Golnaz Hashemzadeh Bonde – författare

”Mamma. Det var första gången någon sa ordet. Sa det ordet om henne. Du är ju hans mamma. Hon såg ner mot honom. Lyssnade mot de tunna andetagen. Det var hon som var hans mamma. Hon ville känna att det var något bra. Hon ville kunna viska det till honom, som ett löfte. Jag är din mamma. Men det var tvärtom, det kändes tvärtom. Det kändes som ett svek. Livets allra första dag, och han hade redan gjort en förlust.”

Det är Lily och mamma, men mamma är oftare borta än hemma, och när hon är hemma är hon ändå inte riktigt där. Lily får ta hand om sig själv så gott det går.

Tjugo år senare vågar sig Lily på att själv bli mamma. Men vad vet hon om hur man gör, hon som aldrig blivit mödrad?

”Naturliga beteenden" är en berättelse om föräldraskap och arv, och om hur man ger av sig själv något annat än det man fått.

Winner of the Dayton Literary Peace Prize in fictionTehran, 1978: Nahid and Masood, both eighteen, are young lovers and young revolutionaries, determined to overthrow the Shah''s regime and help to bring about democracy. Their clandestine activities are dangerous, but with youth, passion and right on their side, they feel invincible. Then one night, Nahid allows her younger sister to come along to a huge demonstration. Violence breaks out. Nahid lets go of her sister''s hand. Everything changes.As the revolution sours, and the loss becomes too much to bear, Nahid and Masood are forced to flee to Sweden, on borrowed money with forged passports. Tehran is no longer safe for them, and now they are expecting a baby; they need to get out before they lose everything.Thirty years later, Nahid lies in a hospital bed replaying her life, raging at her carers, at her recent cancer diagnosis, at Masood, at her - now pregnant - daughter, and at her exile among people who while purporting to understand know nothing of what she has been through. Told with startling honesty, dark wit and an irresistible momentum, What We Owe is a novel of love, guilt and dreams for a better future, vibrating with both sorrow and an unquenchable joie de vivre.

Det är 80-tal och en liten flicka flyr tillsammans med sina föräldrar från Iran till Sverige. Det gamla landet har krossat drömmarna men det nya landet krossar familjen. De, som har kämpat för frihet i Iran, befinner sig nu i trygghet men utanför och avskurna från omvärlden. Pappan försöker hitta en väg in i det nya samhället och mamman vill inte lämna filtarna som doftar av hemlandet. Respekt och kärlek vittrar sönder och dottern tvingas bli vittne och medlare mellan föräldrarna.

Hennes pappa vet att hårt arbete är nyckeln till framtiden, och han lär sin dotter att hon måste vara bäst, oavsett vilka offer som krävs. Med hans revanschlust och suget efter tillhörighet som bränsle är hon snart kårordförande på Sveriges mest utpräglade elitskola. Det är en tillvaro som utgörs av ständiga middagar med näringslivets toppchefer, tal till studenterna och intervjuer med riksmedia. Men framgången är ensam och hotfull. I vissas ögon är man alltid blatte, och för den som måste vara bäst finns inget andrum.

Golnaz Hashemzadeh har lyckats skriva prestationsjunkiens berättelse ur ett invandrarperspektiv som både skrämmer och fascinerar. Hon är inte jag är en berättelse om en familj som kämpar, om två föräldrar som omedvetet plågar sina barn med sin egen olycka, om en kvinna som offrar sig själv i jakten på att vara den alla älskar.

Nahid träffar Masood den kväll de firar att hon kommit in på universitetets läkarlinje. De är båda 18 år. Han berättar om sin tro på frihet och om övertygelsen att gamla strukturer måste rivas ner. För Nahid blir frihetskampen som en barnslig dröm. Revolutionen kommer över dem som ett stjärnregn. De smyger runt i staden och delar ut flygblad, sprider sitt budskap. De vet att de riskerar allt, men det är roligt, kittlande, skrämmande. De är odödliga. Ett folk av sten. Men det är innan de tvingas leva under jorden.

