ABSTRAKT Syftet med föreliggande studie är att ge en samlad bild av läkarsekreterarens arbete med medicinsk dokumentation i historiskt perspektiv samt att skapa förståelse för att journalskrivning är en vacker konst, som nästan fallit i glömska. Läkarsekreterarna tillkom för att sjukhusen skulle skapa vård och kvalitet för så många patienter som möjligt och de första läkarsekreterarna anställdes i början av 1920-talet för att avlasta läkarna med det expeditionella rutinarbetet samt journalskrivning. Den nya yrkesrollen etablerades och läkarsekreteraren blev ett begrepp. Framstegen medför en optimism bland läkarsekreterarna vars anseende och självsyn ökar. Läkarsekreterarens arbetsuppgifter på 1950-talet och fram till 1990-talet var relativt likartade. Den väsentliga skillnaden är hur arbetsuppgifterna utförs. Studien visar vilken enorm genomslagskraft den tekniska utvecklingen fått; i läkarsekreterarens arbetsvärld är det maskinell utrustning som främst utvecklats. 1970-talet kännetecknas främst av en arbetsorganisation där läkarsekreterarna nästan enbart arbetar med journalutskrift efter diktafon i en s k “Skrivcentral”. Patientkontakten var borta utom för dem som satt i receptionen. En omorganisation till decentralisering under 1980-talet öppnade möjligheter för läkarsekreterarna att integreras i arbetet kring patienten. Läkarsekreterarna upplever det positivt att ingå i vårdlaget och på så sätt få fungera som “spindeln i nätet”. En stark brytningstid råder i mitten av 1980-talet, när sjukvården står inför införandet av integrerade datorsystem och datorjournal, och den medicinska dokumentationen förändras med därtill hörande arbetsuppgifter, och ett förändrat arbetsinnehåll för läkarsekreterarna. Allt mer varierande arbetsuppgifter och mer avancerade uppgifter börjar tona fram under 1990-talet.. Studien visar en förändring mot en tydligare och självständigare yrkesroll. Under 1980- och 1990-talen förändrades de ekonomiska och personella förutsättningarna inom hälso- och sjukvården. Den totala bemanningen inom sjukvården reducerades. Denna fas kännetecknas främst av att den medicinska dokumentationen började att föras över på läkarna och ett flertal administrativa arbetsuppgifter lades på vårdpersonalen, arbetsuppgifter som tidigare skötts av läkarsekreterare. Utbildningen till läkarsekreterare har fördjupats och uppdaterats över tid. I studien kan man se en koppling mellan läkarsekreterarens specialkunskaper i medicinsk dokumentation och kvaliteten på den medicinska dokumentationen. Upplevelsen som specialist i medicinsk dokumentation kan sägas vara stark. Att dra någon säker slutsats av resultatet av studien går inte men studien kan tillföra ny kunskap om läkarsekreterarens arbete med medicinsk dokumentation och förmedla en ökad kunskap om läkarsekreterarens ansvarsområde.

