Evelina Varas – författare

Boken bakom rubrikerna. Evelina Varas bok förtjänar att läsas sådan den är - som en lång sorgsen dikt utan sanningsanspråk. Det är en fiktiv berättelse som utspelar sig i verklighetens landskap.

Ett hopkok men också sanningen. Inte en strategisk bok. Men sanningen.

En diktsvit om strandliv, sorg och sockerchocker. Med naivistisk ton utforskar Evelina Varas föräldraskapets utmarker.

Det går inte att säga något om den här boken. Den stod karvad i evigheten innan den skrevs. Den skrevs för att den måste skrivas, inte av någon annan anledning. Poeten förbehåller sig rätten att hålla käften. Den här boken är din vän i natten, som den var en vän medan den skrevs, någon att hålla i handen. Vi är så många som ligger vakna och önskar att vi inte var ensamma. Men det är vi. Tills någon ropar oss inåt, hemåt. Men vad boken är. Det går inte säga någonting om det. Den är vad den måste vara, och det är allt den är. Allt är den, som vi alla är allt och ingenting, om vi vågar vandra nära gränsen.

"Bortom hennes tystnad ligger skogen och ruvar i vinden men jag vet ingenting om det; ett barn känner bara till sin mors laster, aldrig hennes fantastiska synder." Moderstystnaden kan vara obehaget som uppstår i efterdyningarna av det onämnbara, när gränsen för socialt inhamrade versioner överskridits. Den kan också motsvara moderns lek med döden, utebliven kärlek, bristfällig vanmakt, idogt kaos, äppelkindad ondska, latent förlust, sensuell vånda, pyroteknisk omvårdnad, tungfotat vansinne eller en utnött sorg. Moderstystnaden är en lyrisk novellsamling av Evelina Varas.

Socialdjuret är en diktsamling med texter som publicerats på sociala medier under de senaste åren. Socialdjuret är också skamlöshetens bok som speglar den reproducerade självgodheten hos en tvivlande poet, det vill säga: dubbelheten i skapandet, där Hybris och Självhat ständigt hånglar upp varandra mot väggen. Socialdjuret är ett tidsdokument och en resa. En sorts klippbok över vem den skrivande människan varit och är och kunde blivit. När känslorna förväntades tigas ihjäl klev Socialdjuret istället fram och talade, med den angelägna men splittrade rösten hos en kvinna som tillhör flera olika arter. Resultatet finns samlat här.

"Bortom hennes tystnad ligger skogen och ruvar i vinden men jag vet ingenting om det; ett barn känner bara till sin mors laster, aldrig hennes fantastiska synder."Moderstystnaden kan vara obehaget som uppstår i efterdyningarna av det onämnbara, när gränsen för socialt inhamrade versioner överskridits. Den kan också motsvara moderns lek med döden, utebliven kärlek, bristfällig vanmakt, idogt kaos, äppelkindad ondska, latent förlust, sensuell vånda, pyroteknisk omvårdnad, tungfotat vansinne eller en utnött sorg.Moderstystnaden är en lyrisk novellsamling av Evelina Varas.

Socialdjuret är en diktsamling med texter som publicerats på sociala medier under de senaste åren. Socialdjuret är också skamlöshetens bok som speglar den reproducerade självgodheten hos en tvivlande poet, det vill säga: dubbelheten i skapandet, där Hybris och Självhat ständigt hånglar upp varandra mot väggen.Socialdjuret är ett tidsdokument och en resa. En sorts klippbok över vem den skrivande människan varit och är och kunde blivit. När känslorna förväntades tigas ihjäl klev Socialdjuret istället fram och talade, med den angelägna men splittrade rösten hos en kvinna som tillhör flera olika arter. Resultatet finns samlat här.

Diktsamligen Männen består av fyra långa dikter som hör samman i en svit, vilken beskriver fyra olika relationer till fyra olika män - men egentligen handlar boken om kvinnor. De beter sig inte som kvinnor och mödrar förväntas att göra. De är arga och obehagliga. Alkoholister. Nutidens hysterikor. Det enda vett som finns kvar. Boken handlar om hur kvinnor förälskar sig för den de hoppas att objektet för kärleken ska göra dem till, fastän dessa kvinnor till slut alltid inser att de sitter fastlåsta i sitt eget utslitna narrativ. Boken kan läsas som att det är samma kvinna som talar i samtliga fyra delar, utifrån tystnaden mellan nätter, utan att veta vad det är hon säger. Hon säger bara allting som måste sägas, sådant som rör sig i hysteriska kvinnors liv. Hysterin framträder som den enda rimliga reaktionen på rakt igenom orimliga förväntningar. Om språket är räddningen är även räddningen en lögn.

Det går inte att säga något om den här boken. Den stod karvad i evigheten innan den skrevs. Den skrevs för att den måste skrivas, inte av någon annan anledning.Poeten förbehåller sig rätten att hålla käften.Den här boken är din vän i natten, som den var en vän medan den skrevs, någon att hålla i handen. Vi är så många som ligger vakna och önskar att vi inte var ensamma. Men det är vi. Tills någon ropar oss inåt, hemåt.Men vad boken är. Det går inte säga någonting om det. Den är vad den måste vara, och det är allt den är. Allt är den, som vi alla är allt och ingenting, om vi vågar vandra nära gränsen.

