Eva Sjöstrand - Böcker

Gotlands medeltida kyrkor är ett av Sveriges främsta kulturarv. Munkar och gutar byggde nära etthundra kyrkor på ön i yttersta havet, kyrkor som stått i snart tusen år. Kyrkorna är ett levande kulturarv där människor möts; församlingsbor, forskare, besökare. Varje kyrka är unik, med en egen konstskatt och en egen historia. Här skildras öns landsortskyrkor i bild och ord.

While the Icelanders wrote their stories in words, the Gutes carved theirs in images. The picture stones of the island are unique, everlasting memorials, but what do they relate? In “A Gotlandic Edda” the essence of nine picture stones is interweaved with mythology, the Gotlandic and Icelandic sagas. And with Gotland of today, where cowslips bloom and small lambs gambol in the meadows surrounded by age-old drystone walls, where the ancient gods have retained their power over human thoughts and where Antiquity is never far-off. När islänningen skrev sina berättelser ristade gutarna sin värld i bilder. Öns bildstenar är unika kraftfulla minnen, men vad berättar de? I »En gotländsk Edda« vävs betydelsen i nio stenar samman med mytologi, de gotländska och isländska sagorna. Och med dagens Gotland, där gullvivan blommar och lammungar skuttar i hagar omgärdade av uråldriga stentun, där de gamla gudarna har behållit sin makt över människors sinnen och där forntiden aldrig är avlägsen.

Lägg örat mot gatstenen i Visby. Lyss till klappret av hästars hovar, till generationer av skuttande barn, till Visbybors steg, lätta som tunga. I flera tusen år har denna plats på jorden varit bebodd. Här har tänkts miljoner tankar. Några ryms i »Örat mot stenen« där två infödda Visbybor i slutet av 1900-talet skildrade sin hemstad. Henry Hallroth, mångårig teckningslärare och modellbyggare vid länsmuseet Gotlands Fornsal, målar i boken sin stad i akvarell. Eva Sjöstrand, författare, journalist och producent vid Sveriges Radio, berättar i ord om människor som en gång levat och verkat i Visby. »Örat mot stenen« gavs ut första gången 1998, den kommer här i reviderad upplaga med minnen från ett Visby som inte längre finns.

Det här är berättelsen om Mästermyr, sedan urminnes tider ett omfattande sjölandskap på södra Gotland, del av en farled tvärs över ön. Fornborgar ligger som ett pärlband kring myren, marken har gömt några av vårt lands finaste fornfynd. I början av 1900-talet beslutade sig markägarna för att dika ut, ett kostsamt företag som delade bygden. I sju år grävde hundratals rallare två mil kanaler – för hand. Träsken tömdes, fisk och fågel försvann. Landskapet förändrades. Vattnet, som så väl behövts idag, strömmade ut i Östersjön. Illustrationer Anne Nilsson Formgivning Christer Jonson

Kvinnors sysslor lämnar inga spår inga stenbrott, inga kalkugnar, inga fotografier Tvätt, vedhuggning, vattenhämtning stampandet hemma så länge hon orkade Trollandet att få slanten att räcka, maten att smaka kläderna att hålla och lappas igen Hide är ett övergivet stenbrott, numera kulturbrott på Gotland. Den engelska betydelsen av ordet stämmer, för brottet gömmer sin historia. Eva Sjöstrand skildrar den i poesisviten - i lika många satser som människans sinnen. Med Nätterna var våra som grund funderar hon över vad människor såg, hörde, kände, hur det lät och luktade i stenriket - och hur de använde sitt sjätte sinne för att förändra världen. Världen ständigt stadd i förändring I tiden, en oändlig ström påminnande om kärleken För det ska kärlek till att åstadkomma något stort Kärlek och fantasi att tänka den enda moderna tanken: alla människors lika värde Mod att tänka sakers tillstånd annorlunda Boken är illustrerad med Anne Nilssons kraftfulla träsnitt, formgiven av Christer Jonson och eftersom originalupplagan tryckt av Malmgrens på Fårö 2004 snart sålde slut är den återutgiven av Wessmans Musikförlag 2015.

Blek vintersol strålar över Vike, minnesgården i Boge på Gotland där tiden stannat. Författaren Eva Sjöstrand öppnar i den nya poesisviten som en spricka i tiden, kisar; ser flera generationer Vikefolk böjda över åkern, hör kyrkklockan kalla på avstånd, ser koleraflaggan vaja på Enholmen. Tillsammans med konstnären Anne Nilsson undersöker hon det möjliga i det som hänt. Vike är en poetisk berättelse om en bygd och dess människor, deras tankar och minnen, allt utsökt formgivet av bokformgivarnas nestor Christer Jonson.