ABSTRAKT Medicinhistoriskt sett har den medicinska dokumentationens utveckling inneburit att patientjournalen ändrat både form och karaktär. Den medicinska dokumentationen utgjordes vid 1700-talets början av små handskrivna anteckningar, som var avsedda som stöd för eget minne. Den enskilde läkaren ägde själv sina journalliknande handlingar. Grunden till den medicinska dokumentationen i patientjournalen lades sannolikt genom professor Nils Rosén von Rosensteins avhandling om medicinsk journalskrivning 1730. Målsättningen var rätt dokumentation om sjukdomars förlopp. Helhetssynen på patienten framträder starkt. Det första formella journalsystemet utvecklades, och en systematisk medicinsk dokumentation i patientjournalen blev genomförbar i samband med öppnandet av Serafimerlasarettet i Stockholm 1752. Systemet för medicinsk journalskrivning vidareutvecklades, och man kan vid mitten av 1800-talet spåra en strukturerad uppläggning av den medicinska dokumentationen vid Serafimerlasarettet i Stockholm. Detta medverkar till att skapa ett fullständigt dokumenterat sjukdomsförlopp, vilket än idag är ett viktigt instrument för den läkare som behandlar patienten. Centrala direktiv för medicinsk dokumentation utfärdades 1863 och avsåg ett centralt standardformulär för länslasarettens patientjournaler. Patientjournalens struktur förändrades och en mer administrativ syn på patientjournalens innehåll började att ta form. En påtaglig förändring av den medicinska dokumentationen är att patientjournalens innehåll inte används enbart som stöd för minnet utan kan ses som ett instrument för beslut. Patientjournalen innehåller uppgifter på vilka en läkare grundar sina medicinska beslut. Patientjournalen har under 1900-talet utvecklats till att fungera som ett standardiserat kommunikationsmedel i enlighet med de medicinska kraven. De medicinska kraven är att patientjournalen skall innehålla tillräcklig information, som är korrekt och klart strukturerad, så att en läkare kan planera, genomföra och följa upp vården av patienten. De medicinska kraven framträder klart i studien när det gäller patientjournalens utformning och innehåll. En stark förändring är att den medicinska dokumentationen i allt högre grad kan medverka till att vidarebefordra kunskap om patienten till andra berörda parter men även tillhandahåller retrospekt när patienten vid ett senare tillfälle blir aktuell. Genom nämnda förändringar kan den medicinska dokumentationen medverka till vetenskaplig bearbetning av patientjournalens material. Den medicinska dokumentationens olika funktioner har förstärkts under 1900-talet och patientjournalens vårdadministrativa värde har successivt ökat. Studien visar att de anförda kriterierna i Rosén von Rosensteins avhandling 1730 med stor sannolikhet har präglat journalföringen under tre sekler, fortfarande med den ursprungliga strukturen bibehållen.

ABSTRAKT Syftet med föreliggande studie är att ge en samlad bild av läkarsekreterarens arbete med medicinsk dokumentation i historiskt perspektiv samt att skapa förståelse för att journalskrivning är en vacker konst, som nästan fallit i glömska. Läkarsekreterarna tillkom för att sjukhusen skulle skapa vård och kvalitet för så många patienter som möjligt och de första läkarsekreterarna anställdes i början av 1920-talet för att avlasta läkarna med det expeditionella rutinarbetet samt journalskrivning. Den nya yrkesrollen etablerades och läkarsekreteraren blev ett begrepp. Framstegen medför en optimism bland läkarsekreterarna vars anseende och självsyn ökar. Läkarsekreterarens arbetsuppgifter på 1950-talet och fram till 1990-talet var relativt likartade. Den väsentliga skillnaden är hur arbetsuppgifterna utförs. Studien visar vilken enorm genomslagskraft den tekniska utvecklingen fått; i läkarsekreterarens arbetsvärld är det maskinell utrustning som främst utvecklats. 1970-talet kännetecknas främst av en arbetsorganisation där läkarsekreterarna nästan enbart arbetar med journalutskrift efter diktafon i en s k “Skrivcentral”. Patientkontakten var borta utom för dem som satt i receptionen. En omorganisation till decentralisering under 1980-talet öppnade möjligheter för läkarsekreterarna att integreras i arbetet kring patienten. Läkarsekreterarna upplever det positivt att ingå i vårdlaget och på så sätt få fungera som “spindeln i nätet”. En stark brytningstid råder i mitten av 1980-talet, när sjukvården står inför införandet av integrerade datorsystem och datorjournal, och den medicinska dokumentationen förändras med därtill hörande arbetsuppgifter, och ett förändrat arbetsinnehåll för läkarsekreterarna. Allt mer varierande arbetsuppgifter och mer avancerade uppgifter börjar tona fram under 1990-talet.. Studien visar en förändring mot en tydligare och självständigare yrkesroll. Under 1980- och 1990-talen förändrades de ekonomiska och personella förutsättningarna inom hälso- och sjukvården. Den totala bemanningen inom sjukvården reducerades. Denna fas kännetecknas främst av att den medicinska dokumentationen började att föras över på läkarna och ett flertal administrativa arbetsuppgifter lades på vårdpersonalen, arbetsuppgifter som tidigare skötts av läkarsekreterare. Utbildningen till läkarsekreterare har fördjupats och uppdaterats över tid. I studien kan man se en koppling mellan läkarsekreterarens specialkunskaper i medicinsk dokumentation och kvaliteten på den medicinska dokumentationen. Upplevelsen som specialist i medicinsk dokumentation kan sägas vara stark. Att dra någon säker slutsats av resultatet av studien går inte men studien kan tillföra ny kunskap om läkarsekreterarens arbete med medicinsk dokumentation och förmedla en ökad kunskap om läkarsekreterarens ansvarsområde.

