Guy Debord – författare

Skådespelssamhället (La Societé du Spectacle) utkom i Paris 1967. Oroligheterna året därpå gjorde boken berömd och den översattes till flera språk. Guy Debord var en drivande kraft i Situationistiska Internationalen som grundades 1957, en liten grupp av intellektuella och konstnärer till vilken den danske målaren Asger Jorn hörde. I sin tidskrift Internationale Situationiste formulerade de en kritik av konsten, kulturen och livets tomhet i det kapitalistiska samhället. Den fråga Debord ställde i sin bok var: Varför, trots alla framgångar för den kapitalistiska ekonomin och den ojämförliga rikedom som den kan visa upp, fortsätter flertalet människor att vara tvingade till livsbetingelser som de har få eller inga möjligheter att styra över? I en värld av så mäktiga frigjorda produktivkrafter och materiellt välstånd borde vägen ligga öppen för en fri, autonom, av individen själv bestämd användning av sitt liv, av sin tid. Men ändå kvarstår tvånget att arbeta för att överleva, att avyttra sin arbetskraft som en vara, att delta i en produktion vilken som yttersta syfte endast tycks ha sin egen överlevnad och förnyelse. Debords nyckel var Marx' berömda analys av varufetischismen i första bandet av Kapitalet. Han tog också djupa intryck av Luckács analys av »förtingligandet» i Historia och klassmedvetande från 1923, även om hänvisningarna är få. Det samhälle där det mänskliga livet är hänvisat till att förmedlas genom varuformen kallar Debord skådespelssamhället - ett samhälle som domineras av bytesvärdet, av en ständig produktion och konsumtion av varor som inte har någon motsvarighet i verkliga behov, en ständig rundgång som på samma gång är sitt eget mål och sitt eget innehåll och som därför negerar det verkliga livet. Debord, som också var filmskapare, tog sitt liv i november 1994, vid 62 års ålder och med gravt nedsatt hälsa. Den svenska översättningen är försedd med en inledning av Olov Hyllienmark.

Guy Debord's silver-tongue-in-cheek autobiography mixes precision and pastiche in a whirlwind account of philosophy, exploit, and inebriation. From the stark professions of Volume I to the illustrated sequences of Volume 2, Panegyric confronts us with a figure who strategically, demonically tried to wrest life from the disabling modern 'spectacle.'

First published in 1967, Guy Debord's stinging revolutionary critique ofcontemporary society, The Society of the Spectacle has since acquired acult status. Credited by many as being the inspiration for the ideasgenerated by the events of May 1968 in France, Debord's pitiless attackon commodity fetishism and its incrustation in the practices of everydaylife continues to burn brightly in today's age of satellite televisionand the soundbite. In Comments on the Society of the Spectacle, publishedtwenty years later, Debord returned to the themes of his previousanalysis and demonstrated how they were all the more relevant in aperiod when the "integrated spectacle" was dominant. Resolutely refusingto be reconciled to the system, Debord trenchantly slices through thedoxa and mystification offered tip by journalists and pundits to showhow aspects of reality as diverse as terrorism and the environment, theMafia and the media, were caught up in the logic of the spectacularsociety. Pointing the finger clearly at those who benefit from the logicof domination, Debord's Comments convey the revolutionary impulse atthe heart of situationism.

In his films Guy Debord (1931–1994) worked according to the following principle: do nothing you should, do everything you should not. Created between 1952 and 1978, all the films reflect this rule and confirm what he referred to as his “detestable ambition.”Gathered in a single volume for the first time in German, this publication unites the texts of all of Guy Debord’s films in a new translation: from his first film made in affiliation with the Lettrist group led by Isidore Isou, Hurlements en faveur de Sade (1952), an alteration of black and white sequences devoid of images; to works that originated in the course of his participation in the Situationist International, Sur le passage de quelques personnes à travers une assez courte unité de temps (1959) and Critique de la séparation (1961); to the adaptation of his best known theoretical work, La Société du spectacle (1973), followed by the response to his critics entitled Réfutation de tous les jugements, tant élogieux qu'hostiles, qui ont été jusqu'ici portés sur le film "La Société du spectacle" (1975) and his résumé, intended as an act of closure: In girum imus nocte et consumimur igni (1978).Texts and images are true to the French original edition and complemented by a list of sources for the quotes, Debord’s notes on his films, drafts of unrealized film projects, as well as the text of the TV documentary he coauthored, Guy Debord, son art et son temps (1994).