Den dagen allt förändras har Nahid fallit för lillasyster Noorahs tjat och låtit henne följa med dem. En demonstration pågår och tusentals människor skriker slagord på gatorna. Men allt blir långt mer allvarligt och våldsamt än de kunnat föreställa sig och för ett ögonblick släpper hon sin systers hand. Allt som händer efteråt bär färg av det.

För lånade pengar flyr de till Sverige med falska pass. Det gör det för sin egen skull, och för att dottern ska få en framtid. I Sverige skapar hon sig en ny tillvaro, men tryggheten här har en mörk baksida.

30 år senare är Nahid arg - på sjukdomen, på sjukhuspersonalen, på livet, på sina vuxna barn. Allt det där ingen förstår i Sverige fast de vet så mycket. Allt som har med förlust och kamp att göra. Men ett barnbarn är på väg och ett hopp tänds. Kanske var inte allt förgäves ändå? ”Om jag får det här vill jag inte ha någonting mer.” Men det visar sig bli en kamp mot klockan.

Det var vi är en roman som vibrerar av både sorg och livsglädje, ett känslomässigt knytnävsslag som angår oss alla.

”Mamma. Det var första gången någon sa ordet. Sa det ordet om henne. Du är ju hans mamma. Hon såg ner mot honom. Lyssnade mot de tunna andetagen. Det var hon som var hans mamma. Hon ville känna att det var något bra. Hon ville kunna viska det till honom, som ett löfte. Jag är din mamma. Men det var tvärtom, det kändes tvärtom. Det kändes som ett svek. Livets allra första dag, och han hade redan gjort en förlust.”

Det är Lily och mamma, men mamma är oftare borta än hemma, och när hon är hemma är hon ändå inte riktigt där. Lily får ta hand om sig själv så gott det går.

Tjugo år senare vågar sig Lily på att själv bli mamma. Men vad vet hon om hur man gör, hon som aldrig blivit mödrad?

”Naturliga beteenden" är en berättelse om föräldraskap och arv, och om hur man ger av sig själv något annat än det man fått.

”Mamma. Det var första gången någon sa ordet. Sa det ordet om henne. Du är ju hans mamma. Hon såg ner mot honom. Lyssnade mot de tunna andetagen. Det var hon som var hans mamma. Hon ville känna att det var något bra. Hon ville kunna viska det till honom, som ett löfte. Jag är din mamma. Men det var tvärtom, det kändes tvärtom. Det kändes som ett svek. Livets allra första dag, och han hade redan gjort en förlust.”

Det är Lily och mamma, men mamma är oftare borta än hemma, och när hon är hemma är hon ändå inte riktigt där. Lily får ta hand om sig själv så gott det går.

Tjugo år senare vågar sig Lily på att själv bli mamma. Men vad vet hon om hur man gör, hon som aldrig blivit mödrad?

”Naturliga beteenden" är en berättelse om föräldraskap och arv, och om hur man ger av sig själv något annat än det man fått.

”Mamma. Det var första gången någon sa ordet. Sa det ordet om henne. Du är ju hans mamma. Hon såg ner mot honom. Lyssnade mot de tunna andetagen. Det var hon som var hans mamma. Hon ville känna att det var något bra. Hon ville kunna viska det till honom, som ett löfte. Jag är din mamma. Men det var tvärtom, det kändes tvärtom. Det kändes som ett svek. Livets allra första dag, och han hade redan gjort en förlust.”

Det är Lily och mamma, men mamma är oftare borta än hemma, och när hon är hemma är hon ändå inte riktigt där. Lily får ta hand om sig själv så gott det går.

Tjugo år senare vågar sig Lily på att själv bli mamma. Men vad vet hon om hur man gör, hon som aldrig blivit mödrad?

”Naturliga beteenden" är en berättelse om föräldraskap och arv, och om hur man ger av sig själv något annat än det man fått.

Nahid är 21 år när hon lämnar Iran med sin man Masood och den nyfödda dottern. Hon flyr för sitt barns skull. Och lämnar allt.

I dödens väntrum 30 år senare är Nahid arg på livet, på sjukdomen och på alla som står henne nära. Brutalt ärligt berättar hon om flykt och skuld, om moderskärlek och om drömmar för en kommande generation.

"Det var vi" är en roman som vibrerar av både sorg och livsglädje, ett känslomässigt knytnävsslag som angår oss alla.