Eva-Marie Liffner – författare

"Gamla fotografier bär ofta på hemligheter. Med sin detaljrikedom kan de berätta eller förtiga saker, med skärpa eller dunkel. Den skakning som fanns i fotografens rörelse finns kvar i bilden 100 år senare, eller omvänt, den scen fotografen såg framför sig fortsätter att utspela sig framför dig som betraktare. Bilden är ett berättande utan slut. Jag har ibland gått tillbaka till gamla fotografier, förstorat dem för att se om de kanske ändrar sig." Johanna Hall är fotograf. När hon ärver sin farbror Jakobs stora lägenhet i Göteborg hittar hon en mängd gåtfulla fotografier och anteckningar i en gammal läderportfölj. Upptäckten får henne att åka till London – den stad Jakob Hall reste till som ung - för att söka den historia som finns dold i bilderna. Jakob ville aldrig berätta vad som hände den där kvävande heta sommaren år 1905, då han kom att praktisera i en fotoateljé i East End. Vad var det han egentligen fotograferade på den berömda teosofen Annie Besants seanser? Går det alls att få reda på sanningen nära nittio år efteråt?Till sin hjälp har Johanna Jakobs mångbottnade bilder, och i Besants labyrintiska gamla hus på Lansdowne Road kommer hon en makaber historia på spåren, ett sensationellt förlopp som ibland tycks vara en spegling av vår egen tid. I bakgrunden ligger Jakobs egen berättelse från en dammande het och smutsig storstad vid 1900-talets början, ett edwardianernas London där svalget mellan rik och fattig sällan går att överbrygga och där pengar och samhällsställning är den enda garantin du har för att överleva.Eva-Marie Liffners debutroman är spännande och oförutsägbar, ända in i det sista. Med alla sinnen vidöppna utforskar hon det förflutna och förpassar läsaren till en värld där gåtor föder gåtor, och där dunkla bilder från historisk tid läggs över nutida hemligheter till skoningslösa dubbelexponeringar av människors mörka inre.

År 1938 påträffas ett mosslik på Frøslevs Mose i de gamla gränstrakterna mellan Tyskland och Danmark. En 1800-talssoldat vilar nere i marken, hopkrupen under sin kappa som om han sov – en påminnelse om de gamla schleswigska krigen i en tid då ett nytt krig närmar sig. Tre män, två danskar och en tysk, ger sig ut på mossens gungfly för att söka ledtrådar till soldatens öde. Men frågorna blir istället fler då tysken plötsligt försvinner. År 2000 städar Esmé på den Historiska institutionen i Kødenhavn. Av en slump hittar hon dokument rörande likfyndet i Frøslev. Esmé, som är amatörhistoriker, kan inte motstå frestelsen och de lånade handlingarna blir början på en färd tillbaka till det förflutna. Hennes egen uppväxt, en ung soldats öde och en tysk doktors försvinnande vävs samman i en atmosfärisk berättelse om minnets mysterier och historiens magi.Eva-Marie Liffner är född i Göteborg, där hon också bor. Efter att ha studerat bland annat arkeologi och idéhistoria blev hon journalist. 2001 debuterade hon med den uppmärksammade romanen Camera. Boken utsågs till bästa skönlitterära debut av Bokfestivalen i Sollentuna och belönades även med Polonipriset, som går till en lovande kvinnlig deckarförfattare, Deckarakademins debutantpris samt Flintyxan för bästa historiska kriminalroman.Den andra boken, Imago, nominerades till Augustpriset 2003 för bästa svenska skönlitterära roman.

Under en läktare i Engelbrektskyrkan i Stockholm påträffas en liten pojkdocka som enligt de närvarande har en märkvärdig egenskap; ett bultande hjärta. Dockan försvinner spårlöst men visar sig bära på en sällsam historia. År 1897 får kyrkans arkitekt, Lars Israel Wahlman, i uppdrag av familjen Dickson att rita ett elisabetanskt slott vid halländska kusten. Wahlman reser till Skottland för att få idéer och hans upplevelser ger en försmak av de besynnerligheter som ska kanta hans arbete med Dicksons Tjolöholm en storslagen byggnad där luften är tung av girighet, kärlek och plötslig död.

