Josemaria Escriva – författare

Om vi är trogna Jesus Kristus kommer hans liv att på något sätt upprepas i allas våra liv, såväl i fråga om den inre processen ? helgandet ? som i det yttre uppträdandet (nr 418). Citatet ovan sammanfattar kärnan i Smedjan, en bok bestående av 1055 punkter som tjänar som näring för den betraktande bönen. Som Alvaro del Portillo skriver i förordet vill Smedjan "beledsaga själen på dess helgelses vandring, Från det att den uppfattar den kristna kallelsens ljus tills jordelivet öppnar sig mot evigheten". Smedjan är den sista av tre samlingar av den helige Josemarías korta betraktelser över det kristna livet.

Ein geistlicher Klassiker: 999 aufruettelnde Maximen für ein Leben mit Gott. Das Erstlingswerk des heligen Josemaría Escrivá laeßt in seiner unbefangenen Sprache und seinen wegweisenden Impulsen niemanden kalt.Das Geheimnis dieses Buches geht dem Leser erst allmählich auf: es liegt darin, dass seine 999 Punkte auf den ersten Blick wie Kalendersprueche wirken moegen, auf den zweiten wie kluge Lebensregeln, auf den dritten wie geschliffene Aphorismen ..., bis er schließlich erkennt, dass jeder der 999 Punkte einem tiefen Brunnen gleicht, den kaum ein Senkblei unseres Nachdenkens genau auszuloten vermag. Der Weg hat mit großen Werken der Literatur und der Kunst gemeinsam, dass er jeglichen Fassungsvermoegen gemäß ist: dem schlichten Sinn wie dem komplizierten Hirn, dem weniger Gebildeten wie dem philosophischen Kopf.Josemaría Escrivá liebte nichts so sehr wie den Umgang mit dem menschgewordenen Christus; taeglich neu suchte er seine Nähe im Gebet und in der Messe; diese Naehe gab ihm Geborgenheit, sie machte ihn kuehn. Weit entfernt von bloß moralischen Appellen empfinden wir die Warmherzigkeit seiner Worte, greifen wir gern die Ermunterung auf, das Abenteuer unseres eigenen Lebens entschlossen zu wagen; wir spueren den Humor und entdecken das Augenzwinkern eines Menschen, der, weil er zutiefst versteht, aufrichtet und anspornt.Der Weg ist wahrhaft ein long seller der geistlichen Literatur, ein moderner Klassiker geworden. In mehr als vier Millionen Exemplaren und 44 Sprachen ist er über die Welt verbreitet.

Ungestüm und Milde eines heiligmäßigen Menschen sprechen aus den tausend Gebetsantößen dieses Buches, das aus vielen Jahren intensiver Seelsorge erwachsen ist: nicht theoretische Erwägungen, sondern Beobachtungen auf der Straße, Gesprächsfetzen und Briefzitate sind der Stoff, aus dem Josemaría Escrivá, der Gründer des Opus Dei, seine Aphorismen formte.Die eigentümliche Kraft dieser bald aufmunternden, bald herausfordernden, nie aber gefällig geschönten Gedanken rührt aus dem Realismus Escrivás. Er nimmt die Welt ganz ernst, in ihren echten Werten ebenso wie in ihrer Widerborstigkeit, wenn sie sich den Forderungen des Evangeliums entgegenzustellen scheint. Der Konfrontation, die das bedeuten kann, weicht Escrivá nicht aus; doch er macht zugleich Mut, das Abenteuer des Christseins immer wieder neu zu wagen.Mit der Einseitigkeit des Verliebten, des "Rebellen aus Liebe" sucht der den Christen ganz für Christus zu gewinnen: mit Seele und Leib, aus der Tiefe des Gebetes wie aus der Stärke natürlicher Tugenden heraus. So spornt er denn auch zu Großzügigkeit und Treue, Verantwortung und Kühnheit an - als nötigen Schritten, um der "Spur des Sämanns" zu folgen.