»Ta golven medan du vilar dig!« Så löd en sen kvällsorder från husmor till piga. Natten var den enda egna tid pigan hade för sig själv. I boken berättar tio gotländska kvinnor om en vardag, fylld av hårt arbete. En vardag som var mångas för inte särskilt länge sedan och så vanlig att få tyckte den var något att orda om. Men berättelserna finns och lever i »Nätterna var våra« baserad på intervjuer med kvinnor kring stenbrotten 1979. Många år senare illustrerades Eva Sjöstrands berättelse med träsnitt av Anne Nilsson, formgavs av Christer Jonson och publicerades av Malmgrens förlag på Fårö 1996. När boken kom levde ännu två av kvinnorna. Idag har alla försvunnit in i tystnaden. Originalutgåvan belönades med Svensk Bokkonst.och sålde snart slut. Wessmans Musikförlag har låtit trycka boken 2017 på nytt. Kvinnornas berättelser i Nätterna var våra ligger till grund både för Eva Sjöstrands poesisvit Hide och det succéartade Hide – ett rockdrama som sattes upp i Hide Kulturbrott 2012. Utdrag ur berättelserna finns också i utställningen på Bläse Kalkbruksmuseum.

År 1917 öppnade mästerfotografen Henning Svensson fotoateljé i Hemse på södra Gotland. Ateljén gick i arv från far till son. Hit kom sudergutar i alla åldrar för att porträtteras av Henning och sonen Lasse, till vardag som till fest. I ateljén har tiden hejdats, gång på gång. Boken visar ett hundratal frusna ögonblick, berättar ateljéns historia som också är historien om sudret och dess människor under ett gånget nittonhundratal.

Gotlands medeltida kyrkor är ett av Sveriges främsta kulturarv. Munkar och gutar byggde nära etthundra kyrkor på ön ytterst i havet, kyrkor som stått i snart tusen år. Kyrkorna är ett levande kulturarv där människor möts; församlingsbor, forskare, besökare. Varje kyrka är unik, med en egen konstskatt och en egen historia. Här skildras öns landsortskyrkor i bild och ord.

Gotland’s medieval churches form one of Sweden’s legacies. Monks and Gutes built almost one hundred rural churches on Gotland. They have remained standing for nearly one thousand years, a vibrant cultural heritage, a meeting place for congregants, scholars, visitors. Each one is unique, with its own art treasures and history, presented here in photographs and words.

I Kvinnfolk vid Petes letar författaren Eva Sjöstrand spår av gångna seklers människor där Gotland är vackrast, vid Petes i Hablingbo. Där stranden närmast omärkt övergår i hav har människor byggt och strävat i långa tider. Tänk vad mycket de kunde; så, sy, skörda, mjölka, sticka, fostra, snickra – i deras slitsamma tillvaro fanns också plats för sång och glädje. Kvinnfolk vid Petes är en poetisk betraktelse över livet i en gotländsk strandsocken, illustrerad med konstnären Anne Nilssons kraftfulla träsnitt, mästerligt formgiven av bokformgivarnas nestor Christer Jonson.

OM KLOCKRENT berättar hur en sagolik idé blev verklig: att spela en komponerad konsert på Gotlands alla över 200 kyrkklockor. En junidag 2013 visade 250 gotlänningar att också en liten plats kan ha en stor röst. Klockrent klingade över världen och borrade sig djupt in i människors sinne. Den storartade klangupplevelsen i tid och rum följer med boken. Till boken hör ett USB-minne med ljudupptagningar och bildspel.

På Visbys gator gingo överallt fattiga flickor omkring med armodets och eländets stämpel på sina ansikten och anropade de förbigående om en skärv, eller också stodo de med tårar i ögonen utanför de förmögnas dörrar. Tillvaron var eländig i Visby 1823, då en skara kvinnor med föresatsen "att göra gott" startade vad som idag är landets äldsta kvinnoförening, Fruntimmerssamfundet i Visby. Syftet var från början att lindra nöd och ge stadens fattiga flickor utbildning. Under de två sekler Samfundet verkat har flickors och kvinnors sysslor, möjligheter och rättigheter radikalt förändrats. Eva Sjöstrand skildrar tvåhundra år av gotländsk kvinnohistoria-fram till dagens Fruntimmerssamfund, som verkar för att stödja kvinnors utbildning, utveckling och för att rädda textilt hantverk undan glömska.

Undrar om jag kan flyga är en fundering och här ett konstnärsporträtt av Anne Nilsson, född i väst, bosatt långt i öst, Sysne vid Gotlands östra kust. Där har hon sin ateljé, sin fristad, det rum där hon helst vill vara; skapa, tänka, bara finnas. Och se tillbaka på ett långt liv där hon fått göra det hon ville, ägna sig åt konst. Författaren Eva Sjöstrand och Anne har samarbetat i trettio år. I deras nionde bok tillsammans tecknar Eva ett porträtt av en konstnär med en styrka likt tigerns. Skildrar hur Anne dansar in livsandar i sitt måleri, fångar närvaro, djup i sin grafik och förmedlar sinnlig växtkraft i en bit betong, ett vardagsmirakel. Följ med in i ateljén vid Sysne, i Grafikverkstaden i Visby och i ett unikt sätteri i en Fårölada där Annes bilder och Evas texter vävs samman till en berörande helhet.

När islänningarna skrev sina berättelser ristade gutarna sin värld i bilder. Öns bildstenar är unika kraftfulla minnen, men vad berättar de?I "en gotländsk Edda" vävs betydelsen i nio bildstenar samma med mytologi, de gotländska och isländska sagorna. Och med dagens Gotland, där gullvivan blommar och lammungar skuttar i hagar omgärdade av uråldriga stentun, där de gamla gudarna har behållit sin makt över människors sinnen och där forntiden aldrig är avlägsen.