Eva-Marie Liffner följer upp sin augustprisnominerade roman Imago med en atmosfärrik spökhistoria om förlust och det förflutnas återverkningar i nuet.

Ett himmelskt djur, ett animal coeleste, är vad han vill äga, Carl Jonas Love Almqvist. En varelse som vare sig är mänska eller djur, fågel eller fisk. Finns det sådana? Almqvist är som ung informator på Fagerviks gård i Finland. I hans arbetsgivares studerkammare finns märkliga naturalier, men i stallets törnrossnår kryper den underligaste varelsen av alla kring. Ros kallas barnet. En vildunge att fostra och forma i Rousseaus anda, ett oskrivet blad, ännu varken flicka eller gosse.

Lacrimosa är historien om: - hur Ros följer Carl Jonas Almqvist till Stockholm och kvarteren i Klara - hur Ros lär känna mamsell Emilie Högqvist, möter kärleken och hamnar vid den Kungliga Teatern - hur Ros till slut återfinner sig själv vid en kust långt borta men det är också en berättelse om tårar, arsenik och en olöst 1800-talsgåta.

Lacrimosa är en suggestiv och rikt flödande roman om kjolars och byxors betydelse och om en av den svenska litteraturens mest fascinerande gestalter, Tintomara.

Eva-Marie Liffner har tidigare varit verksam som journalist och har belönats med ett flertal priser för sitt författarskap, bland annat Polonipriset för sin debut Camera (2001) och Göteborgs-Postens litteraturpris 2012. Hon har nominerats till Augustpriset två gånger, för romanerna Imago (2003) och Lacrimosa (2011).  2016 utkom Blåst! 

Fylld av livskraft och raffinerade inslag.

Dagens Nyheter

Vacker som rosen och vass som dess tagg. Helt förförande!

SR Kulturnytt

Det är romantiskt, Almqvistskt och mycket Eva-Marie Liffnerskt.

Aftonbladet

Charmigt och elegant.

Borås Tidning

Augustnominerad 2011. Juryns nominering:"Lek med tanken att Almqvists Tintomara hade haft en förebild, måttligt förtjust i porträttet av sig själv. I Eva-Marie Liffners Lacrimosa skriver den könsöverskridande Ros sin hämnd, en i lika delar hätsk och kärleksfull memoar över en självgod och strulig Almqvist. En historisk giftskandal vävs in i berättelsen lika flyhänt som han själv en gång gjorde skotten på maskeradbalen till en del av Drottningens juvelsmycke. Romanen är komplex, motsägelsefull och rolig, både pastisch och hyllning, en galopperande tidsmaskin som blåser liv i det tidiga 1800-talets Stockholm, språk och litteratur."

Ett himmelskt djur, ett animal coeleste, är vad han vill äga, Carl Jonas Love Almqvist. En varelse som vare sig är mänska eller djur, fågel eller fisk. Finns det sådana? Almqvist är som ung informator på Fagerviks gård i Finland. I hans arbetsgivares studerkammare finns märkliga naturalier, men i stallets törnrossnår kryper den underligaste varelsen av alla kring. Ros kallas barnet. En vildunge att fostra och forma i Rousseaus anda, ett oskrivet blad, ännu varken flicka eller gosse.

Lacrimosa är historien om: - hur Ros följer Carl Jonas Almqvist till Stockholm och kvarteren i Klara - hur Ros lär känna mamsell Emilie Högqvist, möter kärleken och hamnar vid den Kungliga Teatern - hur Ros till slut återfinner sig själv vid en kust långt borta men det är också en berättelse om tårar, arsenik och en olöst 1800-talsgåta.

Lacrimosa är en suggestiv och rikt flödande roman om kjolars och byxors betydelse och om en av den svenska litteraturens mest fascinerande gestalter, Tintomara.

Eva-Marie Liffner har tidigare varit verksam som journalist och har belönats med ett flertal priser för sitt författarskap, bland annat Polonipriset för sin debut Camera (2001) och Göteborgs-Postens litteraturpris 2012. Hon har nominerats till Augustpriset två gånger, för romanerna Imago (2003) och Lacrimosa (2011).  2016 utkom Blåst! 

