Hans Olov Ohlson – författare

Vid Lunds Humorfestival 2013 vann Hans Olov Ohlson klassen Globala ortnamn med en limerick om En pinknödig kock ifrån Fyn. Nu har han skrivit boken Limerickar – att läsas per vers. Det är en limericksamling i tiden, där en hel del välkända personer förekommer: Kungen och Silvia, Carl Bildt och Gudrun Schyman, Annie Lööf och Fredrik Reinfeldt, Anna Anka och Salvador Dali, Pernilla Wiberg och Alberto Tomba är några av de omskrivna.

Francoise är en frispråkig fransyska.Hon har fått för sig att färdas i spåren efter sin förfader Jean-Francois Regnard, som 1681 blev ”den första turisten i Lappland”. Som sällskap och guide har hon historieläraren Jens från Haparanda, en man med egna hemligheter. De hoppas hitta den sten med inskription som Regnard lämnade vid ”världens ände” och som förblivit en mytomspunnen gåta. Färden går längs Sveriges näst längsta älv, genom Tornedalens vackra natur och dramatiska historia, och ger upplevelser som skapar en allt hetare gemenskap.

Författarna till denna skrift vill muntra upp läsarna och sprida hopp i dessa virustider. En pandemi påverkar oss alla på något sätt. Våren 2020 är redan historisk, mycket runt omkring oss har påverkats eller stängts ned. Många kommer att drabbas på olika sätt. Vi undrar när krisen ska gå över. Med tiden kommer Corona-minnena att blekna. Det mesta kommer att bli bra igen. En del blir kanske bättre.

I en sjuksäng ligger en gammal kvinna, drabbad av stroke och oförmögen att tala. Vid sängen sitter hennes son, som just har hittat hennes gamla dagbok. Ur den läser han högt för henne, de ord hon skrev under sin graviditet strax efter kriget och delvis riktade till sitt ofödda barn. Han kommenterar det han läser med ord som han i sin tur riktar till sin snart inte längre levande mamma. Det blir en tidsöverskridande dialog mellan mor och son, mellan då och nu, mellan framtidshopp om hur livet skulle bli och tillbakablickar på hur det blev. Dialogen spänner över årtionden och berör moderskap och en försvunnen fader, världens ondska och godhet, stålstadens tillväxt och ideologiers borttynande – och fram tonar bilden av en man som i alla avseenden är tacksam för sin älskade mamma.

Roy har trygghetsboendets snyggaste rollator. De andra i huset kallar den ”Roys Rolls”. Stödd på sin glänsande hjulavlastare strosar han runt när han inte sitter vid fikabordet i boendets samlingsrum. Hela tiden formulerar han spaningar och spydigheter om livet, både det långa som varit och det krympande som är kvar.

Journalistiken är viktig. Den ska vara trovärdig och ta upp sådant som är väsentligt för folk. Den övertygelsen har den unge man som en kall januarivecka börjar sin journalistpraktik i tidningshuset i Boden. På redaktionen får den unge mannen lära sig det mesta om journalisternas uppdrag och ansvar. I privatlivet får han samtidigt handledning och hjälp på vägen att bli en vuxen man.