Hola Folkhögskola – författare

En antologi med texter som skrivits under året på Litterärt skrivande. Temat "eld" har tolkats på många olika sätt, och visar en mångfald sätt att uttrycka sig i litterär form. Elden lever sitt eget liv och manifesteras på olika sätt. Ibland som en gnista, en rykande cigarett, ibland som en underliggande metod, som brännpunkten i skrivandet. Ofta som en metafor, införlivad i en bild som beskriver något vi bara kan tolka genom eldens mångfacetterade former. I alla texter finns elden med, på ett eller annat sätt. Här finns eldsjälar, skärseld, glöd och aska. Brännbart material som tänder en gnista av hopp, som elementet en nordisk gud föds ur. Som en varm brasa att somna intill. Som det brännande ämnet ett barns självmord, planerandet av ett mord eller uppstädandet efteråt. Som alkoholens eldiga rus, och kärlekens, till och med i kombination - då det sällan slutar väl. Från glöd till eld till aska, och tillbaka igen. Elden som symbol för både liv och död. Ett både/och. Eldens otämjbara lågor, omöjliga att följa och förutse i sin form, spretighet i en enhetlighet. Så som deltagarna i kursen är väldigt olika, men är en enhet, sammanflätade. Och formerna varierar lika mycket som genrerna, fri vers och sonetter, spänning och romantik, mytologi och realism, historisk roman och samtida.

Att söka sina rötter, att söka svar på frågan om varför livet blivit som det blivit, eller ett sökande efter den egna kreativa rösten och ett rum att uttrycka den i. Ordet "sökande" är den gemensamma nämnaren i 14 berättelser skrivna av lika många studenter på kursen Biografiskt berättande vid Hola folkhögskola i Prästmon, Västernorrland.

Antologi med texter av deltagare från Litterärt skrivande, Hola folkhögskola läsår 21-22 Under årets skrivande har textförfattarna till den här antologin fått prova både det ena och det andra. De har mött sig själva som skrivande människor, och de har utforskat sina djup, fiskat upp än den ena, än den andra berättelsen. Genom att skriva, skriva och skriva har de doppat huvudet under ytan för att se vad skrivandets värld kan innebära. Genom att läsa, analysera och samtala har deras medvetande om skrivandets funktioner vidgats. En skrivande erfarenhet. Tillsammans har de här samlat texter som på olika sätt relaterar till temat "under ytan". Som ni förstår, finns det mycket som gömmer sig där.

En antologi från deltagare på skrivarlinjen Litterärt skrivande på Hola folkhögskola, läsåret 23-24. Rörelse är det gemensamma temat för texterna i denna antologi och rörelse i så många bemärkelser. Rörelse handlar om tempo, och det handlar om förändring. I skrivandet talar man om textens rörelse - att något ska ha hänt när texten är slut. Den rörelsen kan sitta i händelserna, likväl som i läsaren och oftast både och. Inte sällan har det också skett en rörelse i den som skriver. Det handlar om att hitta den rörelse som är ens egen. Den rörelsen arbetar vi också med i denna skrivarutbildning. Liksom den bästa dagen är en dag av törst som Karin Boye skriver i dikten I rörelse, är det i sökandet efter ny kunskap som ett skapande frodas. Dessa texter har fötts i den rörelsen, i det språnget ut i luften. Men även om rörelsen är grunden i texterna, har de också fått sitt eget liv, bär sina egna teman. Bland texterna i antologin får du till exempel följa med på en surrealistisk tågfärd med skrikskränande konferensgäster, Robert och Simeons trevande möte i ett kaffedoftande norrlandskök, och kryddiga himlakroppar som rör sig mot varandra i en kärleksfull diktsvit. Här finns också Tea och den mystiska grannen som visar sig ha kopplingar till älvriket, den pragmatiske Levi vars pappa kan höra vad han tänker, Robin som kan flyga när ingen annan ser, och Ronja som forsätter leta efter sin vän, långt efter att familjen gett upp hoppet själv blir bortglömd i letandet efter hennes försvunne vän. Alla har en rörelse som driver framåt, ibland kringelkrokigt, ibland forsande snabbt. Och de är alla texter som berör.