Fylld av livskraft och raffinerade inslag.

Dagens Nyheter

Vacker som rosen och vass som dess tagg. Helt förförande!

SR Kulturnytt

Det är romantiskt, Almqvistskt och mycket Eva-Marie Liffnerskt.

Aftonbladet

Charmigt och elegant.

Borås Tidning

Augustnominerad 2011. Juryns nominering:"Lek med tanken att Almqvists Tintomara hade haft en förebild, måttligt förtjust i porträttet av sig själv. I Eva-Marie Liffners Lacrimosa skriver den könsöverskridande Ros sin hämnd, en i lika delar hätsk och kärleksfull memoar över en självgod och strulig Almqvist. En historisk giftskandal vävs in i berättelsen lika flyhänt som han själv en gång gjorde skotten på maskeradbalen till en del av Drottningens juvelsmycke. Romanen är komplex, motsägelsefull och rolig, både pastisch och hyllning, en galopperande tidsmaskin som blåser liv i det tidiga 1800-talets Stockholm, språk och litteratur."

Fyra prästgårdsbarn och en hund springer över en blåsig hed. Det är en underlig plats, där fantasin härskar och allt du diktar kan bli verklighet. En ljunghed där en blyg flicka kan bli både hertig och sjöfarare.

I en annan tid följer soldaten Shaw den smala vägen mellan liv och död, vilse i ett krig ingen förstår. 'Det stora kriget' kallas det av dem som var med, som om alla andra krig gömts av detta väldiga – en kamp som gör likbål av en hel värld.

Fantasi, finurlighet och glömda språks grå nycklar är vad som öppnar portar mellan världar – till landskap av "Svindlande höjder" eller "Dödens underjordiska hamnar".

Eva-Marie Liffners femte roman "Blåst!" handlar om barnen Brontë, den handlar om en soldat vilse i det första världskriget, men främst är det en historia om fantasins kraft och förmåga att övervinna såväl glömskan som döden. På ett överraskande sätt väver hon samman syskonen Brontës fantastiska världar med J.R.R. Tolkiens, hundra år senare. "Blåst!" är en hyllning till litteraturens förmåga att sudda ut gränser mellan dröm och vaka, mellan nu och då.

Eva-Marie Liffner har tidigare varit verksam som journalist och har belönats med ett flertal priser för sitt författarskap, bland annat Polonipriset för sin debut Camera (2001) och Göteborgs-Postens litteraturpris 2012. Hon har nominerats till Augustpriset två gånger, för romanerna "Imago" (2003) och "Lacrimosa" (2011). "Blåst!" är hennes femte roman.

”En klar femma!”Yukiko Duke, SVT Gomorron Sverige

”2012 fick Eva-Marie Liffner GP:s litteraturpris ”för en berättarkonst som med sinnrik fiktion och historisk inlevelse fångar människans gåtfulla förvandlingar”. Hade motiveringen inte redan varit formulerad, kunde jag använt den för att berätta om hennes nya roman ’Blåst!’. Nu får jag istället återanvända den.”Ingrid Bosseldal, Göteborgs-Posten

”Med sina fyra tidigare romaner, senast den Augustprisnominerade ’Lacrimosa’ (2011), har hon mutat in ett helt eget hörn i den svenska samtidsprosan. Hennes geni ligger där skrönan, detektivhistorien, den språkliga maskeraden och den historiska romanen möts, en korsväg där hon står praktiskt taget ensam och pekar ut vägen fram för den moderna romanen. /…/ Berättelsen rör sig vilt genom både tid och rum, verklighet och fantasi.”Amanda Svensson, Helsingborgs dagblad

”ett äventyr att dras med i”Kristian Ekenberg, Sundsvalls tidning

”Liffner leker med texten och läsarna. Resultatet är en hybridroman som blandar fantasy med spökballader, kontrafaktiska biografier och Umberto Ecos postmoderna skattjakter. /…/ Man kan läsa ’Blåst!’ som en berättelse om fantasin i sig. Vad den är, varför den behövs, och hur den uppkommit. Som ett bålverk mot förgängelsen.”Jens Christian Brandt, Dagens Nyheter

