Hans-Olof Sandén – författare

Bokens mål är att göra den operativa polisjuridiken till ett verktyg som skapar trygga, rättssäkra och handlingskraftiga poliser och polisiära beslutsfattare.

Poliser har långtgående mandat och befogenhet att begränsa grundlagsskyddade rättigheter inom lagens ramar. Det kan lättast beskrivas som att lagen bestämmer vad en polis får och kan göra men hur ligger på poliserna själva att bestämma över. Polisyrket är därmed ett utpräglat praktiskt yrke men som vilar på en teoretisk grund. Utövandet kräver goda kunskaper i flera ämnesområden men också förmåga att omsätta de teoretiska kunskaperna i konkreta situationer, ofta utan möjligheter till några längre överläggningar. Snabba operativa beslut är polisernas verklighet och även det som förväntas av dem.

Denna bok flätar samman praktik med juridik på ett lättillgängligt sätt. Genom att utgå från verkliga ärenden och situationer visas på en modell där poliserna i sin vardag metodiskt arbetar sig igenom det de ställs inför och får med sig alla de nödvändiga delarna i ett professionellt polisarbete.

Syftet med narkotikastrafflagen är att bekämpa och förebygga missbruk av narkotika genom att kriminalisera hanteringen och därigenom skydda samhället och då särskilt folkhälsan. Sverige har sedan länge en nolltolerans mot narkotika, och narkotikastrafflagen är ett uttryck för den politiken. Den tydliggör därför att allt otillåtet bruk är oacceptabelt och inte ska normaliseras.

I lagkommentaren finns ett stort antal referat av avgöranden ur praxis. Dessa har delats upp i äldre och yngre praxis med anledning av de mer tydliga förändringar som skett. Alla avgöranden har inte tagits med utan ett urval av de mest centrala har gjorts för att inte skapa förvirrning och oöverskådlighet. Det finns även bilagor där dessa har listats för att underlätta för läsaren.

För att skapa en helhet innehåller kommentaren även en del om lagen om straff för smuggling och en del om den legala hanteringen av narkotika i form av lag om kontroll av narkotika.

Dödligt skolvåld ingår i serien Kriminologiska perspektiv på ... och belyser svenska händelser av dödligt eller potentiellt dödligt skolvåld.

Boken

Ger en samlad bild av dödligt skolvåld i Sverige. Kombinerar rättsligt material och vetenskaplig litteratur. Kan användas för att belysa likartade händelser, som attacker i köpcentrum eller synagogor. Visar hur liknande händelser kan förhindras – och hur man kan begränsa följderna när de väl inträffar.

Boken är lämplig för utbildning inom exempelvis kriminologi, juridik, psykologi, sociologi och socialt eller polisiärt arbete. Den kan med fördel användas som fortbildning för professionella inom rättsväsende och brottsförebyggande arbete.

Om författarna

Charlotta Thodelius är universitetslektor i kriminologi på Akademin för polisiärt arbete, Högskolan i Borås. Peter Währborg är leg. läkare, professor i beteendemedicin, sociolog, leg. psykolog (fil.dr) och psykoterapeut. Hans-Olof Sandén är jurist och polismästare och verksam som rättschef för polisen i Väst. Carl Besslinger är kommunpolis i Stenungsund och har varit verksam som polis i 36 år som exempelvis ordningspolis, utredare och inom personskydd.

På några decennier har Sverige gått från att vara etniskt och religiöst relativt homogent till att bli ett av Europas mest mångreligiösa länder. Religion, migration och polisiärt arbete beskriver några av de utmaningar och möjligheter polisen kan ställas inför i ett pluralistiskt samhälle. I boken varvas teoretiska perspektiv med konkreta exempel på polisiärt arbete relaterat till religion och migration. Bokens kapitel är skrivna av forskare och praktiker verksamma inom olika områden, och behandlar en lång rad ämnen: religions­frihetslagstiftning, segregation, hatbrott, globala konflikter med lokala konsekvenser, klanstrukturer, hedersvåld, våldsbejakande extremism, bemötandestrategier, arbete med fördomar inom poliskåren samt utmaningar som konspirationsteorier och miljö­relaterade hot som kan beröra polisens arbete.Denna andra upplaga av Religion, migration och polisiärt arbete är reviderad och aktualiserad och innehåller fyra nyskrivna kapitel.

