar vetet i pastan och som ordnar morgonkaffet. Nästan allt vi äter börjar med ett frö. Utan fröerna skulle tallrikarna gapa tomma. Så varför behandlas de så styvmoderligt?

Att mätta jordens befolkning har sällan eller aldrig varit så svårt. Extrem torka, skyfall och stigande havsvatten är bara några av utmaningarna. Mängden odlingsbar mark minskar i takt med klimatförändringarna och hoppet att föda världens befolkning står till mångfalden hos världens fröer. Det finns bara ett problem. Människan har utrotat många av världens grödor. Hundratusentals sorter av ärta, böna och vete är borta för alltid.

I den här boken går Anna Liljemalm och Erik Abel på jakt efter framtidens mat. De letar vildris i Nepals djungler, träffar fröförädlare i Kenya och kliver in i frövalvet på Svalbard. I Flen och Vebomark besöker de också två familjer som aldrig har träffats, men som skickar brev med fröer till varandra. Det här är berättelsen om global matsäkerhet. Det är också en kärlekshistoria. En hyllning till de små rackarna som i alla år mättat världens befolkning. 

Fröet är matens bortglömda huvudrollsinnehavare. Det är fröerna som ser till att sushiriset mognar på andra sidan jorden, som säkrar vetet i pastan och som ordnar morgonkaffet. Nästan allt vi äter börjar med ett frö. Utan fröerna skulle tallrikarna gapa tomma. Så varför behandlas de så styvmoderligt?

Att mätta jordens befolkning har sällan eller aldrig varit så svårt. Extrem torka, skyfall och stigande havsvatten är bara några av utmaningarna. Mängden odlingsbar mark minskar i takt med klimatförändringarna och hoppet att föda världens befolkning står till mångfalden hos världens fröer. Det finns bara ett problem. Sedan början av 1900-talet har människan utrotat en stor andel av världens grödor.

I den här boken går Anna Liljemalm och Erik Abel på jakt efter framtidens mat. De letar vildris i Nepals djungler, träffar fröförädlare i Kenya och kliver in i frövalvet på Svalbard. I Flen och Vebomark besöker de också två familjer som aldrig har träffats, men som skickar brev med fröer till varandra. Det här är berättelsen om global matsäkerhet. Det är också en kärlekshistoria. En hyllning till de små rackarna som i alla år mättat världens befolkning.