”Här finns hela tiden en skevhet, en dubblering eller dubbelexponering mellan det realistiska och en värld utanför eller innanför den. Och allt handlar om skapande och lek. Liksom barnen Brontë skapade sitt land Gondal och Tolkien sitt Midgård så inbjuds läsarna att utifrån Liffners bok bygga sitt eget landskap. /…/ tar man sig tid att sjunka ner i berättelsen har man ett storartat läsäventyr framför sig.”Maria Ehrenberg, Kristianstadsbladet

”Är det tänkbart att Tolkien inspirerades till sina fantasyromaner av syskonen Brontë? Eva-Marie Liffner går både ett och två steg längre i sin nya roman ’Blåst!’. Det är en svindlande fantasi med tidsresor och spöken /…/ raffinerad och fängslande”Björn Kohlström, Jönköpings-Posten

"’Blåst’ är underbart svindlande läsning, fullpepprad av litterära referenser. Mumma för en gammal litteraturvetare!”Susanne Sterner, Västerviks-Tidningen

”Det är få författare som jag läser med en sådan koncentration att jag liksom fastnar och bara precis kippar efter luft innan jag förvinner ned i boken igen. /…/ [’Blåst!’] är fantastisk. Läs!”Elisabeth Östnäs, nättidningen Alba

En klar femma!

Fyra prästgårdsbarn och en hund springer över en blåsig hed. Det är en underlig plats, där fantasin härskar och allt du diktar kan bli verklighet. En ljunghed där en blyg flicka kan bli både hertig och sjöfarare.

I en annan tid följer soldaten Shaw den smala vägen mellan liv och död, vilse i ett krig ingen förstår. 'Det stora kriget' kallas det av dem som var med, som om alla andra krig gömts av detta väldiga – en kamp som gör likbål av en hel värld.

Fantasi, finurlighet och glömda språks grå nycklar är vad som öppnar portar mellan världar – till landskap av Svindlande höjder eller Dödens underjordiska hamnar.

Eva-Marie Liffners femte roman Blåst! handlar om barnen Brontë, den handlar om en soldat vilse i det första världskriget, men främst är det en historia om fantasins kraft och förmåga att övervinna såväl glömskan som döden. På ett överraskande sätt väver hon samman syskonen Brontës fantastiska världar med J.R.R. Tolkiens, hundra år senare. Blåst! är en hyllning till litteraturens förmåga att sudda ut gränser mellan dröm och vaka, mellan nu och då.

Eva-Marie Liffner har tidigare varit verksam som journalist och har belönats med ett flertal priser för sitt författarskap, bland annat Polonipriset för sin debut Camera (2001) och Göteborgs-Postens litteraturpris 2012. Hon har nominerats till Augustpriset två gånger, för romanerna Imago (2003) och Lacrimosa (2011). Blåst! är hennes femte roman.

En klar femma!

Yukiko Duke, SVT Gomorron Sverige

2012 fick Eva-Marie Liffner GP:s litteraturpris ”för en berättarkonst som med sinnrik fiktion och historisk inlevelse fångar människans gåtfulla förvandlingar”. Hade motiveringen inte redan varit formulerad, kunde jag använt den för att berätta om hennes nya roman ’Blåst!’. Nu får jag istället återanvända den.

Ingrid Bosseldal, Göteborgs-Posten

Med sina fyra tidigare romaner, senast den Augustprisnominerade ’Lacrimosa’ (2011), har hon mutat in ett helt eget hörn i den svenska samtidsprosan. Hennes geni ligger där skrönan, detektivhistorien, den språkliga maskeraden och den historiska romanen möts, en korsväg där hon står praktiskt taget ensam och pekar ut vägen fram för den moderna romanen. /…/ Berättelsen rör sig vilt genom både tid och rum, verklighet och fantasi.

