I sin kamp mot lidelserna behöver människan bland annat få insikt om lidelserna. Vad är högmod och stolthet? Hur fungerar dessa lidelser? Hur kan man känna igen dem? Hur kan man bekämpa dem? Genom att få svar på dessa frågor kan människan med insikt kämpa mot dessa lidelser.

I denna boks kärnfulla sentenser friläggs en vision av påsken där förståelsen av Kristi kors inte hänvisas till ett juridiskt paradigm. Här handlar dialektiken inte så mycket om skuld och rättfärdiggörelse; kampen står mellan liv och död, ljus och mörker, Gud och Satan. När vi frågar oss vad det betyder för mänsklighetens utgång att Kristus, helvetets besegrare, är större än helvetet, visar oss Jakob av Serugh att vår plågade värld är inte skapad för döden. Den sträcker sig mot sin uppståndelse. Korset är slutet för en världsordning, här "upphör dödligheten" genom Frälsarens död. Ur Peter Halldorfs förord

Vid kyrkomötet i Konstantinopel antog kyrkan en liturgisk trosbekännelse, som huvudsakligen återger den nicenska, med ett förtydligande av sin tro på den helige Anden. Än i dag använder kyrkan denna trosbekännelse som ett uttryck för och en påminnelse om den tro som Jesus Kristus anförtrodde åt sina apostlar och som apostlarna i sin tur förde vidare i kyrkan. Det är denna trosbekännelse som Jakob kommenterar i sin homilia om kyrkomötet i Nicaea som föreligger i svensk översättning i denna bok.

Jakob av Serugh är en av Syrisk-ortodoxa kyrkans främsta fäder och viktigaste lärare. Han är mest berömd för sina homilier. Han ska ha författat 763 homilier varav runt 400 har bevarats. Därmed står Jakob, efter Johannes Chrysostomos och Augustinus av Hippo, för den tredje största homiletiska skriftsamlingen från senantiken. I sin homilia Om Kristus outgrundlighet och jungfrufödelse samt mot dyofysiterna presenterar Jakob sin miafysitiska kristologi och därtill lägger han fram sitt grundargument mot den dyofysitiska kristologin som antogs av kyrkomötet i Kalcedon 451. Även när Jakob framställer en homilia som denna, alltså en dogmatisk och i någon mening polemisk homilia, gör han det med ett teologiskt språk som inte bara är bibliskt utan också symboliskt. Detta teologiska språk är typiskt för den tidiga syriska traditionen.

Jakob av Serugh (451-521) hör till de främsta homileterna i den tidiga kyrkan. Han ska ha sammanställt 763 homilier varav 400 har bevarats. Därmed står Jakob, efter Johannes Chrysostomos och Augustinus av Hippo, för den tredje största homiletiska skriftsamlingen från senantiken. Enligt evangeliet korsfästes Jesus tillsammans med två rövare, den ene till höger och den andre till vänster om honom. En av rövarna, den till höger, sade till Jesus: ”Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.” Jesus svarade: ”Sannerligen, redan idag ska du vara med mig i paradiset.” På korset bekänner rövaren sin syndfullhet med ett ångerfullt hjärta. Jesus som besegrar döden och omfamnar ångerfulla syndare lovar honom ett evigt liv i salighet. Jesus seger över döden och hans stora nåd över ångerfulla syndare är temat för Jakobs homilia, Keruben och rövaren, som du finner översatt från syriska till svenska i denna bok. Homilian är avsedd att läsas upp på långfredagen, då Jesus korsfästes, besegrade döden och förlänade den ångerfulle rövaren en stor nåd, en nåd som förlänas var och en som liksom rövaren säger till Jesus med ångerfullt hjärta: ”Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.”

Jakob av Serugh (451-521) är en av Syrisk-ortodoxa kyrkans främsta fäder och viktigaste lärare. Efter sina studier i Edessa trädde Jakob in i ett kloster i Hawra. Där kunde han fortsätta sina studier i en stillsam miljö. År 502 blev Jakob vigd till periodeuta av Hawra. Som periodeuta fick han besöka närliggande kyrkor och kloster för att undervisa om kyrkans tro. År 519 blev Jakob vigd till biskop av Batnan i Serugh, men hans biskopsämbete varade inte längre än två år. Jakob insomnade den 29 november 521. Jakob är mest känd för sina hundratal homilier, men han har också författat ett fyrtiotal brev som är adresserade till olika personer och som behandlar en rad olika teologiska, exegetiska och andliga frågor. I denna bok presenteras brev 1-17 i svensk översättning. De resterande breven kommer att ges ut i svensk översättning i två kommande böcker.

Herrens bön är den mest centrala bönen i Kyrkan. Vi ber den ofta, enskilt och gemensamt i nästan alla sammanhang. Den kallas Herrens bön eftersom det var Jesus Kristus själv, vår Herre, som lärde oss den. Många grekiska, latinska och syriska författare från den tidiga Kyrkan har framställt kommentarer till Herrens bön. I denna bok presenteras en svensk översättning av en syrisk homiletisk kommentar till Herrens bön framställd av Jakob av Serugh (451-521). Texten på omslagsbilden är en syrisk handskrift av Jakobs homilia om Herrens bön. Texten omfattar vers 1-30 enligt versindelningen i denna svenska översättning av homilian. Handskriften dateras till 1200-talet och förvaras i Vatikanstatens bibliotek.

I sina sex homilier på prosa, som föreligger i svensk översättning i denna bok, förklarar Jakob av Serugh (451-521) den egentliga betydelsen av sex stora högtider i kyrkoåret; Om Kristus födelse; Om epifania; Om 40 dagars fastan; Om palmsöndagen; Om långfredagen; Om uppståndelsens söndag.