Diktsamligen Männen består av fyra långa dikter som hör samman i en svit, vilken beskriver fyra olika relationer till fyra olika män - men egentligen handlar boken om kvinnor. De beter sig inte som kvinnor och mödrar förväntas att göra. De är arga och obehagliga. Alkoholister. Nutidens hysterikor. Det enda vett som finns kvar. Boken handlar om hur kvinnor förälskar sig för den de hoppas att objektet för kärleken ska göra dem till, fastän dessa kvinnor till slut alltid inser att de sitter fastlåsta i sitt eget utslitna narrativ. Boken kan läsas som att det är samma kvinna som talar i samtliga fyra delar, utifrån tystnaden mellan nätter, utan att veta vad det är hon säger. Hon säger bara allting som måste sägas, sådant som rör sig i hysteriska kvinnors liv. Hysterin framträder som den enda rimliga reaktionen på rakt igenom orimliga förväntningar. Om språket är räddningen är även räddningen en lögn.

Sex poeter, en årstid. Poesiwerken är en vildvuxen förening med förgreningar överallt i Göteborgs poetiska rännsten. Vi lever för poesin och werkar för att sprida den, eftersom vi anser att poesi är en konstform för alla. Nu har vi samlat några av våra ord i denna antologi, att läsa, sprida, sortera, citera, förbanna, älska, hata, vidimera eller konfiskera alternativt allt på samma gång.

Under sommaren 2019 förde Evelina Varas dagbok, bland annat om livet som rännstenspoet i Haga i Göteborg. Hon satt på gatan med sin skrivmaskin och erbjöd gratispoesi till förbipasserande, som fick välja tre ord var att stoppa in i dikten. Men boken handlar egentligen inte om det. Den handlar om slitningen mellan identiteter: att försöka leva upp till bilden av den spirituella bohemen och goda småbarnsmodern på samma gång, att alltid vara lite fel överallt. Ständigt i ofas och ändå övertygad om nödvändigheten med att skriva - bara det. Att hela tiden fortsätta skriva. Så Evelina Varas skrev, maniskt, dag ut och dag in, såväl som på kvällarna och nätterna, sommaren igenom. Resultatet är en brutalt ärlig loggbok över ett skrivande liv, en sorts manifest och tillika sorgesång; en elegi över den sommar som hela tiden tycktes pågå i sin mest intensiva form, men ändå aldrig riktigt blev av.

ta mig hem på alla sätt min formlösa själ behöver en säng Det här är lika mycket en poetisk resa som en bön. Diktjaget rör sig genom det avskalade vinterlandskapet, och låter förtvivlan skymta fram mellan raderna. Det finns en dotter och en tillfällig älskare ("han"), men mest påtaglig är frånvaron av det "du" som omnämns några gånger. Vem är du? Kanske en människa, eller en högre makt. Trots tillvarons omöjlighet förmedlar texten ett sorts hopp om ljus. Evelina Varas har under de senaste åren utkommit med ett flertal böcker. Det här är hennes underligaste - men kanske också mest renodlade - bok, hittills.

En diktsvit om det ekonomiska systemet och aborter. Evelina Varas går som vanligt djup in i livets skärningspunkter och viker inte undan för smärtan. En sorglig men också vild bok, som hela tiden söker efter ett giltigt språk för att bemästra det obegripliga.

Sommaren är alltid densamma, ändå är den sig aldrig lik. Så kan bokens strävan efter att inringa det ogripbara kanske sammanfattas. Evelina Varas har än en gång tagit sig an uppdraget att försöka fånga en årstid, genom att vistas i den och beskriva vad hon ser, men dagboken sträcker sig utanför dessa ramar och blir till en fråga om skrivandets och livets premisser. Alltmedan solen kastar sina obarmhärtiga strålar över människorna. Sommardagbok -22 är den andra delen i Evelina Varas sommardagboksprojekt, som började med Sommardagbok -19. Utgiven av Poesiwerken Publishing.

Tal är en ödesmättad diktsvit med hög densitet. Den söker efter något i skogen, på stigarna, men kanske var allt förlorat från början. Med lätt hand och kärva ordval tecknar Varas bilden av "en gladare sommar" som är misstänkt lik sorg. Stilen är luftig och lämnar mycket utrymme åt läsarens tankar, men teman som förälskelse och lögn och framförallt förälskelsens lögner präglar onekligen den här poetiska utflykten till ett svunnet landskap. Evelina Varas är poet och författare och har tidigare utkommit med ett flertal titlar på Poesiwerken Publishing och andra förlag.

Sommardagbok -25 är den tredje delen i Evelina Varas livstidsprojekt, att föra dagbok var tredje sommar. Den kretsar kring omsorgen om en bebis och vanmakten i de repetitiva sysslorna – men också kring kärleken.