Göran Dahlman – författare

Vid rivningen av det aristokratiska huset i London hittas ett skelett. Husets dåvarande ägare sköts ihjäl femton år tidigare på sydkusten. Detta blir inledningen till ett cold case som O'Brian och Zizulu vid Scotland Yard sätts att lösa. Detta är den femte fristående boken med Londonpoliserna.

Det första Sadie fick syn på när hon i hälarna på Jessica kom in i huset var det stora, svarta djuret. Pappan sa att det var en tik som hette Tibby, men hon såg ju att det var en hund. Hon gick fram ett par steg, gick ner på knä och sträckte fram ena handen. Då tittade Tibby på henne med sina sorgsna ögon, reste sig sävligt och tassade fram och slickade på hennes hand med sin blöta tunga, samtidigt som den viftade ivrigt på svansen. Sadie slog armarna om Tibbys hals och kramade den. Då la sig hunden på sidan, och hon kunde lägga sitt huvud mot dess mjuka päls. Det pirrade underligt i hennes mage. Hon blundade. Var det så här det kändes att bli kär? Hon hade aldrig upplevt något sådant förut.

Gomulerna bor på taklampan på dagiset Solstrålen. Dom spelar kort på nätterna och sover på dagarna. Fast dom vaknar när barnen skriker under lunchen. Men Gomulerna får en idé...

De hade nätt och jämnt satt sig till bords när den fasta telefonen ringde. Irene var nere i matkällaren för att hämta des-serten och Tomas gick in och svarade. Hej, det är jag. Pe... Du är inte klok. Du kan ju inte ringa hit fattar du väl. Jag måste träffa dig. Har du tändaren? Jaså den. Jag har den i stan. Får jag ditt nummer bara så ska jag ordna det så småningom. Du fattar inte. Det gäller liv eller död. Jag måste träffa dig i kväll. Det är fullständigt omöjligt. Jag har ju precis kommit hit. Vi ska äta välkomstmiddag. Vad menar du jag ska säga till min fru? Vad då liv eller död? Jag kan inte säga mer på telefon. Vi ses vid Stockholms Central. Mitt tåg kommer in kvart över sex. Är det här ett av dina lustiga skämt igen? Nej, nej, det är dödligt allvar. Kanske... kanske terrorism, fattar du? Nu hörde Tomas ljudliga snyftningar i andra änden av tråden. Han kastade en snabb blick bakom sig för att kolla att ingen lyssnade. Okey. Jag ska försöka komma in, men du ska veta att du ställer till ett helvete för mig. Vi ses på OLearys. Innan Petra lade på påminde hon om att han måste ha med sig tändaren. Tomas behövde några sekunder för att tänka ut vad han skulle säga innan han gick ut till de andra igen. Vem var det? Det var Sverker. Jag måste tyvärr in till stan. Jag har råkat ta hem nyckeln till säkerhetsskåpet. Det är några viktiga dokument som han inte kommer åt. Men han ska väl inte jobba en lördagskväll? Jo, tydligen. Han sa att jag absolut måste komma med en gång.

