Henrik Brissman – författare

Framtiden är gammal. Mötet med morgondagen har sannolikt upptagit människors medvetande från allra äldsta tid. Här presenteras hela framtidens historia, från babyloniernas stjärntydningar till våra dagars hamstring och prepping.

Tänker man på framtiden tänker man gärna på prylar och uppfinningar. Men de är bara en förlängning av en ideologi eller ett tankeklimat; ytterst handlar det om människors föreställningar, visioner, önskningar, rädslor. Därför är det de som hamnar i fokus i denna bok.

Bakom idéerna, i sin tur, står förstås människorna. Även de får sin plats här. Vi får bekanta oss med grekiska orakel och Bibelns profeter, utopiska och dystopiska romanförfattare, statsanställda socialingenjörer, kollektiv på landsbygden och intellektuella alarmister – alla med syftet att övertyga om just sin framtidsvision.

"En titel som Brissman citerar är så symptomatisk försin tid att den gör mig förtjust: 1965 publicerade statsvetaren Robert E Lane artikeln ”The politics of consensus inan age of affluence”. Man trodde på allvar att välfärd ochrationell samhällsplanering innebar att ideologier ochkonflikter tillhörde ett passerat stadium."Svenska Dagbladet

Framtiden är gammal. Mötet med morgondagen har sannolikt upptagit människors medvetande från allra äldsta tid. Här presenteras hela framtidens historia, från babyloniernas stjärntydningar till våra dagars hamstring och prepping.

Tänker man på framtiden tänker man gärna på prylar och uppfinningar. Men de är bara en förlängning av en ideologi eller ett tankeklimat; ytterst handlar det om människors föreställningar, visioner, önskningar, rädslor. Därför är det de som hamnar i fokus i denna bok.

Bakom idéerna, i sin tur, står förstås människorna. Även de får sin plats här. Vi får bekanta oss med grekiska orakel och Bibelns profeter, utopiska och dystopiska romanförfattare, statsanställda socialingenjörer, kollektiv på landsbygden och intellektuella alarmister – alla med syftet att övertyga om just sin framtidsvision.

"En titel som Brissman citerar är så symptomatisk försin tid att den gör mig förtjust: 1965 publicerade statsvetaren Robert E Lane artikeln ”The politics of consensus inan age of affluence”. Man trodde på allvar att välfärd ochrationell samhällsplanering innebar att ideologier ochkonflikter tillhörde ett passerat stadium."Svenska Dagbladet