Amanda Svensson, Helsingborgs dagblad

ett äventyr att dras med i

Kristian Ekenberg, Sundsvalls tidning

Liffner leker med texten och läsarna. Resultatet är en hybridroman som blandar fantasy med spökballader, kontrafaktiska biografier och Umberto Ecos postmoderna skattjakter. /…/ Man kan läsa ’Blåst!’ som en berättelse om fantasin i sig. Vad den är, varför den behövs, och hur den uppkommit. Som ett bålverk mot förgängelsen.

Jens Christian Brandt, Dagens Nyheter

Här finns hela tiden en skevhet, en dubblering eller dubbelexponering mellan det realistiska och en värld utanför eller innanför den. Och allt handlar om skapande och lek. Liksom barnen Brontë skapade sitt land Gondal och Tolkien sitt Midgård så inbjuds läsarna att utifrån Liffners bok bygga sitt eget landskap. /…/ tar man sig tid att sjunka ner i berättelsen har man ett storartat läsäventyr framför sig.

Maria Ehrenberg, Kristianstadsbladet

Är det tänkbart att Tolkien inspirerades till sina fantasyromaner av syskonen Brontë? Eva-Marie Liffner går både ett och två steg längre i sin nya roman ’Blåst!’. Det är en svindlande fantasi med tidsresor och spöken /…/ raffinerad och fängslande

Björn Kohlström, Jönköpings-Posten

’Blåst’ är underbart svindlande läsning, fullpepprad av litterära referenser. Mumma för en gammal litteraturvetare!

Susanne Sterner, Västerviks-Tidningen

Det är få författare som jag läser med en sådan koncentration att jag liksom fastnar och bara precis kippar efter luft innan jag förvinner ned i boken igen. /…/ [’Blåst!’] är fantastisk. Läs!

Elisabeth Östnäs, nättidningen Alba

”Eva-Marie Liffner skriver om af Chapman (1721-1808) som i en roande skepparhistoria, mustigt och fyllt med historisk ackuratess. /…/ Vem kan segla lyckas både vara ett fantasteri och en levnadsbeskrivning. /…/ Olika verkligheter vävs ju samman i en kavalkad över ett långt och extraordinärt yrkesliv i krigets och vetenskapens tjänst. Bara att njuta av färden.”Aftonbladet

”Mästerligt och stilsäkert om Fredric af Chapman. Eva-Marie Liffners nya roman är ett muntert mästerstycke om en riktig krutgubbe.”Arbetarbladet

Mitt i Stockholm, vid Skeppsholmen, ligger sedan åttio år tillbaka en fullriggare från sent 1800-tal vid kaj, numera inredd som vandrarhem. af Chapman är ett av Stockholms verkliga landmärken. Men namnet har nästan blivit som en barnramsa, något som tömts på innehåll. Vem var egentli­gen af Chapman?

Fred Chapman var en slug karl, född i Göteborg 1721, en av 1700-talets nya män, en klassisk homo novus som drog fördel av tidens krig. Han var tidens store skeppsbyg­gare, en modern vetenskapsman och nytänkare, men med tillräckligt mycket gammal kunskap om att följa havet och vågorna och inte styra alltför mycket, för sådant kan vara farligt.

Eva-Marie Liffners nya roman Vem kan segla försöker få fatt i människan Fred Chapman, innan han blev ”af” och stelnade som marmorbyst. Resultatet är ett slags saga, en ”tall yarn” om en ung och en gammal man, en karl med kappor att vända, höga damer och herrar att tjäna, förmodligen alltid med ett skarp öga på sitt eget avance­mang. Den nya staden Karlskrona, först knappt mer än en hamn, en sjöfästning, växer som en kuliss bakom de nya herrarna till en anspråksfull stad, noga planerad för makt och sjökrig.

