De flesta böcker som skrivits under historiens gång har försvunnit i glömskans djup. Deras tid blev kort. Men det finns undantag. Några förtjänar att kallas »klassiker«. De ingår i vår kulturs kollektiva minne, men läses ändå sällan. Andra åter läses regelbundet och läsaren gör ständigt nya upptäckter. Till denna andra kategori hör Den Helige Benedictus Regel, en klosterregel som tillkom på 500-talet. Boken har spelat en märklig roll, särskilt i västerlandets andliga och allmänna historia. Någon har kallat den en »arkitekt« för den europeiska kulturen. Benedictus är, tillsammans med bl.a. den heliga Birgitta, »Europas skyddspatron«. Generationer av munkar och nunnor har haft och har regeln som vägvisare, men den läses också av många som inte själva lever i kloster. Regeln har använts på kurser för entreprenörer och företagare. Den har inspirerat politiker och påverkat författningar. När den anglikanska kyrkans förre ärkebiskop, Rowan Williams, vid ett tillfälle talade om hur nationerna i den Europeiska Unionen ska kunna leva tillsammans, utgick han från Benedictus klosterregel. På svenska utgavs regeln första gången 1991, följd av en andra upplaga 2008. Benedictus regel visar sig rymma vägledning i en rad mänskliga grundfrågor. Hur tar den enskilde sitt ansvar, utan att bryta sönder enheten? Kan en yttre ordning bidra till inre frid? Hur kan disciplin föda glädje? Kan man hantera sina dagliga verktyg som »heliga altarkärl«? Är lydnad ett hinder för frihet? Vad är hemligheten med att ta emot gäster? Denna kommentar till Benedictus Regel, den första på svenska, berättar om hur människor läst och läst om en 1500 år gammal text. Regeln visar sig vara mer än »regler«. Själv säger Benedictus att för den som följer regelns väg »vidgar sig hjärtat«.Författaren är katolsk präst och lever som benediktinmunk i Den Helige Benedictus Kloster i Mariavall på Österlen.

De flesta böcker som skrivits under historiens gång har försvunnit i glömskans djup. Deras tid blev kort. Men det finns undantag. Några förtjänar att kallas »klassiker«. De ingår i vår kulturs kollektiva minne, men läses ändå sällan. Andra åter läses regelbundet och läsaren gör ständigt nya upptäckter. Till denna andra kategori hör Den Helige Benedictus Regel, en klosterregel som tillkom på 500-talet. Boken har spelat en märklig roll, särskilt i västerlandets andliga och allmänna historia. Någon har kallat den en »arkitekt« för den europeiska kulturen. Benedictus är, tillsammans med bl.a. den heliga Birgitta, »Europas skyddspatron«. Generationer av munkar och nunnor har haft och har regeln som vägvisare, men den läses också av många som inte själva lever i kloster. Regeln har använts på kurser för entreprenörer och företagare. Den har inspirerat politiker och påverkat författningar. När den anglikanska kyrkans förre ärkebiskop, Rowan Williams, vid ett tillfälle talade om hur nationerna i den Europeiska Unionen ska kunna leva tillsammans, utgick han från Benedictus klosterregel. På svenska utgavs regeln första gången 1991, följd av en andra upplaga 2008. Benedictus regel visar sig rymma vägledning i en rad mänskliga grundfrågor. Hur tar den enskilde sitt ansvar, utan att bryta sönder enheten? Kan en yttre ordning bidra till inre frid? Hur kan disciplin föda glädje? Kan man hantera sina dagliga verktyg som »heliga altarkärl«? Är lydnad ett hinder för frihet? Vad är hemligheten med att ta emot gäster? Denna kommentar till Benedictus Regel, den första på svenska, berättar om hur människor läst och läst om en 1500 år gammal text. Regeln visar sig vara mer än »regler«. Själv säger Benedictus att för den som följer regelns väg »vidgar sig hjärtat«.Författaren är katolsk präst och lever som benediktinmunk i Den Helige Benedictus Kloster i Mariavall på Österlen.