Ingrid Kågedal – författare

VIVI RINMAN var blott 22 år när hon år 1897 lämnade Göteborg för att följa sin barndomsdröm att bli missionär i Indien. Drygt 40 år senare mottog hon Kaiser-i-Hind medaljen av den engelsk-indiska regeringen för sitt "långvariga och välsignelsebringande arbete i Indien". Utresan gick med tåg genom Europa följt av båt över Medelhavet, Röda havet och Indiska Oceanen. En kall decemberdag ute på Medelhavet skrev Vivi i ett brev hem till sin mamma: Om det verkligen är Gud som sänder missionärerna, varför få så många av dem komma ut bara för att bli sjuka och dö, mänskligt sett? Herren göre oss villiga och nöjda. Väl på plats i Chhindwara hade hon nätt och jämnt installerat sig innan hon hamnade mitt uppe i planeringen av hur man skulle ta hand de många barn som blivit offer den svält som drabbat Indien efter den svåra torkan åren 1896-1897. Vivi kom sedan även att bli en drivande kraft i planeringen av skolundervisningen, som snart tog allt större del av hennes tid. Med avbrott för tjänst i Shaphur 1937–1940 stannade Vivi i Chhindwara till 1944. I Vivi i Chhindwara får du en unik inblick i Vivi Rinmans lika fantastiska som fascinerande gärning från pionjärtiden i EFS missionshistoria. INGRID KÅGEDAL är utbildad gymnasielärare i biologi och kemi, nu pensionerad. Hennes intressen kan sammanfattas till natur och kultur. Hon gillar att läsa, fotografera, resa och efter pensioneringen, att skriva. Ingrid har en tidigare utgivning på EFS Budbäraren: Gustava och bröderna i Ostafrika. Hon har även gett ut två fotohäften med bildtexter: Fjärilar på Gräsö och Orkidéer. "I missionens historia finns många fascinerande gestalter och insatser. En del av dem är kända, andra är mer eller mindre okända. Vivi Rinman tillhör den stora skaran av kvinnor som vigde hela sitt liv åt tjänst i missionen - i hennes fall EFS mission i Indien. Ingrid Kågedals bok om henne utgår i hög grad från Vivis egna brev och ger en inträngande bild av livet som missionär. Och om vad det innebär att följa sin kallelse." LARSOLOV ERIKSSON

I boken kan man följa Bettys Ehrenborgs utveckling från osjälvständig men intelligent adelsfröken i Västergötland via 1840- talets litterära salonger i Uppsala, fram till samarbetet med Marie Cederskjöld och Fredrika Bremer i diakonala och sociala frågor. Under ett år i London följde hon undervisningen av blivande lärarinnor, besökte Londons stadsmission och fick inspiration och kunskap att ta med till Sverige. Där blev hon föreståndare för diakonianstaltens och Sveriges första lärarinneseminarium. Namnet B. Ehrenborg Posse känner man kanske igen eftersom hon anges som textförfattare till fem psalmer i psalmboken. Dessa texter tillkom under mitten av 1850-talet medan hon bodde i Stockholm där hon kom i kontakt med personer inom den nyevangeliska rörelsen med rötter i England. I skolan som hon höll på söndagar för barn som inte fick gå i vardagsskolan fick hon möjlighet att utveckla sina pedagogiska idéer. Minnesramsan om årets månader lever fortfarande. Hennes egen berättelse finns nertecknad i dagböcker och brev.