J. Mikael Olsson – författare

Vänsterpolitik förknippas till exempel med kamp mot ekonomisk ojämlikhet, sexism, diskriminering, utnyttjande av arbetare och inhumana straff. I denna bok utgår författaren från en sådan vedertagen uppfattning vad "vänster" betyder i politiken och försvarar dessa typiska hållningar på ett lättbegripligt språk – inte med hjälp av klassiska socialistiska eller marxistiska teorier, utan med hjälp av en likaledes klassisk uppfattning inom moralfilosofi som går ut på att det goda samhället är ett samhälle som maximerar lyckan och minimerar lidandet. J. Mikael Olsson är doktor i statsvetenskap. Han har skrivit och översatt ett flertal böcker inom politisk filosofi och angränsande ämnen.

Hedonismen är den utilitaristiska etikens klassiska form och den går ut på att maximera njutning och minimera lidande. I denna bok introducerar J. Mikael Olsson den hedonistiska moralfilosofin och bemöter den kritik som riktats mot hedonismen genom åren. Boken kan med fördel användas inom ramen för kurser i filosofi, men också den filosofiintresserade allmänheten bör finna framställningen lättillgänglig. J. Mikael Olsson är fil.dr. i statsvetenskap, med politisk filosofi som särskilt forskningsintresse. Han disputerade vid Stockholms universitet 2015 på avhandlingen "Austrian Economics as Political Philosophy".

Många i dagens samhälle accepterar demokrati, men den filosofiska debatten om vad demokrati innebär är långt ifrån avgjord. I denna bok diskuteras framför allt den enkla majoritetsprincipen - hur den kan försvaras, och hur alternativa demokratimodeller kan kritiseras. J. Mikael Olsson är fil. dr. i statsvetenskap. Han har skrivit ett flertal böcker inom politisk filosofi, bland annat Hedonismen och dess kritiker (2016), Upplysning, etik och feminism (2019) och Vänsterpolitik - ett filosofiskt försvar (2022).

Flera av den feministiska idétraditionens portalfigurer verkade inom vad man kan kalla den klassiska upplysningstraditionen. Men inom den moderna feminismen finns många kritiska röster mot det klassiska upplysningsarvet. Och medan de upplysningskritiska feministerna hävdar att detta arv bör förkastas hävdar vissa antifeminister tvärtom att feminismen bör förkastas eftersom upplysningsarvet bör bevaras. Enligt dessa kritiker har feminismen halkat in på ett oförnuftigt postmodernistiskt spår som avvisar logik och vetenskap, medan de feministiska kritikerna av upplysningen ser detta projekt som oupplösligt förbundet med misogyni, rasism, kolonialism, nyliberalism och miljöförstöring. I denna bok hävdar statsvetaren J. Mikael Olsson att båda dessa hållningar är felaktiga och att det istället är möjligt att försvara en feminism av ett radikalt snitt även om man utgår från den klassiska upplysningens ideal och allmänt vedertagen forskning gällande exempelvis könens biologiska skillnader. Olsson försvarar också feminismen med hjälp av en av upplysningens stora moralfilosofiska teorier, nämligen utilitarismen. Både utilitarismen och den analytiska moralfilosofiska traditionen i stort är enligt författaren oförtjänt försummade av feministiska teoretiker, trots att de inte på något sätt förhindrar en feministisk samhällssyn.