Att idag bli pensionär innebär för många ett slags paradigmskifte i livet. Man lämnar ett spår och växlar in på ett annat. Genom berättelser, intervjuer och rapporter ger boken MÖJLIGHETERNAS TID – Livet efter 65 en bild av hur tillvaron efter pensioneringen kan gestalta sig. Hur är det att vara anhörigvårdare? Hur ser unga människor på gamla? Vad kan man som ett 65+ göra av sitt liv? Några av kapitlen tittar på gamlas liv sett ur ett politiskt perspektiv, i andra kapitel får vi inblickar i hur livet kan se ut för gamla människor långt utanför Sverige. Vi får ta del av flera personliga vardagsberättelser och i det avslutande kapitlet reflekteras över döden ur ett såväl filosofiskt som religiöst och vetenskapligt perspektiv. Författarna är tio östgötakvinnor mellan 66 och 92 år.

Efter ett långt inledande kapitel om värden i livet och värdegrunder i vårt samhälle, tar författaren sig an frågor av existentiell karaktär. Det är ofta frågor som inte bara har ett svar, och ibland inget svar alls, men ändå är viktiga att ställa. Är människan ensam om livet i universum? Vem äger rätten till vår död? Hur tänker människor som tror på ett evigt liv? På vad sätt kan jag bli vän med mitt livs historia? Under den existentiella resan löper ordet värde som en röd tråd.  oken bygger till stora delar på samtal, förda enskilt och i grupp. De enskilda samtalen har skett med människor från flera skilda tros-riktningar och med för-ankring i andra kul-turer än den svenska. Helmi Jönestam var tidigare verksam som komvuxlärare och psykoterapeut. Idag leder hon kurser för seniorer vid sidan av sitt författarskap.

Den svenska invandrardebatten startade på allvar i Sverige genom en artikel i DN 1964, skriven av journalisten och debattören David Schwarz. Han var svåger till Helmi Jönestam, och drygt femtio år senare gör hon en integrationsresa för att se vad som hänt efter alla åren. Är vi bättre på integration idag? Hur ser våra eventuella tillkortakommanden ut? Var hittar vi exempel på framgångsrika integrationsprojekt?  Helmi Jönestam besöker platser i Sverige och samtalar med både inrikes och utrikes födda personer. Med tanke på våra tiggande EU-migranter åker hon också till Rumänien för att studera integreringen av romerna där. Den bild av integration som växer fram i boken, kompletteras genom litteraturstudier, mejlkontakter med initierade personer och minnesfragment av samtal med svågern David Schwarz.  Boken ger många intressanta perspektiv på integration. En småländsk rektor ser sina elever som färgglada pusselbitar som alla passar in i integreringspusslet. I ett långt kapitel synas språkets roll för en framgångsrik integration. I ett annat granskas arbetsmarknaden för de utlandsfödda.  När vi ställs inför nya situationer kan vi ta emot dem på olika sätt: som en möjlighet, ett hot eller en utmaning. Som läsare blir det till slut svårt att komma ifrån frågan: Hur väljer jag att se på integreringen av dem som får en fristad i Sverige?

En sen marskväll kommer hon med syskon och föräldrar över Torne älvs is. De är ingermanländska flyktingar som Finland inte vågar behålla, när Sovjet­unionen vid fredsslutet kräver att få alla sina medborgare tillbaka. Bara i Sverige kan de bli trygga. Hanna växer upp i en liten by i norra Västergötland och flykt kommer att prägla henne också i framtiden. Det mörka och det ljusa byter ständigt plats. I ljuset finns bandet med skogen, gemenskapen i den växande syskonskaran och lärare som ser henne. Hanna blir en person som lär sig att ta det goda där det finns; i ett hastigt möte eller några ord i ett brev. Rör mig inte, se mig bara är en bok om att hitta en plats i livet. Den bygger på självbiografiskt material.

Att idag bli pensionär innebär för många ett slags paradigmskifte i livet. Man lämnar ett spår och växlar in på ett annat. Genom berättelser, intervjuer och rapporter ger boken MÖJLIGHETERNAS TID – Livet efter 65 en bild av hur tillvaron efter pensioneringen kan gestalta sig. Hur är det att vara anhörigvårdare? Hur ser unga människor på gamla? Vad kan man som ett 65+ göra av sitt liv? Några av kapitlen tittar på gamlas liv sett ur ett politiskt perspektiv, i andra kapitel får vi inblickar i hur livet kan se ut för gamla människor långt utanför Sverige. Vi får ta del av flera personliga vardagsberättelser och i det avslutande kapitlet reflekteras över döden ur ett såväl filosofiskt som religiöst och vetenskapligt perspektiv. Författarna är tio östgötakvinnor mellan 66 och 92 år.

Efter ett långt inledande kapitel om värden i livet och värdegrunder i vårt samhälle, tar författaren sig an frågor av existentiell karaktär. Det är ofta frågor som inte bara har ett svar, och ibland inget svar alls, men ändå är viktiga att ställa. Är människan ensam om livet i universum? Vem äger rätten till vår död? Hur tänker människor som tror på ett evigt liv? På vad sätt kan jag bli vän med mitt livs historia? Under den existentiella resan löper ordet värde som en röd tråd.  oken bygger till stora delar på samtal, förda enskilt och i grupp. De enskilda samtalen har skett med människor från flera skilda tros-riktningar och med för-ankring i andra kul-turer än den svenska. Helmi Jönestam var tidigare verksam som komvuxlärare och psykoterapeut. Idag leder hon kurser för seniorer vid sidan av sitt författarskap.

Den svenska invandrardebatten startade på allvar i Sverige genom en artikel i DN 1964, skriven av journalisten och debattören David Schwarz. Han var svåger till Helmi Jönestam, och drygt femtio år senare gör hon en integrationsresa för att se vad som hänt efter alla åren. Är vi bättre på integration idag? Hur ser våra eventuella tillkortakommanden ut? Var hittar vi exempel på framgångsrika integrationsprojekt?  Helmi Jönestam besöker platser i Sverige och samtalar med både inrikes och utrikes födda personer. Med tanke på våra tiggande EU-migranter åker hon också till Rumänien för att studera integreringen av romerna där. Den bild av integration som växer fram i boken, kompletteras genom litteraturstudier, mejlkontakter med initierade personer och minnesfragment av samtal med svågern David Schwarz.  Boken ger många intressanta perspektiv på integration. En småländsk rektor ser sina elever som färgglada pusselbitar som alla passar in i integreringspusslet. I ett långt kapitel synas språkets roll för en framgångsrik integration. I ett annat granskas arbetsmarknaden för de utlandsfödda.  När vi ställs inför nya situationer kan vi ta emot dem på olika sätt: som en möjlighet, ett hot eller en utmaning. Som läsare blir det till slut svårt att komma ifrån frågan: Hur väljer jag att se på integreringen av dem som får en fristad i Sverige?

En sen marskväll kommer hon med syskon och föräldrar över Torne älvs is. De är ingermanländska flyktingar som Finland inte vågar behålla, när Sovjet­unionen vid fredsslutet kräver att få alla sina medborgare tillbaka. Bara i Sverige kan de bli trygga. Hanna växer upp i en liten by i norra Västergötland och flykt kommer att prägla henne också i framtiden. Det mörka och det ljusa byter ständigt plats. I ljuset finns bandet med skogen, gemenskapen i den växande syskonskaran och lärare som ser henne. Hanna blir en person som lär sig att ta det goda där det finns; i ett hastigt möte eller några ord i ett brev. Rör mig inte, se mig bara är en bok om att hitta en plats i livet. Den bygger på självbiografiskt material.