”Eva-Marie Liffner är sig lik. Att läsa en roman av henne innebär att - från första raderna - kastas bakåt i tiden, insupa dofter, se dåtida miljöer framför sig, höra den tidens språkbråk. /../ Det som än en gång fascinerar är hur Eva-Marie Liffner så fritt och burdust osentimentalt lappar ihop verklighet och fiktion. Det bestående är att få vara där i det förflutna, i stämningarna.” Svenska Dagbladet

”Vad gäller det där detaljarbetet är Liffner suverän, det visar hon än en gång i sin nya roman Vem kan segla. Hon är också en av de bästa beskrivarna i riket och de avsnitt där hon återskapar landskap, städer, hus och miljöer är rena trolleriet. Allt flammar upp och man känner hur tiden svävar emot oss. Vi står där i stanken och trivs.”Dala-Demokraten

”Liffner klär tung research i festdräkt; hennes prosa är doppad i tidens saltstänk och arrakpunsch. Det sägs att en bra skribent ska få fakta att dansa. Liffner lyckas får historiens marmorbyst och bokstavligt talat grå eminenser att svänga loss i en vildsint sjöfararumba.”Blekinge Läns Tidning

”Liffner har en osviklig förmåga att frammana historiska scenerier där ingen tidsmarkör är betydelselös.”Göteborgs-Posten

”ett språk som det både doftar och sjunger om.”Kristianstadsbladet

”Eva-Marie Liffner skriver om af Chapman (1721-1808) som i en roande skepparhistoria, mustigt och fyllt med historisk ackuratess. /…/ Vem kan segla lyckas både vara ett fantasteri och en levnadsbeskrivning. /…/ Olika verkligheter vävs ju samman i en kavalkad över ett långt och extraordinärt yrkesliv i krigets och vetenskapens tjänst. Bara att njuta av färden.”Aftonbladet

”Mästerligt och stilsäkert om Fredric af Chapman. Eva-Marie Liffners nya roman är ett muntert mästerstycke om en riktig krutgubbe.”Arbetarbladet

Mitt i Stockholm, vid Skeppsholmen, ligger sedan åttio år tillbaka en fullriggare från sent 1800-tal vid kaj, numera inredd som vandrarhem. af Chapman är ett av Stockholms verkliga landmärken. Men namnet har nästan blivit som en barnramsa, något som tömts på innehåll. Vem var egentli­gen af Chapman?

Fred Chapman var en slug karl, född i Göteborg 1721, en av 1700-talets nya män, en klassisk homo novus som drog fördel av tidens krig. Han var tidens store skeppsbyg­gare, en modern vetenskapsman och nytänkare, men med tillräckligt mycket gammal kunskap om att följa havet och vågorna och inte styra alltför mycket, för sådant kan vara farligt.

Eva-Marie Liffners nya roman Vem kan segla försöker få fatt i människan Fred Chapman, innan han blev ”af” och stelnade som marmorbyst. Resultatet är ett slags saga, en ”tall yarn” om en ung och en gammal man, en karl med kappor att vända, höga damer och herrar att tjäna, förmodligen alltid med ett skarp öga på sitt eget avance­mang. Den nya staden Karlskrona, först knappt mer än en hamn, en sjöfästning, växer som en kuliss bakom de nya herrarna till en anspråksfull stad, noga planerad för makt och sjökrig.

”Eva-Marie Liffner är sig lik. Att läsa en roman av henne innebär att - från första raderna - kastas bakåt i tiden, insupa dofter, se dåtida miljöer framför sig, höra den tidens språkbråk. /../ Det som än en gång fascinerar är hur Eva-Marie Liffner så fritt och burdust osentimentalt lappar ihop verklighet och fiktion. Det bestående är att få vara där i det förflutna, i stämningarna.” Svenska Dagbladet

”Vad gäller det där detaljarbetet är Liffner suverän, det visar hon än en gång i sin nya roman Vem kan segla. Hon är också en av de bästa beskrivarna i riket och de avsnitt där hon återskapar landskap, städer, hus och miljöer är rena trolleriet. Allt flammar upp och man känner hur tiden svävar emot oss. Vi står där i stanken och trivs.”Dala-Demokraten

”Liffner klär tung research i festdräkt; hennes prosa är doppad i tidens saltstänk och arrakpunsch. Det sägs att en bra skribent ska få fakta att dansa. Liffner lyckas får historiens marmorbyst och bokstavligt talat grå eminenser att svänga loss i en vildsint sjöfararumba.”Blekinge Läns Tidning

”Liffner har en osviklig förmåga att frammana historiska scenerier där ingen tidsmarkör är betydelselös.”Göteborgs-Posten

”ett språk som det både doftar och sjunger om.”Kristianstadsbladet