Evert Taube – författare

I denna samling med 30 berättelser handlar Evert Taubes många historier om uppväxten på Vinga fyr i Göteborgs skärgård, om tiden som konstnärselev i Göteborg och Stockholm, innan han mönstrade på fartyg ut på haven. Då bar det iväg till Buenos Aires och Argentina, där han bosatte sig under fem år bland annat på Pampas.

Hemkommen till Sverige igen gjorde han sin bokdebut med novellsamlingen "Inte precis om kvinnorna", sex av berättelserna finns med här. Året därpå gavs hans första vissamling ut, "Sju sjömansvisor och Byssan lull".

Nationalskalden Evert Taube har givit oss mycket atmosfär i sina visor. I dessa 30 berättelser ger han oss nya sidor av sitt innehållsrika konstnärliga liv i unga år. Hans inspiration kom ofta från Bohuslän, Argentina, Stockholms skärgård, Montparnasse och Toscana.

Ur Claes Hylingers förord: "Taube skrev aldrig någon självbiografi. Hans 'självbiografi' ligger utspridd i ett tjugotal prosaböcker och några hundra visor och dikter. Konsten att fånga en läsare kunde han från början."

Axel Evert Taube föddes i Göteborg 1890. Han var fjärde barnet till överlotsen Carl-Gunnar Taube på Vinga fyr och hans maka Julia Sofia Jakobsdotter. 1908 gick han till sjöss första gången. Sedan etablerade han sig efter hand som både trubadur, konstnär och författare. 1925 gifte han sig med Astri Bergman. 1976 avled nationalskalden Evert Taube, 86 år gammal. 

Sjungande en normandisk visa i taxin från flygfältet anländer Evert Taube till sitt älskade Paris. Chauffören stämmer in – det är betecknande för Taubes förmåga att snabbt bli hemmastadd och få kontakt. Hotellgästen på Boulevard Raspail är snart som fisken i vattnet, du och bror med hela kvarteret och en given samlingsfigur på vänstra strandens boulevardserveringar. Men Paris är bara en utgångspunkt för andra resor i tid och rum: den franska provinsen och den franska historien, ja, bort över haven till Guatemalas hidalgoättlingar och indianer. "De fyra vindarnas gata" är en adress med täckning för sitt symboliska namn, ett passande hemvist för en diktare med mera luft under vingarna än de flesta.

Det äventyrets Argentina som här skildras är det som Evert Taube själv upplevde i seklets början – den romantiska frihetens, passionsdramernas och de stora slätternas musikaliska och färgstarka värld. Vad Taube ger är ett sätt att leva, den fria artistens och gauchons stolta livsstil. Berättelsen har ett rikt mönster med många förgreningar, och Taube hanterar romanformen på ett mycket personligt sätt.

Don Diego Karlsson de la Rosa är en ung gaucho, ranchero, cirkusryttare, sjöman och äventyrare, en frisk romantiker och älskare av kvinnors skönhet. Hans far var den svenske sjökaptenen Karl Karlsson, också kallad Lejonmorr, hans mor en aristokratisk kreolska. Don Diegos liv är brokigt. När vi först möter honom sitter han i ett dystert argentinskt fängelse, häktad för mord på en cirkusdirektör. Senare dras han in i en vidlyftig grannfejd. Men det är kvinnorna och det fria gaucholivet som bildar själva ränningen i hans livs vävnad. Den vackra unga Moréna blir hans barndoms leksyster och hans ungdoms älskade. Men en oanad komplikation gör deras kärlek omöjlig. Det finns också andra unga kvinnor som dras till Don Diego, den förmögna grevinnan Térèse som blir hans beskyddarinna, en lindanserska som påstår att han är far till hennes barn, den aristokratiska Doña Beatrix de San Martin som är gift med en annan men älskar Don Diego.

Don Diego Karlsson de la Rosas roman andas Evert Taubes egen ungdomliga vitalitet, hans sinne för exotisk romantik och förmåga att fånga natur och människor. Dess berättarglädje är smittsam och kommer att ge Evert Taubes alla beundrare en uppfriskande läsupplevelse.

”En del av händelserna i denna bok utspelas i Najadernas Gränd. Men bokens titel syftar inte bara på denna verklighet, fastmer på att jag beständigt återkommer till sjöstäder som om mitt liv vore en återvändsgränd. Jag är väl minst lika hemma i Rom och Florens, på Pampas, i Panama och i Guatemala, som i Najadernas Gränd. Men det är i Najadernas Gränd som min lust att berätta blir väckt och tar form.”

Ur förordet

Författaren, vissångaren och konstnären Evert Taube (1890-1976) är en av de mest kända svenskarna. Han är en av våra stora prosaister – en reseskildrare av rang, en skicklig novellist och en romanförfattare som i decennier kämpade med romanformen. I Najadernas Gränd utkom första gången 1954.

