Eva Staaf – författare

Pavlos föräldrar säger att de ska skiljas. Pavlos hela värld går itu och tillsammans gråter de så mycket att det inte går att fatta hur någon ska bli glad igen.Pavlo berättar det för bästa vännen Peg när de vispar pannkaksmet. Det här känns som jag , säger han och knäcker ett ägg mot bunkens kant. Då är jag bunken , svarar Peg, som tar emot både ägg och skal, och pillar upp varenda liten flisa ur smeten.När Pavlo och Peg pratar om jobbiga saker blir det som är krångligt tydligt och klart. Som att man får bryta ett löfte om det man lovat gör en ledsen. Eller att det aldrig är ett barns fel om föräldrarna vill skiljas. Det visste Pavlo inte helt säkert innan.

Det nya livet blir så småningom också vardag och vi följer Pavlo när han flyttar, köper tapeter och börjar boa in sig i de nya hemmen.Parallellt berättar sju av Pavlos kompisar sina insiderstories om föräldrarnas skilsmässor. Kompisarna är som de flesta barn, ärliga och osentimentala. Centralt i Eva Staafs barnperspektiv är fokuset på° barnens förmåga att registrera och förstå, särskilt i känsliga lägen. Barn vet ofta allt, men håller inne med mycket för att de älskar sina föräldrar.Med känsla för mänskliga svagheter och behov skapar Eva Staaf rader av fina andningspauser i berättelsen. Humorn finns alltid nära till hands hos hennes karaktärer och är ofta bästa boten mot låsta situationer.

Det är bra för Pavlo att se vilka vägar kompisarnas skilsmässor tagit, insikterna gör hans egen situation mindre jobbig. Vad man behöver mest när livet stannar upp, är närhet, vänskap och någon att prata med. Då klarar man det mesta.Så är det för Pavlo, till sist har han två nya hem i två olika hus. Han kan se båda från Pegs lägenhet. Allt känns okej och han har hittat sig själv igen.Detta är en av de viktigaste skilsmässoböcker för barn som gjorts. Den ger nya perspektiv, har ett klokt och hoppfullt budskap och mycket fina illustrationer.

På allas krokar hänger en tjusig inbjudan till Kittys kalas. Alla blir glada. Alla ska gå. Allt det roliga börjar på lördag klockan två. Men på Allis krok finns ingen inbjudan. Den kanske har trillat ner på golvet, eller glidit in i stöveln? Men nej. Det har den inte, för den finns inte ens.Allis dras som en magnet till kalashuset på lördagen. Det lyser och kryllar av glitter och glam. Där inne äter de tårta säkert och Allis känner hur tårtan hon inte äter, gör ont i magen.I parken frågar kompisen Petrik varför hon inte är på kalaset. Men Allis kan inte svara på det. Petrik kan förstå, en gång blev alla utom han valda till en fotbollsmatch, varför vet han inte. Och grannen Bogdan, som är ute och joggar, berättar att på hans jobb fikar dom utan att säga till. Varför vet inte heller han.Från en gamlis på en bänk får Allis höra att många som inte får vara med gör storverk under tiden. Och det är visst precis vad Allis gjort av bara farten medan dom pratar.För när kalasbarnen myllrar ut ur huset ropar dom: Har du byggt en koja Allis? Vi kommer!Men vid kalashuset står Kitty är ensam kvar och tittar ner på sina skor. Får jag vara med, frågar hon försiktigt. Valet är lätt och svaret känns rätt: Så klart du får, säger Allis.Böcker som denna gör oss rikare. Vi växer med Allis. När berättelsen är slut är vi Allis och hennes erfarenhet är vår.

Tilly bor i ett hus där hon är van att bo, för hon har bott där sen hon föddes. Hon vet inte exakt hur det är att bo någon annanstans. Tillsammans med Tage funderar hon på hur det skulle vara att vara någon annan. Har de tur kanske de kan få veta det.

Tilly vet inte exakt hur det är att vara någon annan. Tillsammans med Tage tar hon reda på det.Eva Staaf och Emma Adbåge har skapat en knivskarp och rolig bilderbok med ett samhällskritiskt barnperspektiv. Den berör alla och är ett nytt och brännande och inslag i bilderboksgenren.Eva Staaf, prisbelönt radioregissör och ljudberättare, debuterar som barnboksförfattare. Emma AdBåge är en av de mest uppmärksammade illustratörerna i en ny tecknargeneration.Tilly som trodde att ... nominerades till Augustpriset 2014.

På allas krokar hänger en tjusig inbjudan till Kittys kalas. Alla blir glada. Alla ska gå. Allt det roliga börjar på lördag klockan två. Men på Allis krok finns ingen inbjudan. Den kanske har trillat ner på golvet, eller glidit in i stöveln? Men nej. Det har den inte, för den finns inte ens. Böcker som denna gör oss rikare. Vi växer med Allis. När berättelsen är slut är vi Allis och hennes erfarenhet är vår.