I sin kamp mot lidelserna behöver människan bland annat få insikt om lidelserna. Vad är högmod och stolthet? Hur fungerar dessa lidelser? Hur kan man känna igen dem? Hur kan man bekämpa dem? Genom att få svar på dessa frågor kan människan med insikt kämpa mot dessa lidelser.

I denna boks kärnfulla sentenser friläggs en vision av påsken där förståelsen av Kristi kors inte hänvisas till ett juridiskt paradigm. Här handlar dialektiken inte så mycket om skuld och rättfärdiggörelse; kampen står mellan liv och död, ljus och mörker, Gud och Satan. När vi frågar oss vad det betyder för mänsklighetens utgång att Kristus, helvetets besegrare, är större än helvetet, visar oss Jakob av Serugh att vår plågade värld är inte skapad för döden. Den sträcker sig mot sin uppståndelse. Korset är slutet för en världsordning, här "upphör dödligheten" genom Frälsarens död. Ur Peter Halldorfs förord

Vid kyrkomötet i Konstantinopel antog kyrkan en liturgisk trosbekännelse, som huvudsakligen återger den nicenska, med ett förtydligande av sin tro på den helige Anden. Än i dag använder kyrkan denna trosbekännelse som ett uttryck för och en påminnelse om den tro som Jesus Kristus anförtrodde åt sina apostlar och som apostlarna i sin tur förde vidare i kyrkan. Det är denna trosbekännelse som Jakob kommenterar i sin homilia om kyrkomötet i Nicaea som föreligger i svensk översättning i denna bok.

Jakob av Serugh är en av Syrisk-ortodoxa kyrkans främsta fäder och viktigaste lärare. Han är mest berömd för sina homilier. Han ska ha författat 763 homilier varav runt 400 har bevarats. Därmed står Jakob, efter Johannes Chrysostomos och Augustinus av Hippo, för den tredje största homiletiska skriftsamlingen från senantiken. I sin homilia Om Kristus outgrundlighet och jungfrufödelse samt mot dyofysiterna presenterar Jakob sin miafysitiska kristologi och därtill lägger han fram sitt grundargument mot den dyofysitiska kristologin som antogs av kyrkomötet i Kalcedon 451. Även när Jakob framställer en homilia som denna, alltså en dogmatisk och i någon mening polemisk homilia, gör han det med ett teologiskt språk som inte bara är bibliskt utan också symboliskt. Detta teologiska språk är typiskt för den tidiga syriska traditionen.

Jakob av Serugh (451-521) hör till de främsta homileterna i den tidiga kyrkan. Han ska ha sammanställt 763 homilier varav 400 har bevarats. Därmed står Jakob, efter Johannes Chrysostomos och Augustinus av Hippo, för den tredje största homiletiska skriftsamlingen från senantiken. Enligt evangeliet korsfästes Jesus tillsammans med två rövare, den ene till höger och den andre till vänster om honom. En av rövarna, den till höger, sade till Jesus: ”Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.” Jesus svarade: ”Sannerligen, redan idag ska du vara med mig i paradiset.” På korset bekänner rövaren sin syndfullhet med ett ångerfullt hjärta. Jesus som besegrar döden och omfamnar ångerfulla syndare lovar honom ett evigt liv i salighet. Jesus seger över döden och hans stora nåd över ångerfulla syndare är temat för Jakobs homilia, Keruben och rövaren, som du finner översatt från syriska till svenska i denna bok. Homilian är avsedd att läsas upp på långfredagen, då Jesus korsfästes, besegrade döden och förlänade den ångerfulle rövaren en stor nåd, en nåd som förlänas var och en som liksom rövaren säger till Jesus med ångerfullt hjärta: ”Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.”

Jakob av Serugh (451-521) är en av Syrisk-ortodoxa kyrkans främsta fäder och viktigaste lärare. Efter sina studier i Edessa trädde Jakob in i ett kloster i Hawra. Där kunde han fortsätta sina studier i en stillsam miljö. År 502 blev Jakob vigd till periodeuta av Hawra. Som periodeuta fick han besöka närliggande kyrkor och kloster för att undervisa om kyrkans tro. År 519 blev Jakob vigd till biskop av Batnan i Serugh, men hans biskopsämbete varade inte längre än två år. Jakob insomnade den 29 november 521. Jakob är mest känd för sina hundratal homilier, men han har också författat ett fyrtiotal brev som är adresserade till olika personer och som behandlar en rad olika teologiska, exegetiska och andliga frågor. I denna bok presenteras brev 1-17 i svensk översättning. De resterande breven kommer att ges ut i svensk översättning i två kommande böcker.

Herrens bön är den mest centrala bönen i Kyrkan. Vi ber den ofta, enskilt och gemensamt i nästan alla sammanhang. Den kallas Herrens bön eftersom det var Jesus Kristus själv, vår Herre, som lärde oss den. Många grekiska, latinska och syriska författare från den tidiga Kyrkan har framställt kommentarer till Herrens bön. I denna bok presenteras en svensk översättning av en syrisk homiletisk kommentar till Herrens bön framställd av Jakob av Serugh (451-521). Texten på omslagsbilden är en syrisk handskrift av Jakobs homilia om Herrens bön. Texten omfattar vers 1-30 enligt versindelningen i denna svenska översättning av homilian. Handskriften dateras till 1200-talet och förvaras i Vatikanstatens bibliotek.

I sina sex homilier på prosa, som föreligger i svensk översättning i denna bok, förklarar Jakob av Serugh (451-521) den egentliga betydelsen av sex stora högtider i kyrkoåret; Om Kristus födelse; Om epifania; Om 40 dagars fastan; Om palmsöndagen; Om långfredagen; Om uppståndelsens söndag.