Karin Sidén (red.) – författare

Den konst som brukar kallas salongsmåleri tillkom under det sena 1800-talet och utmärks av tekniskt briljanta, berättande och historiskt tillbakablickande verk med motiv hämtade från klassisk mytologi, historia, Bibeln, litteratur och dramatik. Denna på sin tid så uppskattade bildvärld, med svenska företrädare som bland andra Julius Kronberg, Hugo Birger och Jenny Nyström, kom av de tidiga modernisterna att betraktas som hopplöst traditionell och smaklös kitsch. På grund av detta föll salongsmåleriet under tid i glömska och negligerades helt av konsthistoriker och de större konstinstitutionerna. Först i vår tid, i efterdyningarna av postmodernismens tankevärld, framstår det eklektiska salongsmåleriet återigen som högaktuellt, såväl inom samtidskonst, populärkultur som i forskningssammanhang.

Form och färg André Lhote och svensk kubism I denna praktfulla publikation möter vi ett rikt och omfattande persongalleri av svenska modernister men vi får också ta del av den franske målaren, teoretikern och läraren André Lhote (1885-1962) och hans tankar om konst och pedagogik. André Lhote hade ett stort inflytande på svenskt konstilv med nära 200 svenska elever under tiden ca 1910 - 1960. Bland dessa kan nämnas Prins Eugen, Georg Pauli, Tyra Lundgren, Maj Bring, Dick Beer, Philip von Schantz, Bengt Lindström och fotografen Christer Strömholm.

Worpswede utanför Bremen blev på det sena 1800-talet hemvist för ett antal framstående tyska konstnärer och författare. I konstnärskolonin i Worpswede ingick viss tid den internationellt kända målaren Paula Modersohn-Becker, men också Otto Modersohn, Fritz Mackensen, Ottilie Reylaender, Fritz Overbeck, Hermine Overbeck-Rohte, Hans am Ende, Marie Bock, Heinrich Vogeler och poeten Rainer Maria Rilke. Den här publikationen har tillkommit i anslutning till Waldemarsuddes omfattande utställning om den fascinerande Worpswedekolonin, som visas hösten 2018. För första gången någonsin i Sverige presenteras i utställningen och i denna rikt illustrerade katalog det uttrycksfulla måleri i form av besjälade landskap, skildringar av den fattiga nordtyska bondebefolkningen, porträtt och suggestiva motiv från saga och myt som skapades i Worpswede. Tyska, franska och svenska experter belyser i vår bok ett flertal aspekter på Tysklands mest kända konstnärskoloni och på de intressanta konstnärer som vistades där omkring sekelskiftet 1900.

Edward Burne-Jones (1833 - 1898) var under sin samtid en av var under sin samtid en av Englands mest uppmärksammade och hyllade konstnärer, både nationellt och internationellt. Hans mångbottnade konstnärskap inkluderade arbeten inom ett stort antal genrer och tekniker alltifrån måleri, teckningskonst, grafik, textila verk och glasmosaiker till glaserat lergods. Han sällade sig ideologiskt till den prerafaelitiska konstströmningen och till Arts and Crafts-rörelsen, det sistnämnda genom ett nära samarbete med konstnärsvännen William Morris och firman Morris & Co. Idag betraktas Burne-Jones som en av de mest inflytelserika sena prerafaeliterna, som pionjär inom Arts and Crafts-rörelsen och inspiratör för modern design samt som en föregångare till den internationella symbolismen. Med ambitionen att i sin verksamhet överbrygga dåtida hierarkier mellan måleri och formgivning, framstår Burne-Jones även som intresseväckande för vår tids diskussioner om konstnärsrollen. Då liksom nu lockar hans litterära, gåtfulla och symbolrika konst både en äldre och yngre publik. Edward Burne-Jones konst kom så vitt vi vet att ställas ut i Skandinavien för första gången på Den allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Ordförande för konstavdelningen på Stockholmsutställningen 1897 var landskapsmålaren prins Eugen (1865-1947), tillika grundare av konstmuseet Prins Eugens Waldemarsudde. Som en följd av prins Eugens möte med Burne-Jones i London våren 1896, kom den sistnämndes verk The Fall of Lucifer (1894) att visas i Stockholm 1897.