Hanna Reichel – författare

En vägledning för vanliga kristna som söker leva troget i en ovanlig tid.

Vi lever i en tid av politisk polarisering, urholkade demokratiska vanor och institutioner, och växande auktoritära krafter. Många kristna känner sig vilsna och undrar hur deras tro kan forma alla de små beslut som vardagen kräver. Med både akademisk skärpa och pastoral omsorg erbjuder teologen Hanna Reichel en angelägen och tillgänglig bok för troende som söker klarsyn och motståndskraft mitt i samhällelig turbulens.

I trettio korta reflektioner lyfter författaren fram bibeltexter, historiska exempel och livsberättelser som talar in i vår tid. Boken vill ge rum för eftertanke och bön, och peka på en tro som bär – bortom tanklöshetens ytlighet och en missriktad tillit till politiska system.

Inget av det som händer i dag, säger Reichel, “är utan motstycke”, och fortsätter: “Det som saknar motstycke är att det i dag är vi som måste utföra det svåra arbetet att se hur avgudar krossas, sörja och samla ihop skärvorna, hålla upp dem mot solen och se ljuset brytas på nya sätt längs kanterna.”

Hanna Reichel (f 1984) är professor i systematisk teologi vid Princeton Theological Seminary, USA, och innehar även en forskartjänst vid University of the Free State i Bloemfontein, Sydafrika. Reichel är en internationellt erkänd forskare och ofta anlitad föreläsare.

* * *

Boken innehåller en utförlig studieplan för enskild läsning såväl som för läsning i grupp.

After Method assumes the impossibility of doing theology right–and moves beyond it. Organized as a conversation in two voices—with systematic-theological commitments represented by Karl Barth and constructive-theological commitments represented by Marcella Althaus-Reid—this book calls the redemptive potential of any methodological program into question. Indeed, the search for a full and complete theological account of reality has only further fragmented theological discourse. Thus, Hanna Reichel argues that method cannot “save” us—but that does not mean that we cannot do better. After Method harnesses the best insights systematic and constructive theologies have to offer in their mutual critique and gestures toward a “better” theology.

Utilizing architectural metaphor, Reichel pulls from systematic and constructive approaches to develop an understanding of theological work as conceptual design, responsibly ordering and structuring given materials for a purpose. This necessitates a more realistic adaptation to reality for theology, expanding its standards to encompass the experiences and perceptions of people and speaking the truth available to it. The honesty, humility, and solidarity generated through the failure of method liberates theology to a more playful and tentative cruising of different approaches and redirects its attention to “misfits” and outsiders. Equally demanding and self-relativizing, the resultant ethos is better able to do justice to the reality of the world and the reality of God than doctrinal orthodoxy or methodological orthopraxy.