Jon Forsling – författare

En tidig aprilmorgon 2022 cyklar den 28-årige Edvard från lägenheten i Uppsala till sin moster för att låna hennes skrivare. Dokumenten han vill skriva ut visar sig vara brev till hans mamma, pappa och syster. Brev med instruktioner för hans begravning. Brev att läsa om han inte kommer hem igen.

Nästa dag reser löjtnant Edvard Selander Patrignani till Ukraina för att slåss mot det invaderande Ryssland. Mindre än tre månader senare dödas han av ryska styrkor nära staden Siversk.

Edvard är den första svenska soldat som stupar i strid under det pågående kriget i Ukraina. Journalisten Jon Forsling vill ta reda på vem Edvard var. Varför väljer en ung, svensk man att lämna sin ordnade tillvaro och riskera sitt liv för att försvara ett annat land? Vilken verklighet var det Edvard mötte i Ukraina, sina sista månader i livet?

I möten med arbetskamrater, andra soldater och framför allt med Edvards familj tecknas en bild av en ovanlig ung man, i en ovanlig tid för Sverige, när kriget i vårt närområde givit oss anledning att bygga upp vårt försvar igen. Det är en bok som ställer frågan: Vad är vi beredda att offra för ett lands frihet? Och vem av oss skulle göra det Edvard gjorde? Som Edvard själv sa till sin familj innan han reste: "Om inte jag, vem annars?"

När Jon Forsling träffade den 88-årige ex-fången Bob Luke i San Francisco för att intervjua honom för en artikelserie som Aftonbladet hade beställt, väcktes idén att söka upp och intervjua de sista överlevande fångarna från Alcatraz. Det kunde inte finnas många kvar, eftersom fängelset stängde för över ett halvsekel sedan. Efter en grundlig research kom han fram till att det fanns färre än tjugo fångar kvar i livet av de totalt 1545 som skakade galler på ön (några hade flera nummer vilket gjorde att nummer 1576 var det sista som delades ut). En försvinnande liten grupp alltså, som snart kommer att vara helt försvunnen. Idén var att skriva en bok kring dessa sista överlevare, och utifrån deras berättelser skapa en typ av bokslut över en unik epok i amerikansk kriminalhistoria - både ett lapptäcke av människoöden och ett slags "requiem" över världens mest ökända fängelse. Han ringde, mejlade och skrev brev till gamla män utspridda över hela USA. Vissa var lätta att få tag på; andra krävde ett visst detektivarbete för att komma i kontakt med. Några svarade inte, men nio ställde villigt upp och berättade. Vissa har varit fria män i årtionden; andra sitter fortfarande bakom lås och bom. En hade hittat Gud, andra var övertygade ateister. En hade hjärtat långt ut på vänsterkanten, en annan röstade på Donald Trump i presidentvalet 2016. Vissa mindes sina år på Alcatraz in i minsta detalj; andra hade förträngt dem. De var vänliga, eftertänksamma män i åttioårsåldern som berättade vad de gjorde som testosteronstinna 25-åringar. Att flera av dem hade begått vidriga mord behövde författaren påminna sig själv om när han märkte att han började tycka lite för bra om dem. Vissa brott måste anses vara oförlåtliga, oavsett hur lång tid som har förflutit sedan de begicks. Det de berättar är skakande, gräsligt, obegripligt, idiotiskt, galet och genialt i en fascinerande blandning.

Jon Forsling är frilansjournalist.

En tidig aprilmorgon 2022 cyklar den 28-årige Edvard från lägenheten i Uppsala hem till sin moster för att låna hennes skrivare. Dokumenten han vill skriva ut visar sig vara brev till hans mamma, pappa och syster. Brev med instruktioner för hans begravning. Brev att läsa om han inte kommer hem igen.

Nästa dag reser löjtnant Edvard Selander Patrignani till Ukraina för att slåss mot det invaderande Ryssland. Mindre än tre månader senare dödas han av ryska styrkor nära staden Siversk.

Edvard var den första svenska soldat som stupade i strid under det pågående kriget i Ukraina. Journalisten Jon Forsling ville ta reda på vem Edvard var. Varför väljer en ung, svensk man att lämna sin ordnade tillvaro och riskera sitt liv för att försvara ett annat land? Vad ledde fram till det beslutet? Och vilken verklighet var det Edvard mötte i Ukraina, sina sista månader i livet?