”Föreställ er, att ni rymt från ett svenskt fartyg i utländsk hamn, utan pengar och utan legitimationspapper men med ett par styrmän och svenska sjölagens sex månader i hälarna, och ni skall förstå min tacksamhet mot missis Carlson.”

Författaren, vissångaren och konstnären Evert Taube (1890–1976) är en av de mest kända svenskarna. Han är en av våra stora prosaister – en reseskildrare av rang, en skicklig novellist och en romanförfattare som i decennier kämpade med romanformen. Taubes debutbok Inte precis om kvinnorna innehåller noveller och prosaskisser och utkom första gången 1918.

Många hundra gröna mil för oss trubaduren Taube i denna roliga memoarvolym – från sin barndoms Bohuslän med idyller, höststormar och skeppsbrott till yngligaårens hårda äventyrartid på Argentinas Pampas. Och vi får uppleva hans återseende med ungdomens tummelplatser och visans Carmencita på Sydamerika-resan 1945.

Många hundra gröna mil utkom 1951 och är en bok inte minst för den stora skaran beundrare av Evert Taubes visor. Den ger mycket av bakgrunden till dem och har samma färgstarka, generöst utportionerade ingredienser av bravur, spänning, humor och romantik!

”På en enda dag såg jag i denna märkliga stad alla förebilderna till modern västerländsk byggnadskonst, och vördnaden för Toscana behärskade mig hela dagen. När jag på gatan vände mig till en skolgosse och frågade var Piazza della Signoria låg och han på det vackraste språk och med en älsklig gest antydde riktningen, kände jag mig ett ögonblick alldeles lycklig.”

Författaren, vissångaren och konstnären Evert Taube (1890–1976) är en av de mest kända svenskarna. Han är en av våra stora prosaister – en reseskildrare av rang, en skicklig novellist och en romanförfattare som i decennier kämpade med romanformen. Oss emellan är en fristående fortsättning på Taubes reseskildring På böljan blå, i städer och på land och utkom första gången 1921.

”Om du vill se ett monument över de vackraste romantiska drömmar så måste du se Monaco, klippudden i Medelhavet, där en gudabenådad genovesare vid namn Fulco del Castello anno 1215 byggde en borg, som ligger där ännu. Jag såg den när månen gick upp ur Medelhavet och jag sade till fröken Blåklint:

– Är icke detta en dröm?

– Detsamma tänkte jag fråga dig, svarade fröken Blåklint.”

Författaren, vissångaren och konstnären Evert Taube (1890–1976) är en av de mest kända svenskarna. Han är en av våra stora prosaister – en reseskildrare av rang, en skicklig novellist och en romanförfattare som i decennier kämpade med romanformen. På böljan blå, i städer och på land utkom första gången 1920. I den skildrar han resor genom Spanien, Frankrike och Italien samt det första mötet med hans blivande fru – konstnären Astri Bergman, i boken kallad fröken Blåklint – på Café la Rotonde i Montparnasse, Paris.

”Tigerjägaren Ramón Ramirez vandrar hemåt till sin hydda vid Rio Priméros strand. Hela natten har han strövat i djungeln. Han har två skogsduvor i jaktväskan, men av puma eller tiger har han ej sett spår. Han är dyster till sinnes.”

Författaren, vissångaren och konstnären Evert Taube (1890-1976) är en av de mest kända svenskarna. Han är en av våra stora prosaister – en reseskildrare av rang, en skicklig novellist och en romanförfattare som i decennier kämpade med romanformen. På gott och ont utkom första gången 1927.

”Det var Rikard Lejonhjärta

Han kastar med kraft sitt spjut

och träffar hjärtat och svinet

det stupar med vrål och tjut.

Men så hedras frankernas konung:

Kung Filip, kom, ät och njut!”

Författaren, vissångaren och konstnären Evert Taube (1890-1976) är en av de mest kända svenskarna. Han är en av våra stora prosaister – en reseskildrare av rang, en skicklig novellist och en romanförfattare som i decennier kämpade med romanformen. Skådespelet Rikard Lejonhjärta och Filip II utkom för första gången 1970.

”Profilen av Vingalandet ter sig från öster som utbredda vingar. På dem står fyren och båken som ett gammaldags brudpar uppvaktat av en mindre figur som är lotsarnas västra utkik, en stuga byggd ovanpå ett lågt runt torn, ruinen av en nedlagd fyr. För dem som färdas i västerled är Vinga det första och sista de ser av Sverige.”

I den yttre skärgården väster om Göteborg ligger en flack klippö, genomskuren av bergsryggar och med vindpinade björnbärsbuskar i klippskrevorna. På denna ö tillbringade Evert Taube sin barndom då hans far var fyrmästare där, och i Västlig horisont (1957) återvänder han till Västkustens stormande hav och särskilda natur. Med sitt speciella språk målar Evert Taube här upp en bild av Bohusläns skärgård med dess originella folk, inrotade legender, karga öar och idylliska hembygd – en perfekt bok för varje Västkustseglare.