Hon hade bara hunnit ett tiotal meter bort när hon fick den kraftiga hettan i ryggen, och hela skogen framför henne lystes upp som i fullt dagsljus av eldsflammorna. Hon fortsatte uppför den lilla slänten från grusgropen och sedan ytterligare ett stycke innan hon vågade stanna ett ögonblick och vända sig om. Ljudet var förvånansvärt svagt, hon hade fruktat att det skulle bli som en knall, men det var snarare bara ett ”poff”, en väsning. Bilen var förstås helt övertänd, om ett par minuter skulle bara ett stålskelett finnas kvar. En tjock, svart rökpelare steg rakt uppåt i den vindstilla natten tills den uppslukades av den mörka himlen. Det strilande regnet hade inte en chans att dämpa elden, men gjorde ändå att risken för att den skulle sprida sig var obefintlig, tänkte hon. Det här var slutet. Punkt. Inte ett spår skulle finnas kvar. När hon kom hem skulle de senaste dygnens katastrofala händelser vara bortsopade, de skulle aldrig ha ägt rum. Hennes livs värsta mardröm skulle vara över. Allt skulle vara som vanligt igen. Eller för resten: Det var nog ändå bara den näst värsta! Hon hade för säkerhets skull parkerat sin egen bil på en annan skogsväg ett par hundra meter söderut, så att hon inte skulle riskera att möta någon som händelsevis såg elden och skyndade fram. Men det fanns ju egentligen ingen risk. Inte en käft skulle ge sig ut sent på kvällen i det här vädret och det var säkert en kilometer till närmsta hus. Med bestämda steg rörde hon sig genom bokskogen. Det var verkligen lättgånget, som ett salsgolv. Det prasslade svagt när hon satte ner skorna bland de löv som redan fallit. I hennes vänstra hand dinglade den nu tomma bensindunken, med den högra försökte hon så gott det gick hålla ögonen fria från regnvattnet som strömmade från håret och ner över hennes panna. Varför hade hon inte tagit med sig regnkläder? Eller pengar? Eller kollat sin egen dunk? Hon hade varit alltför stressad. Tur att hon hittade…

Jonas har flyttat ihop med Jessica. En dag kommer han hem just när hon skurit upp handlederna. Hon vägrar berätta varför och förbjuder honom ett göra efterforskningar. Dessutom vill hennes pappa hindra honom att fortsätta träffa henne. Vad är det som hänt Jessica? Kan Jonas fortsätta leva tillsammans med henne utan att få klarhet? Augustiljung utspelar sig dels i Göteborg, dels i den bohuslänska landsbygden. Detta är Göran Dahlmans tredje thriller

”Nu blir vi av med alla satans jävla polacker som tar våra jobb. Helst alla dom andra blattarna också f’resten. Äntli’en slipper vi från dom där korru’perade arslena i Bryschl som bestämmer allting. Vi får sköta oss själv. Skål för de.” Det var sen fredagskväll dagen efter Storbritanniens Brexit-omröstning. Den rejält påstrukna kvinnan hängde över bardisken som en övermogen frukt på väg att rasa i backen. Kenton utgjorde sedan snart ett halvår deras kvarterspub här i Hackney. Kriminalinspektör Hampus O’Brian hade lagt märke till henne så fort de kom in genom dörren. Hon hade kastanjebrunt hår uppsatt i en knut och en alldeles för kort och snäv ärmlös svart klänning ovanför de kraftiga benen. Högst fyrtio, men såg sliten ut. Nu skrek hon med hes, sluddrig röst för att överrösta det starka sorlet och musiken, och vände sig direkt mot O’Brian med sin kommentar, och dunkade sin bägare mot hans så att det stänkte ut öl över disken. Han hade råkat hamna på barstolen närmast intill henne med en öl i ena handen och den andra sammanflätad med sin hustrus. Själv hade han inte en tanke på att ge sig in i någon diskussion, men Nancy kunde uppenbarligen inte låta bli: ”Då kan du väl börja med att sköta dig själv och låta bli att vråla i örat på min man och slå ut hans öl!” ”Det där var väl ganska onödigt”, viskade O’Brian. ”Måste du provocera henne?” Den berusade kvinnan svepte sin öl och såg för ett ögonblick ut att ha tappat intresset för sina bargrannar. Men plötsligt tog hon sig runt O’Brian med stöd av en arm på hans axel, ställde sig på decimeteravstånd från Nancy med en knuten näve framför hennes näsa och skrek: ”Käften din jävla chokladhora! Vill du åka på stryk?”

Göran Dahlman har tidigare skrivit 4 kriminalromaner / thrillers. Miljön har varit Göteborg, England resp. hela Europa: Augustiljung, Kodnamn Eurokaos, Malört och silvermåne, Starrgräs och dolda maskar. I de senaste tre är det poliserna O'Brian och Zizulu som löser fallen.