Ära och heder är begrepp som aldrig tycks bli omoderna. De är ständigt något som är viktigt för oss och som vi kan offra mycket för att försvara. Äran har också ett starkt rättsligt skydd i svensk rätt, så starkt att förtal till och med utgör ett undantag från yttrandefriheten. I viss mån står den sig även upp mot sanningen, något som väcker en aldrig sinande debatt om hur vi bör se på just ärekränkningen som sådan.

Internet och Metoo är två nutida exempel på hur debatten förändras och hur grundläggande värden nu sätts på prov. Det som förr var så självklart är det inte längre och det finns därför all anledning att stanna upp och ta reda på vad som faktiskt gäller. I den här boken vrider och vänder författaren på saken för att förstå varför det just nu är som det är.

Frågor som berörs är bland annat om sanningen alltid är värd att försvara, om alla har samma möjligheter att försvara sin heder och hur vår integritet förhåller sig till andras rätt att få veta. För att belysa hur domstolarna dömer i mål om förtal har mycket utrymme ägnats åt att återge ett stort antal rättsfall som också försetts med kommentarer och en kontext.

Boken är användbar för såväl den som arbetar som polisiär utredare, åklagare, försvarare eller forskare som den som engagerar sig i samhällsdebatten – men också för den som bara har ett stort intresse för dessa frågor som aldrig tycks mista sin aktualitet.

Polisens brottsdatalag utgör en central del av det rättsliga ramverk som styr hur personuppgifter får behandlas inom brottsbekämpande verksamhet. Den befinner sig i skärningspunkten mellan EU-rätt och nationell lagstiftning, där dataskyddsförordningen och brottsdatadirektivet sätter de övergripande ramarna, medan svenska registerlagar konkretiserar tillämpningen.

I denna kommentar ges en klar och pedagogisk genomgång av hur regelverket hänger ihop och fungerar i praktiken. Med brottsdatalagen (2018:1177) som generell ram och lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter som ett verksamhetsanpassat komplement, skapas en struktur där effektiv brottsbekämpning balanseras mot ett starkt skydd för individens personliga integritet.

Polisens brottsdatalag framträder därmed som länken mellan princip och praktik en avgörande komponent för att säkerställa både effektiv informationshantering och ett robust integritetsskydd i polisens arbete.

Målet med de nya reglerna om handräckning är att Kriminalvården ska utföra fler transporter och polisen få mer tid för kärnuppdraget. Men vad innebär reformen egentligen och hur ska bestämmelserna tolkas och tillämpas? Hur ska samverkan mellan myndigheter gå till i praktiken? Den här boken ger svaren och den överblick som krävs för att fatta rätt beslut. Bestämmelserna om handräckning är spridda och kan vara svåra att få ett ordentligt grepp om, inte minst för den som ganska sällan ställs inför att tillämpa dem. Denna bok ger en bakgrund till hur dessa bestämmelser kommit att utformas. Den beskrivningen ger svar på varför det ser ut som det gör när myndigheter samverkar med varandra för den enskildes bästa och för en så rättssäker tillämpning som möjligt. Här finns också en enkel och tydlig introduktion för hur beslutsfattare, handläggare och utförare bör ta sig an dessa uppdrag. Boken vänder sig till såväl den som begär handräckning som den som lämnar sådan hjälp.Dessutom innehåller boken en omfattande alfabetisk sammanställning över aktuella bestämmelser, från Alkohol till Ädelmetall, ett sakregister och även ett författningsregister. En konkret vägledning för att enkelt manövrera rätt i ett snårigt regelverk.

Förundersökningen är en central del av brottsbekämpningen. Det är under denna som det ska klarläggas vad som faktiskt har hänt. Olika perspektiv ska föras fram och jämföras med varandra, bevis ska samlas in och beslut ska fattas. Många åtgärder som vidtas inom ramen för en förundersökning påverkar den enskildes integritet varför det är viktigt att det finns tydliga regler för vad myndigheterna får göra. Sådana bestämmelser finns främst i rättegångsbalken men även i förundersökningskungörelsen.Det finns mängder med olika bestämmelser, föreskrifter, uttalanden och handböcker som alla avhandlar brottmålsprocessen och som kan förtydliga hur förundersökningskungörelsen ska tolkas och tillämpas. Detta har i denna lagkommentar förenats med konkreta erfarenheter för att göra det enklare för den som arbetar med förundersökningar. Avsikten är att kommentaren ska vara lätt att ta till sig och ge möjlighet att snabbt finna svar på de frågor som uppkommer i vardagen.

