Gitta Magnell – författare

Tiden stod stilla den natten Teo föddes. Stora vita snöflingor seglade ner från himlen. Det var en gudomlig baby Så börjar boken Teo och jag. Det är en personlig och utlämnande skildring av ett annorlunda barn i en annorlunda familj, skriven ur en mammas perspektiv. Hur Teo upplever världen vet bara han själv. Vid fyra års ålder fick han diagnosen symbiotisk barndomspsykos. Flera år senare ändrades den till autistiskt syndrom. Det har alltför länge varit tabu att tala om emotionella problem i samband med autism. Men vi människor är både biologiska och andliga varelser och Teo påverkades av det känslomässiga kaos som fanns i hans barndomsvärld, skriver Gitta Magnell i bokens efterord. Boken handlar också om försoning. Att få ett barn med autism är ingen tragedi utan tvärtom en särskild gåva. LÄSARKOMMENTARER: "Boken berörde mig djupt och jag hade svårt att läsa mer än något kapitel i taget. Jag kände igen depressionen som följt mig hela livet, revorna i själen, tomheten som kan sprida sig som en dimma, känslan av övergivenhet. Jag kände också igen mig i Teos tvångstankar. I yngre år hade jag något liknande under en lång period. Det var en klar flykt från en bister, mörk och påträngande verklighet. Det tog inte över på samma sätt - jag hade väl varit autistisk då - men det var illa nog och måste ha synts på mig på olika sätt." OSMO VATANEN, journalist "Det är en mycket stark berättelse som borde uppmärksammas!!" GERTRUD GIDLUND, bokförläggare "En mycket modig bok. Det är enklare att skylla på diagnoser än att granska sig själv." ULLA FLOBERG, psykoterapeut "Det är en berättelse som berör med ett avskalat och vackert språk. Jag sträckläste och känner mig fortfarande rörd." EVA FIDJELAND, konstnär

Herrgården Skälby Kungsgård ligger i Kalmar på historiska marker av domarringar och gravar från äldre järnåldern. När Gitta Magnell och hennes fyra syskon växte upp här fanns denna miljö fortfarande kvar. Men i början av 1960-talet förändrades allt. Då behövde politiker och byggherrar markerna till nya hus för det ständigt växande Kalmar. I sina barndomsminnen återskapar Gitta Magnell de paradisiska hagar och ängar som aldrig fick chansen att bestå. Vår mot inpräntade noga i oss barn att vi bara var en helt vanlug borgerlig familj. Hon ville inte att vi skulle få för oss att vi var något särskilt för att vi bodde i ett förnämt herrgårdshus som varit bostad åt en rad ståthållare, landshövdingar och krigsherrar. Men det var förstås något alldeles särskilt att växa upp på Skälby Kungsgård. Vi levde där ända tills gården avvecklades i mitten av 60-talet. Gården har en intressant historia med anor från medeltid. På 1500-talet var gården Gustav Vasas personliga egendom. Den förvaltades av en fogde men bönderna i trakten gjorde uppror mot det stränga fogdeväldet och Dackefejderna sägs ha utspelat sig i hagarna runt gården. Fram till 1965 tillhörde hagarna, ängarna och åkrarna runt Kalmar det gamla godset. Vid det stora industriområdet Hansa City bredde lerjordar ut sig som var bland de bördigaste i Europa. Det krävdes kostsamma pålningara för att bygga här, eftersom marken består av urgammal sjöbotten. Idag ligger Skälby Kungsgård omsluten av motorvägar och rondeller. Turisterna som susar förbi här på E22:an lägger kanske lägger märke till det stora herrgårdshuset, som syns till höger alldeles vid uppfarten till Ölandsbron. Det var vitt på vår tid men är idag gråmålat. Några faluröda lador och en väldig ladugård med skylten LOGDANS syns ochså. Byggnaderna används numera av olika föreningar och gården är en 4H-gård, ett omtyckt utflyktsmål för kalmarborna.