Johan Espersson – författare

”Glimrande roman”Svenska Dagbladet

”en mycket lovande debut, präglad av en stark känsla för språkets möjligheter att omförfräscha ungdomsskildringen som genre”Borås Tidning

”Johan Esperssons lyriska romandebut Kungsbacka ultras driver omkring utan mål, på bästa vis. En kompromisslös kärlekshistoria och minnestext draperad i grått.”Aftonbladet

Vissa säger att det är farligt att förälska sig när man är för ungAndra säger precis tvärtomJag vet inte varför ”förälskelse” känns som ett så felaktigt ordInnan jag träffade dig var jag ett barnEn liten unge baraVi drack för att hålla värmenInlindade i slöhetEtt gränsland mellan berusning och avtändningVi gick tätt intill varandra, axel mot axel, men vi hade redan påbörjat det väldiga arbetet att glömma, att sudda ut, att ge plats för det nya som skulle välla fram ur oss

”Ultras” är ett begrepp inom huliganism som betecknar det totalt hängivna. Och Kungsbacka utanför Göteborg är en menlös plats som inte betecknar någonting.

Här växer dramats huvudpersoner upp och här utspelar sig deras storslagna och sorgliga kärlekshistoria, två ultras som längtar bortom villakvarterens begränsningar, efter mening och fullhet. Romanen börjar i deras sista gemensamma resa när de som unga vuxna ska lämna varandra.

Slutet på relationen är också slutet på barndomen som nu väller fram med våldsam kraft. I ett slags drömlogik existerar alla tidsplan samtidigt, lagras minnen och platser ovanpå varandra. Längtan bort är lika mycket en längtan hem. Barndomens geografi sitter i kroppen, liksom dess skiftande stämningar, dess växlingar mellan brutalitet och ömhet, anspråksfullhet och ogarderad naivitet.

Man kommer krypande tillbakaMed huvan uppfälld i januarikylan Man återvänder till exakt samma scenStrykandes längs trottoarkanterna på vägen mot Vassbäck Små molande centrumEn promenad som för att sy samman alla förluster

”i själva språket finns ett hjärta. Pulserande pumpar det fram berättelsen i huvudsatser utan avslutande punkter. Konventionella perspektiv bryts upp. Allt händer samtidigt. /…/ kort sagt en levande text om snittet mellan barndom och vuxenblivande, mellan det hämmande hemtama och hängivelsens våld.”Sydsvenskan

”en stark berättelse om hur det är att vara ung i tjugohundratalets Sverige, med en annorlunda och intressant episk teknik”Borås Tidning

”en begåvad debutroman”Jönköpingsposten

”Johan Espersson har hittat en rätt smart form för att berätta om den tid som både flyter långsamt och svischar så snabbt förbi, om de gemenskaperna som suger kraft och de som ger. Jag gillar hans drömska och associativa bygge av avskalade meningar utan punkt, de skapar en bra rörelseenergi.”P1 Kultur

”Glimrande roman”Svenska Dagbladet

”en mycket lovande debut, präglad av en stark känsla för språkets möjligheter att omförfräscha ungdomsskildringen som genre”Borås Tidning

”Johan Esperssons lyriska romandebut Kungsbacka ultras driver omkring utan mål, på bästa vis. En kompromisslös kärlekshistoria och minnestext draperad i grått.”Aftonbladet

Vissa säger att det är farligt att förälska sig när man är för ungAndra säger precis tvärtomJag vet inte varför ”förälskelse” känns som ett så felaktigt ordInnan jag träffade dig var jag ett barnEn liten unge baraVi drack för att hålla värmenInlindade i slöhetEtt gränsland mellan berusning och avtändningVi gick tätt intill varandra, axel mot axel, men vi hade redan påbörjat det väldiga arbetet att glömma, att sudda ut, att ge plats för det nya som skulle välla fram ur oss

”Ultras” är ett begrepp inom huliganism som betecknar det totalt hängivna. Och Kungsbacka utanför Göteborg är en menlös plats som inte betecknar någonting.

Här växer dramats huvudpersoner upp och här utspelar sig deras storslagna och sorgliga kärlekshistoria, två ultras som längtar bortom villakvarterens begränsningar, efter mening och fullhet. Romanen börjar i deras sista gemensamma resa när de som unga vuxna ska lämna varandra.