Straffbestämmelsen om hets mot folkgrupp infördes i svensk rätt som en följd av andra världskrigets förföljelser. Sedan dess har den kommit att omfatta alltfler situationer och grupper av personer. Syftet är att ge skydd mot kränkande och hotfulla uttalanden, men skyddsbehovet måste ständigt vägas mot den tryck- och yttrandefrihet som är en grundbult i vårt samhälle. De som har att tillämpa bestämmelsen ställs inför svåra avvägningar och det är inte alltid så lätt att förstå varför ett uttalande kan vara försvarligt i ett sammanhang, men inte i ett annat.

Denna bok ger en utförlig bakgrund till dagens bestämmelse i brottsbalken och berör även motsvarande regleringar i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Här beskrivs hur lagstiftningen om hets mot folkgrupp har formulerats, de bakomliggande motiven, samhällsutvecklingen och den rättspraxis som vuxit fram. Hets mot folkgrupp innehåller även överskådliga bilagor som kan vara till hjälp vid tillämpningen.

Boken vänder sig till den som vill få en fördjupad kunskap om regleringen av hets mot folkgrupp. Den kan exempelvis vara till nytta för personer som utreder hatbrott eller planerar och deltar i insatser i samband med demonstrationer.

Brottet förolämpning väcker lätt starka känslor samtidigt som det ifrågasatts om det överhuvud taget bör finnas i straffrätten. Särskilt angående kriminaliserade gärningar är det viktigt att veta vad som är tillåtet och otillåtet. Trots det ställs nästan alltid frågan när förolämpning kommer på tal – vad får man och vad får man inte säga?

Förolämpning är den sista av tre böcker om undantag i den svenska yttrandefriheten. Liksom med de övriga, Hets mot folkgrupp och Förtal, är tanken att ge ett bredare perspektiv på dessa brott än i traditionella kommentarer. Målet är att inte bara öka insikten i problematiken utan att även belysa sammanhanget dessa tre brott emellan.

Det hårdnade klimatet i såväl samhället som på sociala medier har också satt förolämpning i ett nytt ljus. Yrkeskategorier som socialsekreterare, åklagare och poliser får utstå glåpord och muntliga trakasserier, vilket leder till frågan om var gränser ska dras i en rättsstat som den svenska. Ordvalen på sociala medier har blivit alltmer anstötliga och många upplever det svårt att freda sig. Samtidigt som anonymiteten ökat har även oförskämdheterna fått möjlighet till en extremt större spridning än tidigare.

Boken med sina bilagor vänder sig till den som vill få en snabb överblick över var vi befinner oss. Den är också tänkt att vara lättläst och kunna läsas med behållning av den som kommer i kontakt med dessa undantag i yttrandefriheten oavsett om hen är jurist eller inte.

Inom Polismyndigheten behandlas ett stort antal personuppgifter och myndighetens uppdrag innebär att uppgifterna i sig många gånger är att beteckna som känsliga. Personuppgifter behandlas såväl i underrättelse- som utredningsarbete, men också i det trygghetsskapande och brottsförebyggande arbetet. Polisdatalagen påverkar till följd av det, direkt eller indirekt, hela den verksamhet som Polismyndigheten ansvarar för. I kommentaren samlas uttalanden i förarbetena, redogörelser för domstolsavgöranden samt redogörelser för tillsynsmyndigheternas uttalanden och beslut. Kommentaren innehåller också konkreta exempel hämtade från verksamheten för att illustrera hur lagen bör tillämpas.

Personuppgiftslagstiftningen har genomgått en rejäl förändring i och med dataskyddsreformen. Inom det brottsbekämpande området har det kommit en helt ny lag i form av brottsdatalagen. Den utgör nu ramlag vid sidan av dataskyddsförordningen och kompletteras av registerlagarna.Denna kommentar utgår främst från förarbetena då någon praxis ännu inte hunnit bildas. I den mån äldre avgöranden har betydelse har det arbetats in i texten. Kommentaren har även försetts med hänvisningar till brottsdataförordningen och till de brottsbekämpande myndigheternas brottsdatalagar. Detta för att görs den så praktiskt användbar som möjligt och för att samla det mesta i en och samma bok.