Ingemar Eliasson – författare

46 män och två kvinnor - och lika många avtryck i Värmlands historia. När Ingemar Eliasson, själv landshövding i Värmland i tolv år, presenterar länets alla landshövdingar och hertigar från den allra första, Gustaf Leijonhuvud, får vi möta vitt skilda personligheter, gärningar och öden. Någon satt hela 26 år, en annan sköts till döds när Sverige anföll Norge 1814. En landshövding gav upphov till en litterär gestalt i Runebergs diktning medan en annan själv blev författare. Bland berättelserna har vi också landshövdingen som försökte få värmlänningarna att ägna sig åt mer kultiverat nöjesliv, men misslyckades. 

Länge var det adelsmän och officerare som fick jobbet, men i dag kan vem som helst bli landshövding. Författaren ger också en kort beskrivning av landshövdingens uppgift som chef för länsstyrelsen, vilka som blir landshövdingar och hur det går till. Vi får även en presentation av de sex prinsar som hittills blivit Värmlands hertigar, från Hertig Erik på 1200-talet till Hertig Carl Philip i dag. 

Ingemar Eliasson, född 1939 i Visnums-Kil, var landshövding i Värmland åren 1990 2002. Därefter var han riksmarskalk och chef för Hovstaterna till 2010 följt av uppdraget som Ordenskansler. På 1950-talet gick han på Handelsgymnasium i Karlstad och blev senare civilekonom i Stockholm. Under tjugo år var han politiker i olika befattningar. Eliasson gav 2013 ut sina memoarer med titeln Jag vet var jag kommer ifrån och har publicerat ett antal skrifter med tal och krönikor i skilda ämnen. Boken om Värmlands hertigar och landshövdingar har initierats av Karlstads Gillet. Delar av texten har publicerats i Gillets medlemsblad. 

Den liberala demokratin är trängd i hela världen och i Sverige är Liberalerna i djup kris. Jag ställer mitt hopp till den unga generationen , skriver Ingemar Eliasson i Brev till en ung liberal. Han berättar om sina tankar och värderingar efter många år som politiker. Eliasson inser att villkoren för politiskt arbete är annorlunda än på hans tid, men menar att det är de äldres ansvar att dela med sig av sina erfarenheter till de unga. Ett liberalt parti har inte kommit till för att driva en viss grupps intressen utan för att låta respekten för varje individs integritet och frihet styra samhällsutvecklingen. Det måste kombineras med ett lika starkt engagemang för rättvisa, i annat fall tenderar den individuella friheten att gå mot egoism och sönderfall av samhällsgemenskapen.   

Eliasson manar den unge liberalen att låta idéerna bli till praktisk politik. Skattepolitiken, rättsväsendet, infrastrukturen och klimatet väntar på socialliberalers engagemang. För att lyckas måste de förena sig med likasinnade och de finns i flera andra partier.  

Ingemar Eliasson ägnade sig åt politik på heltid i tjugo år. Först som tjänsteman i Folkpartiets riksdagsgrupp, därefter som statssekreterare, statsråd och riksdagsman innan han steg av för att bli landshövding.    

46 män och två kvinnor – och lika många avtryck i Värmlands historia. När Ingemar Eliasson, själv landshövding i Värmland i tolv år, presenterar länets alla landshövdingar och hertigar från den allra första, Gustav Leijonhufvud, får vi möta vitt skilda personligheter, gärningar och öden. Någon satt hela 26 år, en annan sköts till döds när Sverige anföll Norge 1814. En landshövding gav upphov till en litterär gestalt i Runebergs diktning medan en annan själv blev författare. Bland berättelserna har vi också landshövdingen som försökte få värmlänningarna att ägna sig åt mer kultiverat nöjesliv, men  misslyckades. Författaren ger också en kort beskrivning av landshövdingens uppgift som chef för länsstyrelsen, vilka som blir landshövdingar och hur det går till. Vi får även en presentation av de sex prinsar som hittills blivit Värmlands hertigar, från Hertig Erik på 1200-talet till Hertig Carl Philip i dag.

Det måste vara något i den värmländska luften som ökar förmågan att se de komiska inslagen i vardagen. Jorden verkar läcka lustgas. Det menar Ingemar Eliasson som är född värmlänning, vilket betyder att han hört många historier berättas. För det hör som bekant till myterna om folket i detta landskap att de berättar historier. Och det stämmer i anmärkningsvärt många fall. Författaren själv har ofta återberättat historier och repliker han råkat höra eller blivit träffad av och även använt sig av anekdoter i föredrag i sitt yrkesverksamma liv.

Men alla historier kan inte berättas var som helst, menar han. Det gäller att anpassa historien till sammanhanget och tänka igenom vilken publik man vänder sig till. Därför tar han en risk när han nu återger sina historier utan att ha koll på vilka som läser. Om någon tar illa upp försvarar han sig med att hänvisa till den han först hörde historien från!

Ingemar Eliasson, född 1939 i Visnums-Kil, var landshövding i Värmland 1990-2002. Därefter riksmarskalk och chef för Hovstaterna till 2010 följt av uppdraget som Ordenskansler. På 1950-talet gick han på Handelsgymnasium i Karlstad och blev senare civilekonom i Stockholm. Under tjugo år var han politiker i olika befattningar. Eliasson gav 2013 utsina memoarer med titeln Jag vet var jag kommer ifrån och har publicerat ett antal skrifter med tal och krönikor i skilda ämnen.