ABSTRAKT Medicinhistoriskt sett har den medicinska dokumentationens utveckling inneburit att patientjournalen ändrat både form och karaktär. Den medicinska dokumentationen utgjordes vid 1700-talets början av små handskrivna anteckningar, som var avsedda som stöd för eget minne. Den enskilde läkaren ägde själv sina journalliknande handlingar. Grunden till den medicinska dokumentationen i patientjournalen lades sannolikt genom professor Nils Rosén von Rosensteins avhandling om medicinsk journalskrivning 1730. Målsättningen var rätt dokumentation om sjukdomars förlopp. Helhetssynen på patienten framträder starkt. Det första formella journalsystemet utvecklades, och en systematisk medicinsk dokumentation i patientjournalen blev genomförbar i samband med öppnandet av Serafimerlasarettet i Stockholm 1752. Systemet för medicinsk journalskrivning vidareutvecklades, och man kan vid mitten av 1800-talet spåra en strukturerad uppläggning av den medicinska dokumentationen vid Serafimerlasarettet i Stockholm. Detta medverkar till att skapa ett fullständigt dokumenterat sjukdomsförlopp, vilket än idag är ett viktigt instrument för den läkare som behandlar patienten. Centrala direktiv för medicinsk dokumentation utfärdades 1863 och avsåg ett centralt standardformulär för länslasarettens patientjournaler. Patientjournalens struktur förändrades och en mer administrativ syn på patientjournalens innehåll började att ta form. En påtaglig förändring av den medicinska dokumentationen är att patientjournalens innehåll inte används enbart som stöd för minnet utan kan ses som ett instrument för beslut. Patientjournalen innehåller uppgifter på vilka en läkare grundar sina medicinska beslut. Patientjournalen har under 1900-talet utvecklats till att fungera som ett standardiserat kommunikationsmedel i enlighet med de medicinska kraven. De medicinska kraven är att patientjournalen skall innehålla tillräcklig information, som är korrekt och klart strukturerad, så att en läkare kan planera, genomföra och följa upp vården av patienten. De medicinska kraven framträder klart i studien när det gäller patientjournalens utformning och innehåll. En stark förändring är att den medicinska dokumentationen i allt högre grad kan medverka till att vidarebefordra kunskap om patienten till andra berörda parter men även tillhandahåller retrospekt när patienten vid ett senare tillfälle blir aktuell. Genom nämnda förändringar kan den medicinska dokumentationen medverka till vetenskaplig bearbetning av patientjournalens material. Den medicinska dokumentationens olika funktioner har förstärkts under 1900-talet och patientjournalens vårdadministrativa värde har successivt ökat. Studien visar att de anförda kriterierna i Rosén von Rosensteins avhandling 1730 med stor sannolikhet har präglat journalföringen under tre sekler, fortfarande med den ursprungliga strukturen bibehållen.