Jonas Hartelius – författare

Sverige har haft ett specialiserat narkotika-polisarbete sedan slutet av 1960-talet. Inriktning och taktik har växlat under åren. Åtskillig kompetens har byggts upp, men även skingrats vid omorganisationer. Många teman som varit uppe till intern och offentlig debatt under alla dessa år. I denna serie artiklar och betraktelser analyseras så vitt skilda frågor som kronvittnen, amerikanska polismetoder, risker med s.k. profilsystem, men även unikt svenska erfarenheter av offensivt arbete på alla nivåer. Jonas Hartelius har i närmare fem årtionden forskat, skrivit, föreläst och utbildat inom narkotikaområdet. Han har varit sakkunnig i domstolar i narkotikamål, bl.a. i Högsta Domstolen. Företal av f.d. kriminalkommissarien Walter Kegö, tidigare chef för Rikskriminalens narkotikarotel. Boken ges ut i samarbete med Svenska Carnegie Institutet och Svenska Narkotikapolisföreningen.

”Det brukar stå en air av höga principer kring diskussioner om medicinsk etik. Stundom framställs den medicinska etiken som ett orubbligt system av eviga principer för att värna patienternas hälsa. Under de senaste 100 åren har dock markanta skiftningar inträffat i den officiella medicinska etik som uttrycks genom lagstiftning, lärs ut vid universitet och praktiseras inom sjukvården. Så har varit fallet exempelvis i fråga om abort och rasbiologi. Med denna skrift vill vi visa att den medicinska etiken sannolikt kommer att utsättas för minst lika stora förändringar i framtiden. Från att ha varit en intern professionell angelägenhet för läkarkåren, har den medicinska etiken blivit en arena för allt fler intressenter, som jurister, politiker och patientgrupper. Läkarkåren kan inte längre suveränt bestämma den medicinska etikens regler och tillämpning.” (Ur förordet). Här beskrivs hur ny teknik, nya opinioner, nya resurser och många andra faktorer påverkar den medicinska etikens utveckling. Vidare förklaras varför sjukvården blivit själv-genererande och varför etiska bedömningar bör ske i ett hundraårsperspektiv. Boken avslutas med en betraktelse över hur medicinsk forskning skulle kunna leda till skapandet av ”en ny människa” och vilka etiska konflikter det skulle kunna medföra. Jonas Hartelius och Lita Tibbling Grahn har under många år forskat, föreläst och skrivit om medicinsk och professionell etik, folkhälsa och vårdpolitik.

Alf Ahlberg (1892–1979) var fil. dr, rektor för Brunnsviks folkhögskola (1931–1959), folkbildare, flitig skribent och trägen översättare. Han blev tidigt känd som en stark förespråkare för det antikt-kristna humanistiska arvet som ett värn mot samtidens fascistiska, kommunistiska och nazistiska propaganda. För Ahlberg var människovärdet avgörande. Han hade en stillsam tro på människors förnuft och på möjligheterna att vädja till dem med sakskäl. Genom sitt bildningsarbete och sin opinionsbildning påverkade han flera generationer folkrörelsemänniskor till en mer nyanserad hållning i samhällsdebatten. Han ex libris, som ritades av Einar Forseth, skildrar honom som en modern S:t Göran dragande till storms mot oförnuftets drake endast med hjälp av en stiftpenna och ett bläckhorn. Det ger en sammanfattande bild av hans tro på förnuftets och sakargumentens förmåga att besegra dumheten och ondskan.

Läkaren, forskaren och samhällsdebattören Nils Bejerot var född den 21 september 1921. Inför hans 65-årsdag samlade anhöriga, med- arbetare, kolleger och vänner ihop hans skriftliga produktion och annat material till jubileumsskriften Nils Bejerot – Människan och Verket. I en inledande intervju, som gjordes skriftligen våren-försommaren 1986, gav Nils Bejerot en detaljerad och öppenhjärtig berättelse över sin uppväxt, studietid, läkarutbildning, politiska engagemang, forskning och opinionsbildning samt allmänna funderingar om samhälls- utvecklingen. Intervjun, som här återges i sin helhet, ger även en spegling av utvecklingen av brott, missbruk och andra välfärdsproblem under flera årtionden som varit formativa för det sena 1900-talets samhällsutveckling.