Hans Nilsson – författare

Den här boken berättar inte om bryggteknik eller analyserar olika ölsorter. Den handlar om tiden när svenskarna lärde sig att dricka öl och fortfarande hade en enkel syn på detta. Nu är det mer än 60 år sedan mellanölet lanserades med buller och bång. Men det blev bara en parentes. Endast under tolv år kunde svenskarna köpa mellanöl i vanliga livsmedelsaffärer. Mellanölet var en del av tidsandan i en omvälvande tid. Konjunkturerna var goda, ungdomsgenerationen var stor och många olika friheter stod på programmet. Att köpa en kasse öl blev ett sätt att manifestera frihet och att förhålla sig till Svensson som rusade på i ekorrhjulet. År 1977 var det roliga slut – mellanölet fick klä skott för många av tidens problem. Beslutsfattarna var i stort eniga om ölets negativa effekter och att dessa mest drabbade de unga. Ölets snöpliga slut blev början på en rad restriktioner.

Denna skrift är en del av Riksantikvarieämbetets serie Skötsel av historiska trädgårdar och ett resultat av projektet Utvecklande skötsel i kulturhistoriskt värdefulla parker och trädgårdar som pågick 2015–2017. Projektet syftade till erfarenhetsutbyte och ökad kunskap kring vård av historiska parker och trädgårdar, med fokus på antikvariska ställningstaganden och skötselmetoder som tillvaratar de historiska trädgårdarnas kulturvärden. De tillämpningsområden som undersöktes var gräs, grus, häckar, fruktträd och prydnadsplanteringar. Projektet finansierades med medel från kulturmiljövårdsanslaget (bidrag till kulturmiljövård) och huvudman var Hantverkslaboratoriet vid Göteborgs universitet. De trädgårdar som användes som laboratorier för skötselförsök i projektet var Tycho Brahe-museets trädgård på Ven, Gunnebo slott, Stabergs bergsmansgård, Fredriksdal museer och trädgårdar, Julita gård och Mårbacka minnesgård. När det gäller skötsel av granhäckar medverkade även Bergianska trädgården.

»Varje påstående har ett frågetecken till granne och vän«, står det i boken som en omtänksam bibliotekarie sätter i händerna på den unge pastor Nilsson. Orden griper tag i honom med en gång. De är skrivna av Tito Colliander, finlands-svensk författare med rötterna i den rysk-ortodoxa traditionen. Colliander, liksom poeten och författaren Ingemar Leckius, blir två av Hans Nilssons följeslagare när han ger sig ut på strövtåg för att utforska några av de ikoner och bilder som blivit betydelsefulla i hans liv. Ikonerna visar sig vara en dörr på glänt till en större verklighet. De avbildar scener ur Bibeln, och speglar samtidigt våra egna liv. De avbildar inte något som en gång har hänt, utan något som sker just nu. En bild på en cafévägg med en afrikansk kvinna blir ett Kristusrop: »Herre, förbarma dig!« En tygvepa på en andakt med en skuggfigur bakom Jesus väcker funderingar om Judas och Petrus som två olika sidor av hängivenhet. Hans Nilssons strövtåg har inte gett honom alla svar, utan tvärtom gett upphov till nya frågor och möjligheten att upptäcka andra perspektiv. Och det är som det ska – frågetecknen som Colliander hyllar har blivit en vänskap som du nu bjuds in att dela.

Året är 1968.Han är 24 år, nybliven gymnastikdirektör och vill uppleva världen, som han har en romantisk föreställning om. Men han ser sig själv som en realistisk drömmare. Vi följer med på resan runt jorden, där nya möjligheter hela tiden förändrar färdplanen. Resan börjar med 800 mil i buss genom USA till OS i Mexiko 1968. Arbetar ett år i Montreal och far sedan med tåg tvärs över Kanada. Vi följer honom på vandring i Klippiga Bergen. Han liftar drygt 500 mil från Alaska till San Francisco. Svetsar cykelställ i väntan på ett arbete som fartygsmalaj över Stilla Havet. Planerna ändras, scenen skiftar nu till Squaw Valley (vinter OS, 1960) och livet som ”ski bum”. I en gammal Jeep avverkas en drygt 150 mil färd på otillgängliga, dammiga ökenvägar genom Baja California, den långa mexikanska halvön, söder om Kalifornien. Efter Hawaii, surfing och Samoa slår han sig ner i Nya Zeeland, och undervisar under två år på motsvarigheten till vårt GIH. Reslusten för honom vidare till Stora Barriärrevet och möte med en haj. I Indonesien och Japan lär han sig språken tillräckligt väl, för att lifta och göra sig förstådd. Med ett falskt pass reser han Transsibiriska Järnvägen under det kalla kriget och Gulagperioden. Stora delar av tiden reser han ensam med dess för- och nackdelar.

När Linköping expanderade kraftigt under 1940-talet uppstod bostadsbrist i centrum. Dåtidens politiker löste problemet genom att uppmana de centralt belägna industriföretagen att flytta ut till stadens ytterkant där man planerade att anlägga ett industriområde. Områdets huvudled, Industrigatan, blev så småningom en del av Riksettan, vägen som i dag heter E4:an och har en annan sträckning. Ett efter ett flyttade företagen ut till Industrigatan under 1950-talet. I början av 2000-talet upprepade sig historien – bostadsbrist i centrala Linköping som expanderat så kraftigt att det tidigare perifera industriområdet blivit attraktivt cityläge. Kommunen och privata byggherren Botrygg började planera för ett nytt bostadsområde och företagen utmed Industrigatan började skingras, men inte förrän 2014 kunde spadarna sättas i marken och bostadsområdet Övre Vasastaden börja byggas. Mycket har hänt på den här platsen. I Övre Vasastadens förvandling skildras ett stycke Linköpingshistoria utifrån ett område, en gata, ett antal företag och en idé om ett stadsbyggnadsprojekt. Övre Vasastaden har förvandlats – och här är historien bakom förvandlingen.

På 1980-talet satsade vi på oss själva. Vi tittade på Dallas och lyssnade på Madonna. Många hade hockeyfrilla. Så ser åtminstone schablonbilden ut, men verkligheten är mer komplicerad. I den här boken ges en mångfacetterad bild av Linköping på 1980-talet. Här skildras stort och smått i ord och bild. På 1980-talet passerade Linköping Norrköping i befolkningsmängd, tjänstesektorn ökade i betydelse och industrin förändrades. Mjärdevisatsningen blev en framgång och storföretaget Saab fick viktiga beställningar. Både universitetet och sjukhuset byggdes ut. Linköping låg i framkant i utvecklingen av persondatorer och mobiltelefoner. Det demonstrerades mycket. Vallaleden, kärnkraftten, utbyggnaden av Tornby och Konserthuset var frågor som engagerade många. En alternativ ungdomskultur med ny musik växte fram. Frimis, Lorry och Regina Palace var några av alla nöjesinrättningar som började med disco. Samtidigt ansågs Linköping vara en boutiquetät snobbstad. McDonalds kom till stan, IFK Linköping skapade basketfeber och Dalai lama besökte Domkyrkan och år 1987 firade Linköping 700-årsjubileum. Detta är bara ett axplock av allt som hände i Linköping på 1980-talet. Det kommer du som tittar i boken snart att märka! Linköping på 1980-talet är en i raden av böcker om Linköping under olika årtionden. Böckerna om 1950-, 1960- och 1970-talen är föregångare. Den här boken är ett samarbete mellan författaren Hans Nilsson som skrivit texterna och fotografen Göran Billeson som tagit de flesta bilderna och varit bildredaktör.