Fredrik Brosché – författare

Varje människa längtar efter att finna sig själv. Bli äkta och förverkliga det som hon ytterst är ämnad att vara. Denna dröm har Gud väckt i oss eftersom vi är skapade till Hans avbild. Som den store Fiskaren använder Gud vår längtan för att få oss på kroken. Sakta och ömsint brukar Människofiskaren vinda in oss med sin långa fiskerev. Han drar mig med kärlekens lina i kallelsen och jag känner att jag höjs uppåt. Ljuvliga upplevelser av närhet, ljus och ledning kan krydda hungern efter Gud än mer. Men med sin rev vevar Gud också in mig i själens mörka natt. Det sker då Guds ljus faller över mina onda tankar, min ingrodda självcentrering i mitt gamla själv och jag trycks ner mot botten. Min tro på mig själv dödas. Jag kan öppna mig för bottenbrodern Kristus och uppstå i själens ljusa dag genom tro på hans ord. När jag hittar Gud hittar jag också mitt autentiska jag. Denna livsförvandling är det nav som Luthers spiritualitet kretsar kring. Den bekräftas och berikas av den andliga uppmuntran som Nådens ordning ger. Den samlingen av själavårdserfarenheter är värdefull än idag genom att den slår vakt om omvändelsen och det sanna självförverkligandet.

Många kristna har inspirerats av Ignatius av Loyolas Andliga övningar till att mer leva sig in i bibeltexterna med alla sinnen, känslor och all fantasi. De råd som upplevts som praktiskt användbara har man tagit till sig. Sedan har man gått förbi de anvisningar som känts mer tidsbetingade. Eftersom det som vi är ense om har prioriterats, utgör det urvalet ett slags Ignatius light. Men reformationen på 1500-talet uppstod eftersom det faktiskt fanns en väsentlig oenighet om rättfärdiggörelseläran. Under kurserna i ignatiansk vägledning brukar dock den teologiska frågan om skillnaden inte väckas. Därför har många i mötet med Ignatius teologi idag trott att enighet föreligger. Eller så har man bara blivit förbryllad: Vad har det blivit av olikheten gentemot evangelisk teologi? Författaren till denna skrift har under många år deltagit i ignatiansk vägledning och genomgått dess utbildning för andliga vägledare. Han vittnar om hur han och andra genom de Andliga övningarna mer engagerat hela sin varelse i läsningen av Skriften. Tesen i denna småskrift är denna: Ju mer vi fördjupar oss i de Andliga övningarna, desto mer ser och förstår vi skillnaden mellan å ena sidan ignatiansk och å andra sidan evangelisk-luthersk andlig vägledning, ty den blir knivskarp här.