Karin Stigsdotter Gustafsson - Böcker

"Flugpojken är en lättillgänglig skräckhistoria... spännande och medryckande läsning. Slutet bjuder definitivt på en tvist och får läsaren att önska sig en uppföljare till denna bok. 4 av 5"

BTJ, Fia Idegård

"Jag tyckte riktigt mycket om den här boken och rekommenderar den varmt! Berättelsen kröp in under huden, av flera anledningar,och biter sig kvar. Det är en bok jag kommer att bära med mig länge!"

Tant Edna

Ett stort, övergivet hus mitt ute i ingenting.

Ett gammalt ruckel där ingen människa satt sin fot på årtionden. Vad var det som ledde oss dit den där mörka höstdagen? Vad hade vi ens där att göra?

Mante, Vigge och jag brukade aldrig cykla åt det hållet. Nej, vi valde andra vägar.

Men så här efteråt förstår jag att det inte var vi som valde.

Det var någon annan.

När Kakan, Mante och Vigge en dag plötsligt befinner sig vid den gamla prästgården känner de en lockelse att gå in i huset. Innanför dörren är det fuktigt och rått, mögel växer på väggarna och damm täcker golvet i det stora vardagsrummet. På bordet ligger pusselbitar utspridda. Innan de lämnar det skrämmande huset har vännerna pusslat ihop ett par bitar, ovetande om att något har vaknat på översta våningen.

Trots att de aldrig mer vill sätta sin fot i prästgården så dras de dit. Gång på gång återvänder de. Rummet blir alltmer städat och pusslet blir mer och mer färdigt. Så bestämmer de sig för att utforska övervåningen. Inget blir sig likt efter det. Vad har hänt i prästgården? Vad är det som har vaknat och inte lämnar vännerna ifred?

KARIN STIGSDOTTER GUSTAFSSON är gymnasielärare i svenska och har tidigare gett ut fantasyböcker för mellanåldern. 

Då plötsligt... flög locket upp med en smäll! 

Vi skrek till alla tre och tog ett kliv bakåt. I dunklet steg ett svagt sken ur lådan. Försiktigt smög vi fram och kikade ner i den. Ljuset kom från en stor, oval sten som lyste med sitt blåvita sken på botten av kistan. Det glänste och gnistrade.

Det brinner i skogarna runt Påskallavik. På väg hem från badet hittar Kakan, Mante och Mogge en mystisk låda i det uttorkade stenbrottet. I lådan finns en isblå ädelsten och ett brev. Natten innan har Kakan dröm en mardröm där ädelstenen fanns med.

Barnen anar först inte att onda krafter är lösa - men elden äter sig snabbt närmare och tecknen blir allt flera. Var det meningen att just de skulle hitta lådan? Motvilligt tvingas de inse att de har ett uppdrag. Och det är bråttom, väldigt bråttom...

Då. Ett skarpt gnissel lät från fönstret. Vi flög upp från stolarna allihop!-Det lät ju som klor, viskade Mogge.

Klor på krokiga gamla händer, tänkte jag. Händer som borde ha varit döda för länge sen!

Sommarlovet är över, och det stora höstmörkret

har lägrat sig över Påskallavik.

Men något ondskefullt döljer sig i skuggorna.

Vem är den ensamma flickan som dyker upp här och där?

De tre vännerna dras in i ännu ett äventyr, underligare och farligare än någonsin.

Jag vaknar av andetag i rummet. Något tar form på min sängkant.

En ljus figur. Svarta ögonhålor och hängande hår. Jag kan inte röra

mig, inte skrika. Jag kan bara stirra.

Kakan, Mante och Mogge försöker desperat låtsas att allt är som vanligt.

Det är så härligt att vara ute om vårkvällarna och spionera på folk.

Men hur länge kan de komma undan med sina lekar?

Ondskan rör sig i Påskallavik. Obevekligt närmar den

sig, en gång för alla. Slutet är nära. Vem kan stoppa den?

Något döljer sig under ytan. Något gammalt och ondskefullt.

Den här sommaren blev inte som de tänkt.

Kakan, Mante och Vigge ser ut över havet. De drömmer om att bada och paddla kanot, men det är omöjligt eftersom vattnet är proppfullt av slemmig tång. Beror det på värmen, som de vuxna säger?

Det finns de som viskar om att något hemskt snart kommer att hända.

”Den här trakten bär på en fruktansvärd hemlighet”, säger farmor.  

”Det är dags att ni får veta. Nu ska ni få höra legenden om Tångmannen …”

Alla vet att farmor är en riktig sagoberättare.

Fast är det verkligen bara en saga?

Och om inte - vem är Tångmannens nästa offer?