Graciliano Ramos – författare

A peasant family, driven by the drought, walks to exhaustion through an arid land. As they shelter at a deserted ranch, the drought is broken and they linger, tending cattle for the absentee ranch owner, until the onset of another drought forces them to move on, homeless wanderers again. Yet, like the desert plants that defeat all rigors of wind and weather, the family maintains its will to survive in the harsh and solitary land. Intimately acquainted with the region of which he writes and keenly appreciative of the character of its inhabitants, into whose minds he has penetrated as few before him, Graciliano Ramos depicts them in a style whose austerity well becomes the spareness of the subject, creating a gallery of figures that rank as classic in contemporary Brazilian literature.

Graciliano Ramos (1892–1953), Brasilien, betraktas som en av sitt hemlands mest framstående författare. Han var också verksam som journalist och politiker. I två år satt han fängslad för sina åsikters skull, en erfarenhet som han beskrivit i verket Fängelseminnen, ett slags ögonvittnesskildring av de fasansfulla förhållandena som rådde i Brasiliens fängelser under diktatorn Vargas tid. Litterärt räknas Ramos till socialrealisterna. Förtorkade liv, Vidas secas, är Ramos mest berömda roman. Den publicerades på trettiotalet och liksom hans övriga tre romaner utspelar den sig i Nordeste. ”Det är en berättelse som mycket på grund av sitt karga språk får läsaren att känna flyktingarnas umbäranden inpå huden. Det är inte bara torkan som förföljer familjen, utan den blir också offer för dem som har makten.” – Eva Stenvång