Ingegerd Hildingsson – författare

Midwifery has a strong position in the Nordic countries, and a history over several centuries as a profession with a professional responsibility for normal birth. Even if midwifery has a long tradition, the theoretical base needs to be developed for midwives and other professionals in the field. The idea behind this book is to describe and discuss Nordic midwifery related to its own context as well as in an international perspectve. The book is divided into three parts. Part 1 presents midwifery in its Nordic context. Part 2 presents theories, concepts, and perspectives in midwifery, such as evidence-based midwifery, perspectives on childbearing, salutogenesis, normal birth, midwife–woman relationship, woman-centred care, family-centred care, continuity of care, place of birth, and support. The editors of this book have chosen these theories, concepts, and perspectives as they are central to international midwifery and also are used by Nordic researchers. The third part of this book consists of eight chapters presenting examples of theories and concepts developed in the Nordic countries. This part also includes a chapter about continuity of care in a Danish context, the only Nordic country with this care model.The target groups for this book are midwifery students, PhD students, and researchers as well as midwives, obstetricians, nurses, and other health professionals.

I flera länder är det vanligt att en och samma barnmorska eller en grupp av barnmorskor ombesörjer vården för och följer kvinnor under graviditet, förlossning och den första tiden efter barnets födelse. I Sverige är vården mer fragmenterad, med god kontinuitet under graviditeten där kvinnor oftast träffar samma barnmorska vid besöken. När det är dags att föda träffar kvinnan oftast en eller flera okända barnmorskor. Vården efter förlossning är oftast kort och uppföljning ser olika ut i landet.

På senare år har olika initiativ för att öka graden av kontinuitet genom vårdkedjan startats i Sverige. Vissa projekt riktar sig främst till förlossningsrädda kvinnor, andra projekt bjuder in alla kvinnor. Ofta är forskning knutet till projekten.

I den här boken förmedlas erfarenheter och resultat från olika forskningsprojekt, men boken ger även tips hur en kan gå tillväga för att initiera och arbeta i kontinuitetsbaserade vårdmodeller, beroende på lokala förutsättningar.

Boken baseras på erfarenheter av vårdmodeller med barnmorskekontinuitet, från en barnmorskemottagning i en större stad, från samtalsverksamhet för förlossningsrädsla vid tre sjukhus, och från ett projekt som startade efter att förlossningsavdelning stängts ner i en mindre stad i norra Sverige.

Förlossningsrädsla är vanligt förekommande bland gravida kvinnor och ses även bland en del partners. Förekomst av rädsla beror på hur den definieras och mäts. Förlossningsrädsla kan påverka livet på olika sätt och är ofta en konsekvens av en negativ förlossningsupplevelse och resulterar ibland i önskemål om kejsarsnitt.

Barnmorskan som kvinnan träffar inom mödrahälsovården är ofta den som uppmärksammar förlossningsrädsla. Detta kan ske genom samtal eller genom ett screeningförfarande där oro och rädsla mäts. Barnmorskan på mottagningen kan hjälpa kvinnan vidare om rädslan är svår.

Vid samtliga förlossningssjukhus i Sverige erbjuds samtalsstöd med barnmorska. Kvinnor är oftast nöjda med samtalsstödet och uppger att rädslan avtar, men få studier har visat några effekter när det gäller nedgång av andelen kejsarsnitt efter genomgånget samtalsstöd. Om kvinnan har en svårare problematik kopplas ofta psykolog in. Om det finns önskemål om kejsarsnitt på grund av förlossningsrädsla får kvinnan träffa en förlossningsläkare för diskussion kring förlossningssätt.

På senare år har olika förslag till behandlingar för förlossningsrädsla provats. Kognitiv beteendeterapi, psykoedukation, krisorienterad terapi och vårdmodeller med barnmorskekontinuitet är några alternativ.

I den här boken förmedlas erfarenheter och resultat från internationell och nationell forskning. Boken beskriver även upplevelser bland kvinnor som fått behandling av förlossningsrädsla samt erfarenheter bland olika professioner som arbetar med förlossningsrädsla. En gemensam nämnare är vikten av att LYSSNA på det kvinnan vill förmedla.

I flera länder är det vanligt att en och samma barnmorska eller en grupp av barnmorskor ombesörjer vården för och följer kvinnor under graviditet, förlossning och den första tiden efter barnets födelse. I Sverige är vården mer fragmenterad, med god kontinuitet under graviditeten där kvinnor oftast träffar samma barnmorska vid besöken. När det är dags att föda träffar kvinnan oftast en eller flera okända barnmorskor. Vården efter förlossning är oftast kort och uppföljning ser olika ut i landet.

På senare år har olika initiativ för att öka graden av kontinuitet genom vårdkedjan startats i Sverige. Vissa projekt riktar sig främst till förlossningsrädda kvinnor, andra projekt bjuder in alla kvinnor. Ofta är forskning knutet till projekten.

I den här boken förmedlas erfarenheter och resultat från olika forskningsprojekt, men boken ger även tips hur en kan gå tillväga för att initiera och arbeta i kontinuitetsbaserade vårdmodeller, beroende på lokala förutsättningar.

Boken baseras på erfarenheter av vårdmodeller med barnmorskekontinuitet, från en barnmorskemottagning i en större stad, från samtalsverksamhet för förlossningsrädsla vid tre sjukhus, och från ett projekt som startade efter att förlossningsavdelning stängts ner i en mindre stad i norra Sverige.

Förlossningsrädsla är vanligt förekommande bland gravida kvinnor och ses även bland en del partners. Förekomst av rädsla beror på hur den definieras och mäts. Förlossningsrädsla kan påverka livet på olika sätt och är ofta en konsekvens av en negativ förlossningsupplevelse och resulterar ibland i önskemål om kejsarsnitt.

Barnmorskan som kvinnan träffar inom mödrahälsovården är ofta den som uppmärksammar förlossningsrädsla. Detta kan ske genom samtal eller genom ett screeningförfarande där oro och rädsla mäts. Barnmorskan på mottagningen kan hjälpa kvinnan vidare om rädslan är svår.

Vid samtliga förlossningssjukhus i Sverige erbjuds samtalsstöd med barnmorska. Kvinnor är oftast nöjda med samtalsstödet och uppger att rädslan avtar, men få studier har visat några effekter när det gäller nedgång av andelen kejsarsnitt efter genomgånget samtalsstöd. Om kvinnan har en svårare problematik kopplas ofta psykolog in. Om det finns önskemål om kejsarsnitt på grund av förlossningsrädsla får kvinnan träffa en förlossningsläkare för diskussion kring förlossningssätt.

På senare år har olika förslag till behandlingar för förlossningsrädsla provats. Kognitiv beteendeterapi, psykoedukation, krisorienterad terapi och vårdmodeller med barnmorskekontinuitet är några alternativ.

I den här boken förmedlas erfarenheter och resultat från internationell och nationell forskning. Boken beskriver även upplevelser bland kvinnor som fått behandling av förlossningsrädsla samt erfarenheter bland olika professioner som arbetar med förlossningsrädsla. En gemensam nämnare är vikten av att LYSSNA på det kvinnan vill förmedla.