I möten med arbetskamrater, andra soldater och framför allt med Edvards familj tecknas en bild av en ovanlig ung man, i en ovanlig tid för Sverige, när kriget i vårt närområde givit oss anledning att bygga upp vårt försvar igen. Det är en bok som ställer frågan på sin spets: Vad är vi beredda att offra för ett lands frihet? Vem av oss skulle göra det Edvard gjorde? Och som Edvard själv sa till sin familj innan han reste: "Om inte jag, vem annars?"

En tidig aprilmorgon 2022 cyklar den 28-årige Edvard från lägenheten i Uppsala hem till sin moster för att låna hennes skrivare. Dokumenten han vill skriva ut visar sig vara brev till hans mamma, pappa och syster. Brev med instruktioner för hans begravning. Brev att läsa om han inte kommer hem igen.

Nästa dag reser löjtnant Edvard Selander Patrignani till Ukraina för att slåss mot det invaderande Ryssland. Mindre än tre månader senare dödas han av ryska styrkor nära staden Siversk.

Edvard var den första svenska soldat som stupade i strid under det pågående kriget i Ukraina. Journalisten Jon Forsling ville ta reda på vem Edvard var. Varför väljer en ung, svensk man att lämna sin ordnade tillvaro och riskera sitt liv för att försvara ett annat land? Vad ledde fram till det beslutet? Och vilken verklighet var det Edvard mötte i Ukraina, sina sista månader i livet?

I möten med arbetskamrater, andra soldater och framför allt med Edvards familj tecknas en bild av en ovanlig ung man, i en ovanlig tid för Sverige, när kriget i vårt närområde givit oss anledning att bygga upp vårt försvar igen. Det är en bok som ställer frågan på sin spets: Vad är vi beredda att offra för ett lands frihet? Vem av oss skulle göra det Edvard gjorde? Och som Edvard själv sa till sin familj innan han reste: "Om inte jag, vem annars?"

År 1963 stängde Alcatraz. Då hade totalt 1576 av Amerikas farligaste män varit ”gäster” på ön. Några av dem lever fortfarande och i denna bok berättar några om sina erfarenheter och minnen av tiden på The Rock.

När Jon Forsling träffade den 88-årige ex-fången Bob Luke i San Francisco för att intervjua honom för en artikelserie som Aftonbladet hade beställt, väcktes idén att söka upp och intervjua de sista överlevande fångarna från Alcatraz. Det kunde inte finnas många kvar, eftersom fängelset stängde för över ett halvsekel sedan. Efter en grundlig research kom han fram till att det fanns färre än tjugo fångar kvar i livet av de totalt 1545 som skakade galler på ön (några hade flera nummer vilket gjorde att nummer 1576 var det sista som delades ut). En försvinnande liten grupp alltså, som snart kommer att vara helt försvunnen. Idén var att skriva en bok kring dessa sista överlevare, och utifrån deras berättelser skapa en typ av bokslut över en unik epok i amerikansk kriminalhistoria - både ett lapptäcke av människoöden och ett slags "requiem" över världens mest ökända fängelse. Han ringde, mejlade och skrev brev till gamla män utspridda över hela USA. Vissa var lätta att få tag på; andra krävde ett visst detektivarbete för att komma i kontakt med. Några svarade inte, men nio ställde villigt upp och berättade. Vissa har varit fria män i årtionden; andra sitter fortfarande bakom lås och bom. En hade hittat Gud, andra var övertygade ateister. En hade hjärtat långt ut på vänsterkanten, en annan röstade på Donald Trump i presidentvalet 2016. Vissa mindes sina år på Alcatraz in i minsta detalj; andra hade förträngt dem. De var vänliga, eftertänksamma män i åttioårsåldern som berättade vad de gjorde som testosteronstinna 25-åringar. Att flera av dem hade begått vidriga mord behövde författaren påminna sig själv om när han märkte att han började tycka lite för bra om dem. Vissa brott måste anses vara oförlåtliga, oavsett hur lång tid som har förflutit sedan de begicks.