Jonas Sima – författare

Hans Viksten kallade inte sig själv en drömgångare. Han föredrog att beskriva sig som ensamvarg eller Tvärviggen från Färila. För det var här i Hälsingland han föddes 1926 som vildmarksförfattaren Albert Vikstens yngste son. Han var olycklig och vantrivdes med fader Alberts despotiska regemente på författartorpet Ängratörn och sökte sina egna uttryck för sin konstnärssjäl. Vid den här tiden var Hans Viksten svårt nedgången och allmänt desorienterad i tillvaron. Ingen i omgivningen torde ha trott att denna suput var ett oförlöst geni. Men så kom en skyddsängel i hans väg. Hon hette Desy Kallberg, var journalist i Stockholm och på väg att intervjua den kände Albert Viksten. Mitt under intervjun störtade författarsonen in genom dörren. Han var på rymmen från lasarettet i Ljusdal där han vårdats efter en liten operation. Senare har Hans avslöjat att han blev kär i Desy så fort han fick syn på henne. Raskt tog Desy hand om honom och blev hans ständiga övervakare mot spritdjävulen och andra demoner. Under sin lyckliga stjärna hade Hans Viksten träffat Desy, som gett honom chansen till ett andra liv när loppet verkade kört. Därefter flög de i sitt eget universum, som blev deras rymdsigill och bomärke i konstlivet. Hans Vikstens utveckling blev nu explosiv. Få svenska konstnärer har varit så kreativa, hans kran gick inte att stänga. Flera huvudmotiv hos Viksten har anknytningar till hemlandskapet Hälsingland. Hans febrila konstnärsliv bland egna totem och troll var länge mycket uppmärksammat. Han blev både berömd och konstprofessor på Konsthögskolan, Mejan, men 1987 övermannades han av strupcancer och livstråden brast. Efter sin förtidiga död hamnade Vikstens konst besynnerligt snabbt i skugga. Plötsligt var han gåtfullt borta, som försvunnen på en ny hemlig rymdresa. Myterna har sedan dess kretsat kring Hans Viksten som satelliter. Är det återkomsten av denne magiker vi nu ser?

Hälsinge Akademis ständige skrivare Jonas Sima har utkommit med en ny bok med många bilder om sin släkthistoria, Sima Story, med stöd av sin släktforskande kusin Kerstin Sima. De har kallat boken ”En sann släktkrönika”. Alla släkter har en historia, men inte alla försöker berätta hur det egentligen var. Vi har många starka ögonvittnen, förklarar de. I familjen är det framför allt en skrivkunnig och ”allärd” lantmätare, Adolph Sima, som sticker ut ur släkttavlan. Han gör en märkvärdig klassresa från Sörmland till Hälsingland, och från Ljusdal till Leipzig, lärdomsstaden, där familjen slår sig ner för att ge barnen bättre studiemöjligheter. De är ”valutasvin” i en nation som plågas av hyperinflation och oro. Utan sin Julia hade det knapra livet först i Ljusdal och sedan utvandringen till Tyskland aldrig lyckats så väl. Efter 21 år bryter familjen upp från Tyskland och återvänder hem när Hitler och nazisterna griper makten 1933. Boken skildrar en dramatisk och spännande tid ute i Europa och i Sverige. – Vår berättelse kan säkert beröra fler än våra släktingar, tror Jonas Sima.

Titeln på Jonas Simas ny släkthistoria är Sadelmakarnas döttrar eftersom den till stor del handlar om några märkvärdiga kvinnor i hans mors släkt med rötter i framför allt Dellenbygden. Den som en gång i tiden var beryktad som ”Knivarnas land i landskapet bortom lagen.” Det var då, i dag är Delsbo en fredlig ort känd för sina spelmän och spelmansstämmor. I boken berättas inte bara om sadelmakardöttrarna, utan också om många andra människor som satt sina spår i bygd och släkt, ja, till och med i Riddarhuset. Författaren minns och har forskat, blir överraskad och nostalgisk – och hans egen närhistoria i Hälsingland är aldrig långt borta.