Kaj Korkea-aho – författare

Ju högre i tak desto djupare måste man böja sig. Lust och makt, skuld och lån - allt ingår i spelet om en dyr lägenhet i södra Helsingfors, vars tjocka väggar gömmer både dekadenta fester och raffinerad extas. 

Till en början är det bara en kul grej: en tidningsannons där en ung författare lovar skriva en bok i utbyte mot en förmånlig bostad. Men när en förmögen äldre man erbjuder ett intressant renoveringsobjekt på en fin adress märker den unge författaren att han blivit indragen i något som inte är lika oskyldigt som det först ser ut. Han börjar teckna ner en berättelse som leder till en labyrint av komplicerade relationer i ett nattligt 80-talshelsingfors, där dominans och underkastelse är som järn mot magnet. Han målar det röda rummet på nytt och på nytt, tills det är alldeles vitt. 

Röda rummet är Kaj Korkea-ahos samtidsroman om maktdynamik och begär, om att sälja sin konst, sin egendom och sig själv.

Hur många berättelser behöver man berätta om sig själv innan man garderat sig mot människorna? Finns det något skyddande lager som är tillräckligt när man väver in det mest ömtåliga man har?

Efter åtta år tillsammans bestämmer sig helsingforsarna Kaj och Niko för att försöka bli pappor. De börjar dejta kvinnor, men sökandet efter en medförälder verkar till en början omöjligt: hur planerar man framtiden för en familjetyp utanför normerna, i ett samhälle som alltjämt är heterosexuellt kodat?

Kaj Korkea-ahos Finlandianominerade, självbiografiska berättelse om två mäns vindlande väg mot föräldraskap är medryckande, gripande och underhållande. Texten griper tag likt drömmen om ett barn och släpper inte taget. Boken fungerar också som ett slags handbok för andra i samma livssituation.

Hur många berättelser behöver man berätta om sig själv innan man garderat sig mot människorna? Finns det något skyddande lager som är tillräckligt när man väver in det mest ömtåliga man har?  Ju högre i tak desto djupare måste man böja sig.

Lust och makt, skuld och lån - allt ingår i spelet om en dyr lägenhet i södra Helsingfors, vars tjocka väggar gömmer både dekadenta fester och raffinerad extas.

Till en början är det bara en kul grej: en tidningsannons där en ung författare lovar skriva en bok i utbyte mot en förmånlig bostad. Men när en förmögen äldre man erbjuder ett intressant renoveringsobjekt på en fin adress märker den unge författaren att han blivit indragen i något som inte är lika oskyldigt som det först ser ut. Han börjar teckna ner en berättelse som leder till en labyrint av komplicerade relationer i ett nattligt 80-talshelsingfors, där dominans och underkastelse är som järn mot magnet. Han målar det röda rummet på nytt och på nytt, tills det är alldeles vitt. 

Röda rummet är Kaj Korkea-ahos samtidsroman om maktdynamik och begär, om att sälja sin konst, sin egendom och sig själv. Den förändrar inte bara ens syn på bostadsdjungeln i Helsingfors, den förändrar ens sätt att se på världen. 

Vad tror du om medföräldraskap? sa han. Jag sa att jag inte visste vad det var. Coparenting. Kumppanuusvanhemmuus. Gays som får barn med en kvinna eller ett kvinnopar, och delar på vårdnaden. Jag tyckte det lät komplicerat.

Efter åtta år tillsammans bestämmer sig helsingforsarna Kaj och Niko för att försöka bli pappor. Men sökandet efter en medförälder, en mamma, verkar till en början fullständigt omöjligt: Var ska man börja? Vad måste stämma för att man ska våga lita på en vilt främmande människa? Vems könsceller ska användas? Och hur planerar man framtiden för en familjetyp utanför normerna, i ett samhälle som alltjämt är heterosexuellt kodat?  

Kaj Korkea-ahos självbiografiska berättelse om två mäns vindlande väg mot föräldraskap är medryckande, gripande och underhållande. Texten griper tag likt drömmen om ett barn och släpper inte taget. Boken fungerar också som ett slags handbok för andra i samma livssituation. 

Vad tror du om medföräldraskap? sa han. Jag sa att jag inte visste vad det var. Coparenting. Kumppanuusvanhemmuus. Gays som får barn med en kvinna eller ett kvinnopar, och delar på vårdnaden. Jag tyckte det lät komplicerat.

Efter åtta år tillsammans bestämmer sig helsingforsarna Kaj och Niko för att försöka bli pappor. Men sökandet efter en medförälder, en mamma, verkar till en början fullständigt omöjligt: Var ska man börja? Vad måste stämma för att man ska våga lita på en vilt främmande människa? Vems könsceller ska användas? Och hur planerar man framtiden för en familjetyp utanför normerna, i ett samhälle som alltjämt är heterosexuellt kodat?  

Kaj Korkea-ahos självbiografiska berättelse om två mäns vindlande väg mot föräldraskap är medryckande, gripande och underhållande. Texten griper tag likt drömmen om ett barn och släpper inte taget. Boken fungerar också som ett slags handbok för andra i samma livssituation.