Frank Larsen – författare

Lera är bra till många saker. Toalettstolar och värmesköldar på rymdfarkoster till exempel. I mitt fall har jag använt leran som lagningsmedel till ett inre svart hål. Leran är i sanning mångsidig. Det är är en berättelse om lera: från sedimenterat berg till kruka. Det är också en berättelse om lerans resa från berget till mitt inre där den har fungerat som både svärd och sköld. Fonden för min berättelse är Färila under 1950-talet, Vägverket, Orsa Finnmark, Uppsala och Bollnäs. I boken finns också politiken, alkemiglädjen, the Duchess of Westminster och drömmarna, tankarna, färgerna, och inte minst - saknaden efter en pappa. Boken finns även att köpa på Stockholms Nationalmuseum. Alla mina glasyrrecept finns publicerade i boken.

Det är tidigt 50-tal i en liten Hälsingeby och en ny tid klappar på dörren. Frank är sju år, en utböling som pratar fint. Det går rykten i byn om honom och hans mor sedan hon återvänt efter en turbulent tid i Stockholm, utan make men med Frank i släptåg. Hon yrkesarbetar i hemmet, bär på en outtalad skam och håller sig därför på sin kant i byn. Det gör inte Frank. Utdrag: Vi gick tillsammans nerför trappan. Mor försvann in till köket och skafferiet för att hämta mjölkkrukan. Typiskt mormor att åka till Ers-Michels just idag. Tänk om Hjalmar inte är där! Mor kom ut nästan direkt med mjölkkrukan och en korg, som hon räckte mot mig. Här, ta den du. Bredvid varandra traskade vi förbi uthuset där min längdhoppsgrop låg i änden. Så fortsatte vi bort mot farbror Anderssons gård. Hur trivs du här på Mon då? frågade mor. Det är ju en månad sedan vi flyttade hem nu. Det är bättre här, svarade jag utan att tveka. I Sund-byberg fanns ju bara hyreshus och gator, nästan inget gräs alls. Missan skulle aldrig klara sig där. Och så fanns inte Älva. Mor skrattade till och vi gick vidare. Bokens omslag har gjorts av Isak Andersson.