När den medeltida stadsvallen kring Lund revs i början av 1800-talet blev en sträcka i väster stående kvar som ett oordnat promenadstråk för stadens invånare. Härifrån kunde man blicka ut över Skåneslätten, observera Malmös silhuett i fjärran och i klart väder även skymta Köpenhamn.  

Under åren 1821–1891 fick Lunds universitet hyra och disponera en del av den kvarvarande stadsvallen. Sträckan fick namnet Akademiska promenaden. Under 70 år var den ett ordnat gångstråk med bänkar och fasta utsiktsplatser för studenter och universitetsanställda. Vallen blev en tillflykt för rekreation, förtroliga samtal och kärleksmöten. Så har Vallen i viss mån förblivit även efter att hyresrätten upphörde och utsikten försvann bakom träd och nybyggnation. 

En lång rad författare – många av dem studenter med litterära drömmar – har genom åren hämtat intryck och stimulans på Vallen, i Observatorieparken och Lunds stadspark. Man kan nämna namn som Vilhelm Ekelund, August Strindberg, Anders Österling, Frithjof Nilsson Piraten, Birgitta Trotzig och Göran Sonnevi. Flera av dem hyrde dessutom sitt boende i de närliggande gatorna som i öster omsluter de två numera förenade parkerna.

Denna bok handlar både allvarligt och lättsamt om författarnas litterära och fysiska relation till stadsvallen och dess kringliggande parklandskap.

Kan vi som bildbetraktare klättra in i tavlan på väggen? Är det möjligt för gestalterna i bilden att lämna bildrummet och stiga ut till oss i åskådarrummet? Är direkt kommunikation genom tavelramen möjlig?

I vår fantasivärld pågår en ständig trafik genom tavelramen. Drömmen om inträde och utträde förenar alla åldrar. Den leker inte bara med vår nyfikenhet på eller våra farhågor kring tänkta världar bortom vår egen, utan även med våra föreställningar om att uppleva eller förverkliga det omöjliga. Rampassage har länge varit ett återkommande inslag i litterära berättelser för både barn och vuxna, men även i scenkonst, film och narrativa bilder. Vad är det berättaren vill förmedla genom denna forcering av tavelramen? Det är vad denna bok försöker besvara.

Hans Lund är docent i litteraturvetenskap och universitetslektor i konstarternas interrelationer (intermedialitet), Lunds universitet.

När den medeltida stadsvallen kring Lund revs i början av 1800-talet blev en sträcka i väster stående kvar som ett oordnat promenadstråk för stadens invånare. Härifrån kunde man blicka ut över Skåneslätten, observera Malmös silhuett i fjärran och i klart väder även skymta Köpenhamn.  

Under åren 1821–1891 fick Lunds universitet hyra och disponera en del av den kvarvarande stadsvallen. Sträckan fick namnet Akademiska promenaden. Under 70 år var den ett ordnat gångstråk med bänkar och fasta utsiktsplatser för studenter och universitetsanställda. Vallen blev en tillflykt för rekreation, förtroliga samtal och kärleksmöten. Så har Vallen i viss mån förblivit även efter att hyresrätten upphörde och utsikten försvann bakom träd och nybyggnation. 

En lång rad författare – många av dem studenter med litterära drömmar – har genom åren hämtat intryck och stimulans på Vallen, i Observatorieparken och Lunds stadspark. Man kan nämna namn som Vilhelm Ekelund, August Strindberg, Anders Österling, Frithjof Nilsson Piraten, Birgitta Trotzig och Göran Sonnevi. Flera av dem hyrde dessutom sitt boende i de närliggande gatorna som i öster omsluter de två numera förenade parkerna.

Denna bok handlar både allvarligt och lättsamt om författarnas litterära och fysiska relation till stadsvallen och dess kringliggande parklandskap.

Kan vi som bildbetraktare klättra in i tavlan på väggen? Är det möjligt för gestalterna i bilden att lämna bildrummet och stiga ut till oss i åskådarrummet? Är direkt kommunikation genom tavelramen möjlig?

I vår fantasivärld pågår en ständig trafik genom tavelramen. Drömmen om inträde och utträde förenar alla åldrar. Den leker inte bara med vår nyfikenhet på eller våra farhågor kring tänkta världar bortom vår egen, utan även med våra föreställningar om att uppleva eller förverkliga det omöjliga. Rampassage har länge varit ett återkommande inslag i litterära berättelser för både barn och vuxna, men även i scenkonst, film och narrativa bilder. Vad är det berättaren vill förmedla genom denna forcering av tavelramen? Det är vad denna bok försöker besvara.

Hans Lund är docent i litteraturvetenskap och universitetslektor i konstarternas interrelationer (intermedialitet), Lunds universitet.