Slutet på relationen är också slutet på barndomen som nu väller fram med våldsam kraft. I ett slags drömlogik existerar alla tidsplan samtidigt, lagras minnen och platser ovanpå varandra. Längtan bort är lika mycket en längtan hem. Barndomens geografi sitter i kroppen, liksom dess skiftande stämningar, dess växlingar mellan brutalitet och ömhet, anspråksfullhet och ogarderad naivitet.

Man kommer krypande tillbakaMed huvan uppfälld i januarikylan Man återvänder till exakt samma scenStrykandes längs trottoarkanterna på vägen mot Vassbäck Små molande centrumEn promenad som för att sy samman alla förluster

”i själva språket finns ett hjärta. Pulserande pumpar det fram berättelsen i huvudsatser utan avslutande punkter. Konventionella perspektiv bryts upp. Allt händer samtidigt. /…/ kort sagt en levande text om snittet mellan barndom och vuxenblivande, mellan det hämmande hemtama och hängivelsens våld.”Sydsvenskan

”en stark berättelse om hur det är att vara ung i tjugohundratalets Sverige, med en annorlunda och intressant episk teknik”Borås Tidning

”en begåvad debutroman”Jönköpingsposten

”Johan Espersson har hittat en rätt smart form för att berätta om den tid som både flyter långsamt och svischar så snabbt förbi, om de gemenskaperna som suger kraft och de som ger. Jag gillar hans drömska och associativa bygge av avskalade meningar utan punkt, de skapar en bra rörelseenergi.”P1 Kultur

”Det är fruktansvärt bra litteratur”  Svenska Dagbladet

”De tio novellerna är fulla av vackra, träffsäkra observationer om tillvaron och av en mycket skickligt skriven dialog.”Dagens Nyheter

"Espersson har skrivit en samling noveller som verkligen är ett sammanhållet, kalejdoskopiskt verk, ett grävande i ett och samma tema där varje ny novell förskjuter perspektiven en aning utan att den större bilden förloras."Expressen

En pojke på semester kommer för första gången i kontakt med den italienska supporterkulturen och lär sig något om masker och lojaliteter. En återkommande dröm om älgjakt håller på att ödelägga ett förhållande. En nyårsfest spårar ur innan den har hunnit börja, när en man följer impulsen att öppna en fågelbur. Och i en annan tid, barndomens, pågår ett utdraget och blodigt slag mellan två killgäng om vem som ska härska över områdets konstgräsplan, med en hund som insats.

I tio noveller möter vi människor – inte sällan barn – som bär på hemligheter och en dunkel längtan och som förhandlar sin tillhörighet till mänskligheten på olika vis. De förstår inte alltid vad de gör, bara att det måste göras. I fonden av de här underhållande, egensinniga och rörande berättelserna om ensamhet och sammanbrott tornar bilden av Rom upp sig: något som skulle vara för evigt, men som gick förlorat. 

......................................................................................................................

”Stilfulla, egensinniga, skruvat underhållande noveller om allt från en ung pojkes första kontakt med italienska fotbollsfans och faran i att bära fel fotbollströja på en match, till hur en nyårsfest kan spåra ur genom att någon råkar öppna en fågelbur.”5 av 5 i Femina

”Att skriva absurdism med rätt tonträff är svårt. Det blir alldeles för lätt rosa elefanter, någonting flåsigt i rösten. I novellsamlingen Djuriska förmår Johan Espersson skriva en lågmäld absurdism som övertygar.”Gefle Dagblad

”Ett underverk i egen rätt är dock den avslutande novellen Fascisterna, som en kortfilm om några pojkars maktspel kring en fotbollsplan. Den är på en gång våldsam, absurd, rolig och gastkramande. Mytologiskt - och miserabelt.”Aftonbladet

"Just som man tror sig ha fått grepp om en berättelse sker en diskret glidning som tvingar en att tänka om. Att Espersson dessutom skriver med ett slags vardagsnära men förhöjd konkretism som får världen att framstå som rörande vacker gör inte saken sämre. Jag skulle bli förvånad om vi såg en starkare novellsamling i år."Amanda Svensson, Expressen