Eine überwältigende "Entdeckung" steht am Anfang dieser 1055 Aphorismen: wie viel Größe in der Berufung jedes Christen liegt! Diese Einsicht durchzieht all die Beunruhigungen, Anregungen und Ermutigungen, mit denen Josemaría Escrivá den Leser auf seinem Weg zu Gott begleiten will, von der ersten Begeisterung über die baldige Ernüchterung und Läuterung bis hin zur Vollendung in der Ewigkeit. Diese Punkte zur persönlichen Betrachtung sind so konkret wie kontemplativ."Im Feuer der Schmiede" erfüllt Escrivá, was er schon in seinen beiden anderen Aphorismensammlungen, im "Weg" und in der "Spur des Sämanns" vorbereitete: noch mehr als dort strahlt hier das Feuer Gottes auf, das den Menschen durchglühen und formen kann. Die Gedankensplitter, Gesprächsfetzen und Erlebnisse aus seiner seelsorgerischen Arbeit, die der Gründer des Opus Dei in diesem posthum veröffentlichten Buch bündelt, sind spürbar Frucht des persönlichen Betens. Sie muten wie die innerliche Biographie ihres 1975 verstorbenen Authors an, den unzählige Menschen als einen heiligmäßigen Priester kennengelernt hatten. Hier legt er seine eigene Lebensmitte und die Wurzel seiner weltweiten Wirksamkeit bloß.

Predikningarna i denna bok omfattar hela det liturgiska året, från Advent till Kristus Konungens högtid. De är fulla av kopplingar mellan de allra vanligaste – och därigenom mänskligaste – strävanden och Guds storhet. På ett fridfullt, opolemiskt sätt är texterna långt ifrån de schizofrena åskådningar som beskriver heligheten som en ostadig balansgång i ett slags dubbelliv, kluvet mellan vardagslivet och det andliga livet. Samtidigt förkastar predikningarna frestelsen att förandliga det mänskliga så att det berövas sin komplexitet, det som monsignore Escrivá kallade frihetens risk. ”Himlen och jorden verkar förenas vid horisonten, mina barn. Men inte så: det är i era hjärtan där de verkligen förenas, när ni på ett heligt sätt lever ert vanliga liv.” [ur förordet]

För bara några år sedan var prelaturen Opus Dei (Guds Verk) praktiskt taget okänd i Sverige, idag är läget ett annat. Tack vare allt från grundarens helgonförklaring den 6 oktober 2002 till bästsäljande romaner har prelaturen de sista åren väckt förvånansvärt stor uppmärksamhet i svensk media och därmed har Opus Dei blivit en välkänd företeelse. Den förmedlade bilden har dock ofta varit ytlig och ibland missvisande. Med denna bok – som är en samling tidningsintervjuer med Josemaría Escrivá gjorda under åren som följde på Andra Vatikankonciliet – erbjuds läsaren en möjlighet att bilda sig en uppfattning om Opus Dei utifrån grundarens egna ord. Intervjuerna spänner över en rad olika ämnen; lekmannens roll i Kyrkan och samhället, Opus Deis framväxt och plats i Kyrkans liv, universitetens roll i det moderna samhället och kvinnans uppdrag i Kyrkan och världen. Boken avslutas med en predikan som Sankt Josemaría höll på Navarras universitets campus 1967 inför en stor skara människor. Den blev i det närmaste en programmatisk förklaring av Opus Deis anda och buskap om att lidelsefullt älska den värld i vilken Gud har satt oss att verka.

När kyrkan går igenom svåra tider är det lätt att tappa modet, drunkna i mänskliga tillkortakommanden och förlora det övernaturliga perspektivet. Att då läsa ”Kärleken till kyrkan” är som läkedom för själen. Den helige Josemaría är uppfylld av kärlek till kyrkan och dess överhuvud och har alltid för ögonen kyrkans övergripande mål: människornas helgelse. I ”Kärleken till kyrkan” behandlas viktiga teman som kyrkans sanna väsen och kyrkans mål. Centrala teman är också prästens respektive lekmännens roller i kyrkan som belyses på ett både tydligt och kärleksfullt sätt. Boken avslutas med den salige Álvaro del Portillos bidrag, där han både formulerar kärnan i den helige Josemarías budskap och vittnar om ett helgon som utgjöt sitt liv för de själar som kom i hans väg och som alltid såg till kyrkans bästa. Som läsare inspireras man att göra ett av helgonets ”valspråk” till sitt eget: tjäna kyrkan som kyrkan vill bli tjänad.

Guds vänner innehåller en förkroppsligad troslära, där teologens djup förenas med den evangeliska klarheten hos en god själasörjare. Escrivás ord är ett samtal med Gud men upphör inte att även vara en innerlig konversation med åhörarna, vars bekymmer och förhoppningar han bemöter.

Att läsa den heliga rosenkransen i det att man betraktar hemligheterna, upprepar bönerna Fader vår och hell dig Maria, lovprisar den heliga Treenigheten och ihärdigt åkallar Guds moder är en oavbruten akt av tro, hopp och kärlek, av tillbedjan och gottgörelse.