Gunnar Elfström - Böcker

Det finns många sätt att närma sig det östgötska kulturlandskapet. Här följer vi i spåren av Bengt Cnattingius som var verksam som museiman från 1924 till 1965. Det är en spännande berättelse om hur en man med stort engagemang, djup kunskap och ett diplomatiskt sätt lyckades förverkliga många av sina idéer. Mycket av det vi tycker är självklart i vår omgivning idag lade han grunden till. Vad vore Linköping utan länsmuseibyggnaden vid Vasavägen eller Gamla Linköping? Han medverkade också aktivt för stadens offentliga utsmyckning. 1700-talsgården Smedstorp nere vid Smålandsgränsen räddades åt framtiden genom hans insatser, liksom Brunneby kyrka vid Göta kanal.

1960-talet var i mångt och mycket en tid präglad av utveckling och optimism för Linköping. Invånarantalet ökade med nära 25 procent, stadens yta tredubblades, vidare lades grunden för såväl universitet som universitetssjukhus. 1960-talet beskrivs i boken också som "Rivningarnas decennium". Tack vare fler än 300 fotografier från Östgöten och Östgöta Correspondenten är den här boken ett tvärsnitt av ett händelserikt decennium, där stora händelser och viktiga beslut delar plats med allt det som formade det vardagliga livet för alla Linköpingsbor: stadsliv, byggnationer, trafiksituationen, butiker och affärsliv, arbetsliv, politik, sjukvård och skola, flyg och militär, kultur, idrott och nöjesliv. Etnologen Gunnar Elfström fortsätter att dokumentera och levandegöra Linköpings historia. I den här boken berättar Gunnar utifrån för decenniet representativa fotografier om det som präglade vår stad under ett omvälvande årtionde fyllt av framtidstro. Gunnar Elfström var 1982-2008 chef för Friluftsmuseet Gamla Linköping och från 2008 till sin pensionering stadsantikvarie i Linköping. Gunnar har publicerat ett flertal böcker och har på DIBB förlag tidigare medverkat till utgivningen av filmerna "1940-talets Linköping - en resa i tid och stadsrum", "Linköping 1940-1975 - på spaning efter den stad som flytt" samt "60 år på 60 minuter - händelser i Linköping".

I början av 1970-talet tornade mörka moln upp sig över Linköping. Arbetsmarknadskrisen drabbade staden hårt, inte minst genom nedläggning av klassiska företag som Wahlbecks, ASJ, Ullastrumpan och Centralbryggeriet. Men vinden vände och framtidstron kom åter, inte minst tack vare utlokaliseringen av flera statliga verk till staden. Den för Linköping viktigaste händelsen under 1970-talet var att högskolan 1975 blev universitet. Att storkommunen skapades 1971 var naturligtvis också av stor betydelse. Det byggdes och satsades i Linköping, vilket inte minst framgår av att handeln genomgick en betydande förändring under 1970-talet. I början av årtiondet färdigställdes tre stora köpcentrum: Skäggetorp, Ryd och Ekholmen. Dessutom inleddes etableringen av externhandeln på Tornby. I boken skildras dessa stora händelser, men även Linköpingsbornas vardagsliv och nöjen. 1970-talet var bland annat discotekens och pizzornas årtionde, och idrottslivet upplevde sina glansdagar med framgångar inom fotboll, handboll och cykling. Med blicken på 1970-talets Linköping är en i raden av böcker om Linköpings historia som etnologen Gunnar Elfström publicerat. Tillsammans med böckerna om Linköping på 1950- och 1960-talen ges i denna bok en bild av den imponerande utveckling som Linköping genomgick under decennierna efter andra världskriget. Gunnar Elfström, hedersdoktor vid Linköpings universitet, var chef för Gamla Linköping åren 1982–2008 och därefter stadsantikvarie fram till pensioneringen 2014. Med början hösten 2005 har han publicerat över 650 lokalhistoriska artiklar i Östgöta Correspondenten.

År 1921 är ett märkesår inom svensk demokrati eftersom det var året då kvinnor för första gången hade rösträtt till riksdagen. I Linköping genomfördes den historiska röstningen den 18 september 1921. Bara sex dagar därefter, den 24 september, kom att bli ett historiskt datum för den lokala demokratin i Linköping. Då invigdes nämligen Linköpings stadshus. Byggnaden hade dessförinnan fungerat som läroverk för gossar, men alltsedan nuvarande Katedralskolan övertog den rollen har stadshuset varit en symbol för demokrati i Linköping. I den här boken redogör Gunnar Elfström för byggnadens historia, spelet bakom beslutet att göra byggnaden till stadshus, några av alla viktiga beslut som fattats i huset samt den symboliska kopplingen till kvinnlig rösträtt. Gunnar Elfström var chef för Gamla Linköping 1982-2008, därefter stadsantikvarie fram till pensionen 2014. År 2012 utsågs han till hedersdoktor vid Linköpings universitet. Gunnar Elfström har en lång rad publikationer bakom sig, varav de populära böckerna om Linköping under olika årtionden kan framhållas. Han är därtill en mycket uppskattad krönikör i Corren samt kåsör och föredragshållare.

”Fint och schangtilt” består av femton fristående kapitel som tillsammans med ett stort antal bilder skapar en bok. Här möts både stort och smått, liksom gammalt och nytt, i en berättelse om Linköping — den ganska idylliska småstaden som efterhand blivit större och som på äldre dagar blivit en liten storstad. [br][/br] Sedan 2005 har bokens författare Gunnar Elfström medverkat som medarbetare i Corren med många hundra uppskattade lokalhistoriska artiklar. Det är en del av dessa som slagits samman till ett antal teman och som berättar om Linköping i det förgångna. Vi möter intressanta personer, envisa entreprenörer, politiker, engagerade välgörare och vanligt folk. [br][/br] GUNNAR ELFSTRÖM är hedersdoktor vid Linköpings universitet. Han började sin karriär i Linköping som museiman på Östergötlands museum, blev sedan chef i Gamla Linköping under 26 år och avslutade yrkeskarriären som stadsantikvarie fram till pensionen år 2014. Under åren har det blivit många böcker och artiklar i olika sammanhang. Mest uppmärksamhet har nog bokserien om Linköping från 1950 till 2000 fått. Gunnar har ansvarat för böckerna om Linköping under 1950-, 1960- och 1970-talen.