Gunvor Waller – författare

Förr i tiden är en väldigt lång tid. Förr i tiden var det svårt och eländigt. Förr i tiden var det glädje och överdådiga fester. Men ingen levde förr i tiden, de levde alla i den modernatse av tider. I Ydre socken i södra Östergötland blev Kirsten en av våra första prästfruar. Hon levde under det omvälvande och krigiska 1500-talet och fick ett dramatiskt slut. I Lekvattnet i Fryksände socken i Värmlands Finnskog levde Valborg till 1676 när hennes man mördades i ett bråk med politiska förtecken. Livet förändrades och hon flyttade till Gräsmark i Sunne socken och ett nytt liv med en riktig olycksfågel. Hon dog under den stora svälten i slutet av 1600-talet Under samma svåra svältperiod föddes Brita i Nora socken i Västmanlands län (numera Tärnsjö i Uppsala län). Hennes uppväxt och ungdom präglades av krig och svält. Flera år efter att Karl XII:s krig tagit slut blev hon soldathustru, men det blev krig igen och hon blev soldatänka. Lisa var Britas dotterdotter. Hon lämnade landsbygden 1795 och gifte sig med en brandvakt i Västerås fattigkvarter. Hon blev änka och födde ett oäkta barn. Hennes dotter Gustava blev änka och födde ett oäkta barn. De var bara några av stadens många fattiga änkor. Gustavas dotter Lovisa föddes i Västerås 1837 och dog i Nyköping 1919. Hon fick se ett nytt samhälle växa fram, ett samhälle med tekniska framsteg och gapande samhällsklyftor. Lovisas dotter Lotten föddes 1863 och levde långt in på 1900-talet. Hon var den första som fick skörda fördelarna med allt det nya, utbildning och självständighet. Hon var den första i denna kavalkad av kvinnor som varmt och tydligt visade sin stora kärlek till sin man samtidigt som hon stod på sig och var sig själv.

Off grid i trehundra år, utan väg, men med expertkunskaper om att leva i och av skogen och med en unik byggnadsteknik som gav dem hus som höll dem varma i den kallaste vinter, så levde släkterna på finnhemmanet Spettungen. Och nu låter det som om jag talar om någon sorts eremiter. Så var det inte alls. De var aktiva samhällsmedborgare med ett rikt kontaktnät. Kvinnor och män bröt mark tillsammans. Livet på Finskogen var speciellt men svårigheterna var desamma som drabbade alla invånare i Sverige: vädret, farsoterna, de fasansfulla missväxterna och krigen. Mina förmödrar och förfäder och alla de andra som bodde på Spettungens elva gårdar förde kunskaperna vidare tills de nedvärderades och slutade vara stolta över sitt arv. Tiden när jag satt och arbetade med Spettungens historia råkade sammanfall med Corona-pandemin. Efter ett tag blev det mer och mer tydligt för mig att det som var svårt förr i tiden inte var att hämta ved och vatten, att tvätta i älven och tillverka allting själv. Det praktiska fixade man. Det svåra var osäkerheten, det oväntade. De hade inget skyddsnät. De var i helt händerna på det opålitliga, härjande sjukdomar, väder och överhetens föränderliga beslut. Ingen människa lever förr i tiden. Vi lever alla i den modernaste av tider.