Jenny Aschenbrenner – författare

"En högst levande roman som sällan står stilla, som virvlar och snurrar omkring. Här finns en spänst och en nerv som inte släpper taget."

Svenska Dagbladet

"En finkalibrerad, suggestiv roman i all sin mänskliga fulhet."

Borås Tidning

"ett flyt i skrivandet som är lätt att ryckas med i, skeenden där texten pyr av självklar intensitet"

Dagens Nyheter

"Människorna skrivs fram med öm blick. Och när hon släpper loss och låter Erikas minnen spurta fram över sidorna lyckas hon verkligen fånga de fnittriga tonåren med häxblandningar och halsbloss."

Göteborgs-Posten

"Rättframt i sin skönhet, men även brutalt i det våldsamma och i det sköra. Helhetsbetyg 5 av 5."

BTJ

Erika har just fått beskedet att hennes barndomsbästis Paula är död. Beskedet väcker till liv minnen om allt de gjorde tillsammans som barn, om miljonprogramshusen där de växte upp, om världarna som öppnades och utforskades, men också om den händelse som Erika försökt glömma, händelsen som förändrade allt. Som gjorde att Paula och Erika försvann från varandra.Det bor många i de där stora grå husen. Här finns mannen som inte talar med någon annan än med sin hund och som även han bär på en sorg och en skuld från förr. Och här finns kören av de andra som bor i trappuppgångarna – ungarna och morsorna, som iakttar och skvallrar, som är nyfikna, omtänksamma och elaka. Jenny Aschenbrenners skönlitterära debut handlar om människor som lever sina liv i skuggan av ett svek och om vad det gör med dem. Den enda vägen är upp, baby är en roman om barndomens platser, om åldern när allt känns möjligt. Om flickor som först äger världen och sedan blir bestulna på den.

"En högst levande roman som sällan står stilla, som virvlar och snurrar omkring. Här finns en spänst och en nerv som inte släpper taget."

Svenska Dagbladet

"En finkalibrerad, suggestiv roman i all sin mänskliga fulhet."

Borås Tidning

"ett flyt i skrivandet som är lätt att ryckas med i, skeenden där texten pyr av självklar intensitet"

Dagens Nyheter

"Människorna skrivs fram med öm blick. Och när hon släpper loss och låter Erikas minnen spurta fram över sidorna lyckas hon verkligen fånga de fnittriga tonåren med häxblandningar och halsbloss."

Göteborgs-Posten

"Rättframt i sin skönhet, men även brutalt i det våldsamma och i det sköra. Helhetsbetyg 5 av 5."

BTJ

Erika har just fått beskedet att hennes barndomsbästis Paula är död. Beskedet väcker till liv minnen om allt de gjorde tillsammans som barn, om miljonprogramshusen där de växte upp, om världarna som öppnades och utforskades, men också om den händelse som Erika försökt glömma, händelsen som förändrade allt. Som gjorde att Paula och Erika försvann från varandra.Det bor många i de där stora grå husen. Här finns mannen som inte talar med någon annan än med sin hund och som även han bär på en sorg och en skuld från förr. Och här finns kören av de andra som bor i trappuppgångarna – ungarna och morsorna, som iakttar och skvallrar, som är nyfikna, omtänksamma och elaka. Jenny Aschenbrenners skönlitterära debut handlar om människor som lever sina liv i skuggan av ett svek och om vad det gör med dem. Den enda vägen är upp, baby är en roman om barndomens platser, om åldern när allt känns möjligt. Om flickor som först äger världen och sedan blir bestulna på den.

Erika har just fått beskedet att hennes barndomsbästis Paula är död. Beskedet väcker till liv minnen om allt de gjorde tillsammans som barn, om miljonprogramshusen där de växte upp, om världarna som öppnades och utforskades, men också om den händelse som Erika försökt glömma, händelsen som förändrade allt. Som gjorde att Paula och Erika försvann från varandra.Det bor många i de där stora grå husen. Här finns mannen som inte talar med någon annan än med sin hund och som även han bär på en sorg och en skuld från förr. Och här finns kören av de andra som bor i trappuppgångarna – ungarna och morsorna, som iakttar och skvallrar, som är nyfikna, omtänksamma och elaka. Jenny Aschenbrenners skönlitterära debut handlar om människor som lever sina liv i skuggan av ett svek och om vad det gör med dem. Den enda vägen är upp, baby är en roman om barndomens platser, om åldern när allt känns möjligt. Om flickor som först äger världen och sedan blir bestulna på den.

"En högst levande roman som sällan står stilla, som virvlar och snurrar omkring. Här finns en spänst och en nerv som inte släpper taget."

Svenska Dagbladet

"En finkalibrerad, suggestiv roman i all sin mänskliga fulhet."

Borås Tidning

"ett flyt i skrivandet som är lätt att ryckas med i, skeenden där texten pyr av självklar intensitet"

Dagens Nyheter

"Människorna skrivs fram med öm blick. Och när hon släpper loss och låter Erikas minnen spurta fram över sidorna lyckas hon verkligen fånga de fnittriga tonåren med häxblandningar och halsbloss."

Göteborgs-Posten

"Rättframt i sin skönhet, men även brutalt i det våldsamma och i det sköra. Helhetsbetyg 5 av 5."

BTJ

Erika har just fått beskedet att hennes barndomsbästis Paula är död. Beskedet väcker till liv minnen om allt de gjorde tillsammans som barn, om miljonprogramshusen där de växte upp, om världarna som öppnades och utforskades, men också om den händelse som Erika försökt glömma, händelsen som förändrade allt. Som gjorde att Paula och Erika försvann från varandra.Det bor många i de där stora grå husen. Här finns mannen som inte talar med någon annan än med sin hund och som även han bär på en sorg och en skuld från förr. Och här finns kören av de andra som bor i trappuppgångarna – ungarna och morsorna, som iakttar och skvallrar, som är nyfikna, omtänksamma och elaka. Jenny Aschenbrenners skönlitterära debut handlar om människor som lever sina liv i skuggan av ett svek och om vad det gör med dem. Den enda vägen är upp, baby är en roman om barndomens platser, om åldern när allt känns möjligt. Om flickor som först äger världen och sedan blir bestulna på den.

Korvköpare, kulturkoffertar, teaterskägg, performancevrål och pro­lon­ge­rings­sof­for. Geni och genus, hen och queer. Teaterlexikon tecknar ett vasst, roligt och brett porträtt av de frågor som upptar den samtida teatern och de begrepp som glider runt på kultur­sidorna.

Teaterlexikon vill lustmörda grindvakterna, meja ner muren och skapa en inkörsport till en kanske ganska smal konstart och få även den mest inbitna teaterhataren att förstå hur scenkonst faktiskt kan vara både intressant och en oerhört viktig röst i det demokratiska samtalet, inte minst när vi skriver 2013.

"Kongeniala illustrationer [ ] En munter samling kommentarer till dagens alltmer splittrade kulturklimat." (Leif Zern, Aftonbladet)

"Mingelparlör för teaterkramare och teaterhatare." (Lis Hellström Sveningson, Göteborgs-Posten)

"får oss att skratta åt kritiken av kritiken av kritiken" (Bäst just nu, vecka 18, Aftonbladet)

"Förhåller sig sunt distanserat till den något absurda samtiden och fångar den med pricksäker ironi och syrlig ton." (Emil Åkerö, Östgöta Correspondenten)

"Skarpa iakttagelser i kort och ofta kärnfullt formulerad form gör Teaterlexikon till mer än en förklaringsförteckning." (Gert Lundstedt, Scen & Film)